Psalms 10

1 Why stand you afar off, O LORD? why hide you yourself in times of trouble?

Herre, hvi träder du så långt ifrå fördöljer dig i nödenes tid?

2 The wicked in his pride does persecute the poor: let them be taken in the devices that they have imagined.

Så länge den ogudaktige öfverhandena hafver, måste den elände lida; de hålla med hvarannan, och upptänka arga list.

3 For the wicked boasts of his heart’s desire, and blesses the covetous, whom the LORD abhors.

Ty den ogudaktige berömmer sig af sitt sjelfsvåld; och den giruge välsignar sig, och lastar Herran.

4 The wicked, through the pride of his countenance, will not seek after God: God is not in all his thoughts.

Den ogudaktige är så stolt och vred, att han frågar efter ingen; uti alla sina tankar håller han Gud för intet.

5 His ways are always grievous; your judgments are far above out of his sight: as for all his enemies, he puffs at them.

Han håller fram med det han förehafver; dine domar äro fjerran ifrå honom; han handlar högmodeliga med alla sina fiendar.

6 He has said in his heart, I shall not be moved: for I shall never be in adversity.

Han säger i sitt hjerta: Jag varder aldrig omstött; det skall ingen nöd hafva i evig tid.

7 His mouth is full of cursing and deceit and fraud: under his tongue is mischief and vanity.

Hans mun är full med bannor, falskhet och bedrägeri; hans tunga kommer mödo och arbete åstad.

8 He sits in the lurking places of the villages: in the secret places does he murder the innocent: his eyes are privately set against the poor.

Han sitter i försåt i gårdomen; han dräper de oskyldiga hemliga; hans ögon vakta efter de fattiga.

9 He lies in wait secretly as a lion in his den: he lies in wait to catch the poor: he does catch the poor, when he draws him into his net.

Han vaktar i hemlig rum, såsom ett lejon i kulone; han vaktar efter, att han må gripa den elända; och han griper honom, då han drager honom i sitt nät.

10 He crouches, and humbles himself, that the poor may fall by his strong ones.

Han förkrossar och nedertrycker, och till jordena slår den fattiga med våld.

11 He has said in his heart, God has forgotten: he hides his face; he will never see it.

Han säger i sitt hjerta: Gud hafver förgätit det; han hafver bortdolt sitt ansigte, han ser det aldrig.

12 Arise, O LORD; O God, lift up your hand: forget not the humble.

Statt upp, Herre Gud; upphäf dina hand; förgät icke den elända.

13 Why does the wicked scorn God? he has said in his heart, You will not require it.

Hvi skall den ogudaktige försmäda Gud, och i sitt hjerta säga: Du sköter der intet om?

14 You have seen it; for you behold mischief and spite, to requite it with your hand: the poor commits himself to you; you are the helper of the fatherless.

Du ser det ju; förty du skådar vedermödo och jämmer, det står i dina händer; de fattige befalla det dig; du äst de faderlösas hjelpare.

15 Break you the arm of the wicked and the evil man: seek out his wickedness till you find none.

Bryt sönder dens ogudaktigas arm, och besök det onda; så skall man hans ogudaktiga väsende intet mer finna.

16 The LORD is King for ever and ever: the heathen are perished out of his land.

Herren är Konung alltid och evinnerliga; Hedningarna måste förgås utu hans land.

17 LORD, you have heard the desire of the humble: you will prepare their heart, you will cause your ear to hear:

De fattigas trängtan hörer du, Herre; deras hjerta är visst, att ditt öra aktar deruppå;

18 To judge the fatherless and the oppressed, that the man of the earth may no more oppress.

Att du skaffar dem faderlösa och fattiga rätt; att menniskan icke mer skall högmodas på jordene.