Numbers 24

1 And when Balaam saw that it pleased the LORD to bless Israel, he went not, as at other times, to seek for enchantments, but he set his face toward the wilderness.

Då nu Bileam såg, att Herranom täcktes, att han skulle välsigna Israel, gick han intet, såsom tillförene, bort till att söka trolldom, utan vände sitt ansigte rätt emot öknena;

2 And Balaam lifted up his eyes, and he saw Israel abiding in his tents according to their tribes; and the spirit of God came on him.

Hof sin ögon upp, och såg Israel såsom de lågo efter deras slägter; och Guds Ande kom öfver honom.

3 And he took up his parable, and said, Balaam the son of Beor has said, and the man whose eyes are open has said:

Och han hof upp sitt tal, och sade: Detta säger Bileam, Beors son: Detta säger den man, hvilkom ögonen öppnade äro;

4 He has said, which heard the words of God, which saw the vision of the Almighty, falling into a trance, but having his eyes open:

Detta säger den som hörer Guds tal; den som dens Allsmägtigas uppenbarelse ser, hvilkom ögonen öppnade varda, när han på knä faller:

5 How goodly are your tents, O Jacob, and your tabernacles, O Israel!

Huru skön äro din tjäll, Jacob, och din boning, Israel!

6 As the valleys are they spread forth, as gardens by the river’s side, as the trees of lign aloes which the LORD has planted, and as cedar trees beside the waters.

Såsom bäcker utvidga sig, såsom örtagårdar vid vatten, såsom tjäll de Herren uppsätter, såsom cedreträ vid vatten.

7 He shall pour the water out of his buckets, and his seed shall be in many waters, and his king shall be higher than Agag, and his kingdom shall be exalted.

Vatten skola flyta utu hans ämbar, och hans säd skall varda till ett stort vatten. Hans Konung skall varda högre än Agag, och hans rike skall upphäfva sig.

8 God brought him forth out of Egypt; he has as it were the strength of an unicorn: he shall eat up the nations his enemies, and shall break their bones, and pierce them through with his arrows.

Gud hafver honom fört utur Egypten; hans frimodighet är såsom ens enhörnings; han skall uppfräta sina motståndare Hedningarna, och deras ben sönderkrossa, och med sina pilar sönderbråka.

9 He couched, he lay down as a lion, and as a great lion: who shall stir him up? Blessed is he that blesses you, and cursed is he that curses you.

Han hafver sig nederlagt såsom ett lejon, och såsom ett ungt lejon. Ho vill sätta sig emot honom? Välsignad vare den som dig välsignar, och förbannad den dig förbannar.

10 And Balak’s anger was kindled against Balaam, and he smote his hands together: and Balak said to Balaam, I called you to curse my enemies, and, behold, you have altogether blessed them these three times.

Då förgrymmade sig Balak i vrede emot Bileam, och slog händerna tillsamman, och sade till honom: Jag hafver kallat dig, att du skulle förbanna mina fiendar; och si, du hafver nu tre gånger välsignat dem.

11 Therefore now flee you to your place: I thought to promote you to great honor; but, see, the LORD has kept you back from honor.

Far nu hem till ditt. Jag tänkte, att jag skulle ärat dig; men Herren hafver den ärona förtagit dig.

12 And Balaam said to Balak, Spoke I not also to your messengers which you sent to me, saying,

Bileam svarade honom: Hafver jag ock icke talat med din sändningabåd, som du sände till mig, och sagt:

13 If Balak would give me his house full of silver and gold, I cannot go beyond the commandment of the LORD, to do either good or bad of my own mind; but what the LORD says, that will I speak?

Om Balak gåfve mig sitt hus fullt med silfver och guld, så kunde jag dock icke gå utöfver Herrans ord, antingen till att göra ondt eller godt efter mitt sinne; utan hvad som Herren sägandes vorde, det skulle jag ock säga?

14 And now, behold, I go to my people: come therefore, and I will advertise you what this people shall do to your people in the latter days.

Och nu, si, när jag far till mitt folk, så kom, jag skall råda dig, hvad detta folk med dino folke göra skall, på yttersta tiden.

15 And he took up his parable, and said, Balaam the son of Beor has said, and the man whose eyes are open has said:

Och han hof sitt tal upp, och sade: Detta säger Bileam, Beors son: Det säger den man, hvilkom ögonen öppnade äro;

16 He has said, which heard the words of God, and knew the knowledge of the most High, which saw the vision of the Almighty, falling into a trance, but having his eyes open:

Det säger den som hörer Guds tal, och den som dens Högstas kunskap hafver; den som ser dens Allsmägtigas uppenbarelse, hvilkom ögonen öppnade varda, när han på knä faller:

17 I shall see him, but not now: I shall behold him, but not near: there shall come a Star out of Jacob, and a Scepter shall rise out of Israel, and shall smite the corners of Moab, and destroy all the children of Sheth.

Jag skall få se honom, men icke nu; jag skall skåda honom, men icke när: En stjerna skall uppgå utaf Jacob, och en spira uppkomma af Israel, och skall sönderkrossa de Moabiters Förstar, och ödelägga all Seths barn.

18 And Edom shall be a possession, Seir also shall be a possession for his enemies; and Israel shall do valiantly.

Han skall intaga Edom, och Seir skall komma under sina fiendars våld, men Israel skall vinna seger.

19 Out of Jacob shall come he that shall have dominion, and shall destroy him that remains of the city.

Utur Jacob varder kommandes den som råda skall, och omkullslå hvad igen är af städerna.

20 And when he looked on Amalek, he took up his parable, and said, Amalek was the first of the nations; but his latter end shall be that he perish for ever.

Och då han såg de Amalekiter, hof han upp sitt tal, och sade: Amalek de förste ibland Hedningarna; men på sistone blifver du platt borta.

21 And he looked on the Kenites, and took up his parable, and said, Strong is your dwelling place, and you put your nest in a rock.

Och då han såg de Keniter, hof han upp sitt tal, och sade: Fast är din boning, och du hafver lagt ditt näste, i hällebergena.

22 Nevertheless the Kenite shall be wasted, until Asshur shall carry you away captive.

Men du, Kain, skall varda förbränd, när Assur dig fångnan bortförer.

23 And he took up his parable, and said, Alas, who shall live when God does this!

Och han hof åter upp sitt tal, och sade: Ack! ho må lefva, när Gud detta göra skall?

24 And ships shall come from the coast of Chittim, and shall afflict Asshur, and shall afflict Eber, and he also shall perish for ever.

Och skepp utu Chittim skola förderfva Assur och Eber; men han skall ock förgås.

25 And Balaam rose up, and went and returned to his place: and Balak also went his way.

Och Bileam stod upp, och drog sina färde, och kom igen till sitt rum; och Balak for sin väg.