Nehemiah 5

1 And there was a great cry of the people and of their wives against their brothers the Jews.

Och sig upphof ett stort rop af folket, och deras hustrur, emot sina bröder Judarna.

2 For there were that said, We, our sons, and our daughters, are many: therefore we take up corn for them, that we may eat, and live.

Och voro somlige, som sade: Våre söner och döttrar äro allt för månge; låt oss taga säd, och äta, att vi måge lefva.

3 Some also there were that said, We have mortgaged our lands, vineyards, and houses, that we might buy corn, because of the dearth.

Och somlige sade: Låt oss utsätta våra åkrar, vingårdar och hus, och taga säd i denna hårda tiden.

4 There were also that said, We have borrowed money for the king’s tribute, and that on our lands and vineyards.

Somlige sade: Låt oss låna penningar på ränto till Konungen, på våra åkrar och vingårdar.

5 Yet now our flesh is as the flesh of our brothers, our children as their children: and, see, we bring into bondage our sons and our daughters to be servants, and some of our daughters are brought to bondage already: neither is it in our power to redeem them; for other men have our lands and vineyards.

Ty våra bröders kropp är såsom vår kropp, och deras barn såsom vår barn; eljest gifve vi våra söner och döttrar i träldom, och äre allaredo våra döttrar somliga undergifna, och ingen magt är i våra händer; komma också våra åkrar och vingårdar androm tillhanda.

6 And I was very angry when I heard their cry and these words.

Då jag nu deras rop och dessa orden hörde, vardt jag ganska vred.

7 Then I consulted with myself, and I rebuked the nobles, and the rulers, and said to them, You exact usury, every one of his brother. And I set a great assembly against them.

Och mitt hjerta fick till råds, att jag straffade rådherrarna och öfverstarna, och sade till dem: Viljen I drifva ocker, den ene på den andra? Och jag hade tillhopa emot dem en stor församling;

8 And I said to them, We after our ability have redeemed our brothers the Jews, which were sold to the heathen; and will you even sell your brothers? or shall they be sold to us? Then held they their peace, and found nothing to answer.

Och sade till dem: Vi hafve igenköpt våra bröder Judarna, som Hedningomen sålde voro, efter våra förmågo; och I viljen också sälja edra bröder, de vi till oss köpt hafve? Då tego de, och funno intet till att svara.

9 Also I said, It is not good that you do: should you not to walk in the fear of our God because of the reproach of the heathen our enemies?

Och jag sade: Det är icke godt, som I gören. Skullen I icke vandra i Gudsfruktan, för Hedningarnas försmädelses skull, våra fiendars?

10 I likewise, and my brothers, and my servants, might exact of them money and corn: I pray you, let us leave off this usury.

Jag och mine bröder, och mine tjenare, hafvom ock fått dem penningar och säd; men ockret vilje vi låta blifva tillbaka.

11 Restore, I pray you, to them, even this day, their lands, their vineyards, their olive groves, and their houses, also the hundredth part of the money, and of the corn, the wine, and the oil, that you exact of them.

Så får dem nu i denna dag igen sina åkrar, vingårdar, oljogårdar och hus, och hundradedelen af penningomen för säd, vin och oljo, som I på dem ockrat hafven.

12 Then said they, We will restore them, and will require nothing of them; so will we do as you say. Then I called the priests, and took an oath of them, that they should do according to this promise.

Då sade de: Vi vilje få dem det igen, och vilje intet äska af dem; och vilje göra såsom du sagt hafver. Och jag kallade Presterna, och tog en ed af dem, att de så göra skulle.

13 Also I shook my lap, and said, So God shake out every man from his house, and from his labor, that performs not this promise, even thus be he shaken out, and emptied. And all the congregation said, Amen, and praised the LORD. And the people did according to this promise.

Och jag skuddade mitt sköte ut, och sade: Så skudde Gud hvar och en af sitt hus, och ifrå hans arbete, den icke blifver vid detta ord, så att han blifve utskuddad och blottad. Och hela församlingen sade Amen; och lofvade Herran. Och folket gjorde så.

14 Moreover from the time that I was appointed to be their governor in the land of Judah, from the twentieth year even to the two and thirtieth year of Artaxerxes the king, that is, twelve years, I and my brothers have not eaten the bread of the governor.

Desslikes, ifrå den tiden, då mig vardt befaldt att vara landshöfding i Juda land, nämliga ifrå tjugonde årena, allt intill annat och tretionde året Konungs Arthahsasta, det är i tolf år, höll jag mig och mina bröder intet af höfdingakoste.

15 But the former governors that had been before me were chargeable to the people, and had taken of them bread and wine, beside forty shekels of silver; yes, even their servants bore rule over the people: but so did not I, because of the fear of God.

Förty de förre landshöfdingar, som för mig varit hade, hade besvärat folket, och hade tagit af dem bröd och vin, och dertill fyratio siklar silfver, och deras tjenare hade haft sig väldeliga med folket; men jag gjorde icke så, för Gudsfruktans skull.

16 Yes, also I continued in the work of this wall, neither bought we any land: and all my servants were gathered thither to the work.

Arbetade jag ock på murarbetet, och köpte ingen åker; och alle mine tjenare måste der komma samman till arbetes.

17 Moreover there were at my table an hundred and fifty of the Jews and rulers, beside those that came to us from among the heathen that are about us.

Dertill voro ock af Judarna och Förstarna hundrade och femtio vid mitt bord, som till mig komne voro ifrå Hedningarna, som kringom oss äro.

18 Now that which was prepared for me daily was one ox and six choice sheep; also fowls were prepared for me, and once in ten days store of all sorts of wine: yet for all this required not I the bread of the governor, because the bondage was heavy on this people.

Och man måste beställa mig om dagen en oxa, och sex utvald får, och foglar, och ju i tio dagar allahanda vin tillfyllest. Likväl äskade jag intet höfdingakosten; förty tungen var svår på folkena.

19 Think on me, my God, for good, according to all that I have done for this people.

Min Gud, betänk mig till godo allt det jag desso folkena gjorde.