Leviticus 17
1 And the LORD spoke to Moses, saying,
Och Herren talade med Mose, och sade:
2 Speak to Aaron, and to his sons, and to all the children of Israel, and say to them; This is the thing which the LORD has commanded, saying,
Tala med Aaron och hans söner, och all Israels barn, och säg till dem: Detta är det Herren budit hafver:
3 What man soever there be of the house of Israel, that kills an ox, or lamb, or goat, in the camp, or that kills it out of the camp,
Hvilken af Israels hus, som i lägret, eller utanför lägret, slagtar en oxa, eller lamb, eller get;
4 And brings it not to the door of the tabernacle of the congregation, to offer an offering to the LORD before the tabernacle of the LORD; blood shall be imputed to that man; he has shed blood; and that man shall be cut off from among his people:
Och intet bär fram för dörrena af vittnesbördsens tabernakel det som Herranom för ett offer buret varder inför Herrans boning, han skall för blod brottslig vara, såsom den som blod utgjutit hafver; och sådana menniska skall utrotad varda utu sitt folk.
5 To the end that the children of Israel may bring their sacrifices, which they offer in the open field, even that they may bring them to the LORD, to the door of the tabernacle of the congregation, to the priest, and offer them for peace offerings to the LORD.
Derföre skola Israels barn deras offer, som de på fria markene offra vilja, bära fram för Herran, inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel till Presten, och der offra deras tackoffer Herranom;
6 And the priest shall sprinkle the blood on the altar of the LORD at the door of the tabernacle of the congregation, and burn the fat for a sweet smell to the LORD.
Och Presten skall stänka blodet på Herrans altare inför dörrene af vittnesbördsens tabernakel, och bränna upp det feta, Herranom till en söt lukt;
7 And they shall no more offer their sacrifices to devils, after whom they have gone a whoring. This shall be a statute for ever to them throughout their generations.
Och ingalunda mer offra djeflomen deras offer, med hvilkom de hor bedrifva. Det skall dem vara en evig rätt i deras efterkommandom.
8 And you shall say to them, Whatever man there be of the house of Israel, or of the strangers which sojourn among you, that offers a burnt offering or sacrifice,
Derföre skall du säga dem: Hvilken menniska af Israels huse, eller ock en främling, den ibland eder är, som gör ett offer eller bränneoffer,
9 And brings it not to the door of the tabernacle of the congregation, to offer it to the LORD; even that man shall be cut off from among his people.
Och bär det icke inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel, att han gör det Herranom, den skall utrotad varda utu hans folk.
10 And whatever man there be of the house of Israel, or of the strangers that sojourn among you, that eats any manner of blood; I will even set my face against that soul that eats blood, and will cut him off from among his people.
Och hvilken menniska, vare sig af Israels huse, eller en främling ibland eder, äter något blod; emot honom skall jag sätta mitt anlete, och skall utrota honom midt utu hans folk;
11 For the life of the flesh is in the blood: and I have given it to you on the altar to make an atonement for your souls: for it is the blood that makes an atonement for the soul.
Ty kroppsens lif är uti blodet, och jag hafver gifvit eder det till altaret, att edra själar skola dermed försonade varda; förty blodet är försoning för lifvet.
12 Therefore I said to the children of Israel, No soul of you shall eat blood, neither shall any stranger that sojourns among you eat blood.
Derföre hafver jag sagt Israels barnom: Ingen själ ibland eder skall äta blod, och ingen främling, som ibland eder bor.
13 And whatever man there be of the children of Israel, or of the strangers that sojourn among you, which hunts and catches any beast or fowl that may be eaten; he shall even pour out the blood thereof, and cover it with dust.
Och hvilken menniska, vare sig af Israels huse, eller en främling ibland eder, som tager ett djur eller fogel i jagt, det man äter, han skall utgjuta dess blod, och öfvertäcka honom med jord;
14 For it is the life of all flesh; the blood of it is for the life thereof: therefore I said to the children of Israel, You shall eat the blood of no manner of flesh: for the life of all flesh is the blood thereof: whoever eats it shall be cut off.
Ty kroppsens lif är i sinom blod. Och jag hafver sagt Israels barnom: I skolen ingen kropps blod äta; ty kroppsens lif är i sinom blod. Den det äter, han skall utrotad varda.
15 And every soul that eats that which died of itself, or that which was torn with beasts, whether it be one of your own country, or a stranger, he shall both wash his clothes, and bathe himself in water, and be unclean until the even: then shall he be clean.
Och hvilken själ som äter ett as, eller det af vilddjur rifvet är, vare sig en inländsk eller utländsk, han skall två sin kläder, och bada sig med vatten, och vara oren intill aftonen, så varder han ren.
16 But if he wash them not, nor bathe his flesh; then he shall bear his iniquity.
Om han icke tvår sin kläder, eller sig icke badar, skall han bära sina missgerning.
