Psalms 109
1 Hold not your peace, O God of my praise;
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 For the mouth of the wicked and the mouth of the deceitful are opened against me: they have spoken against me with a lying tongue.
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 They compassed me about also with words of hatred; and fought against me without a cause.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 For my love they are my adversaries: but I give myself to prayer.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 And they have rewarded me evil for good, and hatred for my love.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Set you a wicked man over him: and let Satan stand at his right hand.
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 When he shall be judged, let him be condemned: and let his prayer become sin.
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 Let his days be few; and let another take his office.
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 Let his children be fatherless, and his wife a widow.
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Let his children be continually vagabonds, and beg: let them seek their bread also out of their desolate places.
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 Let the extortionist catch all that he has; and let the strangers spoil his labor.
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 Let there be none to extend mercy to him: neither let there be any to favor his fatherless children.
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 Let his posterity be cut off; and in the generation following let their name be blotted out.
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 Let the iniquity of his fathers be remembered with the LORD; and let not the sin of his mother be blotted out.
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 Let them be before the LORD continually, that he may cut off the memory of them from the earth.
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 Because that he remembered not to show mercy, but persecuted the poor and needy man, that he might even slay the broken in heart.
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 As he loved cursing, so let it come to him: as he delighted not in blessing, so let it be far from him.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 As he clothed himself with cursing like as with his garment, so let it come into his bowels like water, and like oil into his bones.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 Let it be to him as the garment which covers him, and for a girdle with which he is girded continually.
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 Let this be the reward of my adversaries from the LORD, and of them that speak evil against my soul.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 But do you for me, O GOD the Lord, for your name’s sake: because your mercy is good, deliver you me.
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 For I am poor and needy, and my heart is wounded within me.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 I am gone like the shadow when it declines: I am tossed up and down as the locust.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 My knees are weak through fasting; and my flesh fails of fatness.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 I became also a reproach to them: when they looked on me they shook their heads.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Help me, O LORD my God: O save me according to your mercy:
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 That they may know that this is your hand; that you, LORD, have done it.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 Let them curse, but bless you: when they arise, let them be ashamed; but let your servant rejoice.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Let my adversaries be clothed with shame, and let them cover themselves with their own confusion, as with a mantle.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 I will greatly praise the LORD with my mouth; yes, I will praise him among the multitude.
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 For he shall stand at the right hand of the poor, to save him from those that condemn his soul.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
