Judges 9
1 And Abimelech the son of Jerubbaal went to Shechem to his mother’s brothers, and communed with them, and with all the family of the house of his mother’s father, saying,
Men AbiMelech, JerubBaals son, gick bort till Sichem till sina moders bröder, och talade med dem, och med hela slägtene af hans moderfaders hus, och sade:
2 Speak, I pray you, in the ears of all the men of Shechem, Whether is better for you, either that all the sons of Jerubbaal, which are three score and ten persons, reign over you, or that one reign over you? remember also that I am your bone and your flesh.
Käre, taler för alla mäns öron i Sichem: Hvilket är eder bättre, att sjutio män, alle JerubBaals barn, blifva herrar öfver eder, eller en man blifver herre öfver eder? Kommer ock dertillmed ihåg, att jag är edart ben och kött.
3 And his mother’s brothers spoke of him in the ears of all the men of Shechem all these words: and their hearts inclined to follow Abimelech; for they said, He is our brother.
Då talade hans moders bröder all dessa orden om honom, för alla mäns öron i Sichem; och deras hjerta bevektes efter AbiMelech; ty de tänkte: Han är vår broder;
4 And they gave him three score and ten pieces of silver out of the house of Baalberith, with which Abimelech hired vain and light persons, which followed him.
Och gåfvo honom sjutio silfpenningar utur BaalBeriths huse; och AbiMelech lejde sig dermed lösaktiga och lättfärdiga män, som honom följde efter.
5 And he went to his father’s house at Ophrah, and slew his brothers the sons of Jerubbaal, being three score and ten persons, on one stone: notwithstanding yet Jotham the youngest son of Jerubbaal was left; for he hid himself.
Och han kom i sins faders hus i Ophra, och slog sina bröder, JerubBaals söner, sjutio män, ihjäl på enom sten; men Jotham, den yngste sonen JerubBaals, blef igen; ty han vardt undstungen.
6 And all the men of Shechem gathered together, and all the house of Millo, and went, and made Abimelech king, by the plain of the pillar that was in Shechem.
Och sig församlade alle män af Sichem, och hela Millo hus; och gingo till, och gjorde AbiMelech till Konung vid den höga ekena, som stod i Sichem.
7 And when they told it to Jotham, he went and stood in the top of mount Gerizim, and lifted up his voice, and cried, and said to them, Listen to me, you men of Shechem, that God may listen to you.
Då detta var sagdt Jotham, gick han bort, och stod öfverst på Grisims berg, och hof sin röst upp, ropade, och sade till dem: Hörer mig, I män af Sichem, att Gud ock hörer eder.
8 The trees went forth on a time to anoint a king over them; and they said to the olive tree, Reign you over us.
Trän gingo till och skulle smörja öfver sig en Konung, och sade till oljoträt: Var vår Konung.
9 But the olive tree said to them, Should I leave my fatness, with which by me they honor God and man, and go to be promoted over the trees?
Men oljoträt svarade dem: Skulle jag öfvergifva min fetma, hvilken både Gud och menniskor prisa i mig, och gå bort, och uppsättas öfver trän?
10 And the trees said to the fig tree, Come you, and reign over us.
Då sade trän till fikonträt: Kom du, och var Konung öfver oss.
11 But the fig tree said to them, Should I forsake my sweetness, and my good fruit, and go to be promoted over the trees?
Men fikonträt sade till dem: Skulle jag öfvergifva min sötma och mina goda frukt, och gå bort, och uppsättas öfver trän?
12 Then said the trees to the vine, Come you, and reign over us.
Då sade trän till vinträt: Kom du, och var vår Konung.
13 And the vine said to them, Should I leave my wine, which cheers God and man, and go to be promoted over the trees?
Men vinträt sade till dem: Skulle jag öfvergifva min must, den Gud och menniskor glada gör, och gå bort, och uppsättas öfver trän?
14 Then said all the trees to the bramble, Come you, and reign over us.
Då sade all trän till törnebuskan: Kom du, och var Konung öfver oss.
15 And the bramble said to the trees, If in truth you anoint me king over you, then come and put your trust in my shadow: and if not, let fire come out of the bramble, and devour the cedars of Lebanon.
Och törnebusken sade till trän: Är det sant, att I viljen smörja mig till Konung öfver eder, så kommer, och betror eder under min skugga; hvar I icke viljen, så gånge en eld utu törnebuskan, och förtäre cedreträn i Libanon.
16 Now therefore, if you have done truly and sincerely, in that you have made Abimelech king, and if you have dealt well with Jerubbaal and his house, and have done to him according to the deserving of his hands;
Hafven I nu gjort rätt och redeliga, att I hafven gjort AbiMelech till Konung; och hafven I gjort väl emot JerubBaal och hans hus; och hafven så gjort emot honom som han förtjent hafver;
17 (For my father fought for you, and adventured his life far, and delivered you out of the hand of Midian:
Att min fader för edra skull stridde, och vågade sin själ, derföre att han skulle frälsa eder ifrå de Midianiters hand;
18 And you are risen up against my father’s house this day, and have slain his sons, three score and ten persons, on one stone, and have made Abimelech, the son of his maidservant, king over the men of Shechem, because he is your brother; )
Och hafven uppsatt eder i denna dag emot mins faders hus, och slagit hans söner ihjäl, sjutio män på en sten, och gjort eder till Konung AbiMelech, hans tjensteqvinnos son, öfver de män i Sichem, efter han edar broder är;
19 If you then have dealt truly and sincerely with Jerubbaal and with his house this day, then rejoice you in Abimelech, and let him also rejoice in you:
Hafven I nu gjort rätt och redeliga emot JerubBaal och hans hus på denna dag, så varer glade öfver AbiMelech, och han vare glad öfver eder.
20 But if not, let fire come out from Abimelech, and devour the men of Shechem, and the house of Millo; and let fire come out from the men of Shechem, and from the house of Millo, and devour Abimelech.
Hvar ock icke, så gånge en eld utaf AbiMelech, och förtäre de män af Sichem, och af Millo hus; och gånge desslikes ut en eld af de män i Sichem, och af Millo hus, och förtäre AbiMelech.
21 And Jotham ran away, and fled, and went to Beer, and dwelled there, for fear of Abimelech his brother.
Och Jotham flydde, och undvek, och gick till Ber, och bodde der, för hans broders AbiMelechs skull.
22 When Abimelech had reigned three years over Israel,
Då nu AbiMelech hade rådit öfver Israel i tre år,
23 Then God sent an evil spirit between Abimelech and the men of Shechem; and the men of Shechem dealt treacherously with Abimelech:
Sände Gud en ondan vilja emellan AbiMelech och de män af Sichem; förty de män af Sichem förtalade AbiMelech,
24 That the cruelty done to the three score and ten sons of Jerubbaal might come, and their blood be laid on Abimelech their brother, which slew them; and on the men of Shechem, which aided him in the killing of his brothers.
Och kastade honom före den ogerning, som han bedref på de sjutio JerubBaals söner, och lade deras blod på AbiMelech deras broder, den dem ihjälslog; och på de män i Sichem, som honom hans hand dertill styrkt hade, att han sina bröder drap.
25 And the men of Shechem set liers in wait for him in the top of the mountains, and they robbed all that came along that way by them: and it was told Abimelech.
Och de män i Sichem beställde ett bakhåll öfverst på bergen, och röfvade på vägenom alla de som foro der fram; och det vardt bådadt AbiMelech.
26 And Gaal the son of Ebed came with his brothers, and went over to Shechem: and the men of Shechem put their confidence in him.
Så kom Gaal, Ebeds son, och hans bröder, och gingo in i Sichem; och de män i Sichem förläto sig uppå honom;
27 And they went out into the fields, and gathered their vineyards, and stepped the grapes, and made merry, and went into the house of their god, and did eat and drink, and cursed Abimelech.
Och drogo ut på markena, och bergde sina vingårdar, och trampade der, och gjorde en dans, och gingo uti deras guds hus, och åto och drucko, och bannade AbiMelech.
28 And Gaal the son of Ebed said, Who is Abimelech, and who is Shechem, that we should serve him? is not he the son of Jerubbaal? and Zebul his officer? serve the men of Hamor the father of Shechem: for why should we serve him?
Och Gaal, Ebeds son, sade: Hvad är AbiMelech? Och hvad är Sichem, att vi honom tjena skole? Är icke han JerubBaals son, och hafver satt sin tjenare Sebul hit öfver Hemors folk, Sichems faders? Hvi skulle vi tjena honom?
29 And would to God this people were under my hand! then would I remove Abimelech. And he said to Abimelech, Increase your army, and come out.
Gud gifve, att detta folket vore under mine hand, att jag måtte förjaga AbiMelech. Och det vardt sagdt AbiMelech: Föröka din här, och drag ut.
30 And when Zebul the ruler of the city heard the words of Gaal the son of Ebed, his anger was kindled.
Förty Sebul, öfversten i stadenom, då han hörde Gaals, Ebeds sons ord, vardt han illa vred;
31 And he sent messengers to Abimelech privately, saying, Behold, Gaal the son of Ebed and his brothers be come to Shechem; and, behold, they fortify the city against you.
Och sände bådskap till AbiMelech hemliga, och lät säga honom: Si, Gaal, Ebeds son, och hans bröder, äro komne till Sichem, och göra dig staden genstörtigan;
32 Now therefore up by night, you and the people that is with you, and lie in wait in the field:
Så statt nu upp om natten, du och ditt folk, som när dig är, och var i bakhåll för dem i markene.
33 And it shall be, that in the morning, as soon as the sun is up, you shall rise early, and set on the city: and, behold, when he and the people that is with him come out against you, then may you do to them as you shall find occasion.
Och i morgonstundene, när solen uppgår, så var bittida uppe, och fall till staden; och när han och det folk, som med honom är, draga ut till dig, så gör med dem såsom din hand finna kan.
34 And Abimelech rose up, and all the people that were with him, by night, and they laid wait against Shechem in four companies.
AbiMelech stod upp om nattena, och allt folket, som med honom var, och satte bakhåll inför Sichem med fyra skarar.
35 And Gaal the son of Ebed went out, and stood in the entering of the gate of the city: and Abimelech rose up, and the people that were with him, from lying in wait.
Och Gaal, Ebeds son, drog ut för stadsporten; men AbiMelech reste upp utaf bakhållet, med det folk som med honom var.
36 And when Gaal saw the people, he said to Zebul, Behold, there come people down from the top of the mountains. And Zebul said to him, You see the shadow of the mountains as if they were men.
Då nu Gaal såg folket, sade han till Sebul: Si, der kommer en hop folk neder af bergshöjdene. Sebul sade: Du ser skuggan af bergen, likasom det vore menniskor.
37 And Gaal spoke again, and said, See there come people down by the middle of the land, and another company come along by the plain of Meonenim.
Gaal talade än en tid, och sade: Si, der kommer en hop folk neder midt utaf landet; och en här kommer på den vägen till trollareekena.
38 Then said Zebul to him, Where is now your mouth, with which you said, Who is Abimelech, that we should serve him? is not this the people that you have despised? go out, I pray now, and fight with them.
Då sade Sebul till honom: Hvar är nu din mun, som sade: Ho är AbiMelech, att vi honom tjena skole? Är icke nu detta det folk, som du föraktat hafver? Drag nu ut, och strid med honom.
39 And Gaal went out before the men of Shechem, and fought with Abimelech.
Gaal drog ut med Sichems folk, och stridde med AbiMelech.
40 And Abimelech chased him, and he fled before him, and many were overthrown and wounded, even to the entering of the gate.
Men AbiMelech jagade honom, så att han flydde för honom; och månge föllo slagne allt intill stadsporten.
41 And Abimelech dwelled at Arumah: and Zebul thrust out Gaal and his brothers, that they should not dwell in Shechem.
Och AbiMelech blef i Aruma; men Sebul dref Gaal och hans bröder ut, så att de icke måtte blifva i Sichem.
42 And it came to pass on the morrow, that the people went out into the field; and they told Abimelech.
Om morgonen gick folket ut på markena; och det vardt sagdt AbiMelech.
43 And he took the people, and divided them into three companies, and laid wait in the field, and looked, and, behold, the people were come forth out of the city; and he rose up against them, and smote them.
Och han tog folket, och skifte det i tre delar, och beställde håll på dem i markene. Som han nu såg, att folket gick utu stadenom, föll han till dem, och slog dem.
44 And Abimelech, and the company that was with him, rushed forward, and stood in the entering of the gate of the city: and the two other companies ran on all the people that were in the fields, and slew them.
Men AbiMelech med den hopen, som med honom var, föllo till, och trädde intill stadsporten; de andre två hoparna föllo till alla dem som på markene voro, och slogo dem.
45 And Abimelech fought against the city all that day; and he took the city, and slew the people that was therein, and beat down the city, and sowed it with salt.
Då stridde AbiMelech emot staden den hela dagen, och vann honom; och drap det folk, som derinne var, och slog staden neder, och sådde salt deruppå.
46 And when all the men of the tower of Shechem heard that, they entered into an hold of the house of the god Berith.
När de män, som i Sichems torn bodde, detta hörde, gingo de in uti ett fäste i den gudens Beriths hus.
47 And it was told Abimelech, that all the men of the tower of Shechem were gathered together.
Då AbiMelech det hörde, att alle de män af Sichems torn voro församlade,
48 And Abimelech got him up to mount Zalmon, he and all the people that were with him; and Abimelech took an ax in his hand, and cut down a bough from the trees, and took it, and laid it on his shoulder, and said to the people that were with him, What you have seen me do, make haste, and do as I have done.
Gick han på det berget Zalmon med allt sitt folk, som med honom var; och tog ena yxa i sin hand, och högg en gren af ett trä, och lade på sin axel, och sade till allt folket, som med honom var: Hvad I sågen att jag gjorde, det görer ock I med hast såsom jag.
49 And all the people likewise cut down every man his bough, and followed Abimelech, and put them to the hold, and set the hold on fire on them; so that all the men of the tower of Shechem died also, about a thousand men and women.
Då högg allt folket hvar i sin stad en gren af, och följde AbiMelech efter, och kastade dem intill fästet, och tände der eld uppå; så att alle de män af Sichems torn blefvo döde, vid tusend män och qvinnor.
50 Then went Abimelech to Thebez, and encamped against Thebez, and took it.
Och AbiMelech drog till Thebez, och belade det, och vann det.
51 But there was a strong tower within the city, and thither fled all the men and women, and all they of the city, and shut it to them, and got them up to the top of the tower.
Men der var ett starkt torn midt i stadenom, på hvilket flydde alle, både män och qvinnor, och alle stadsens inbyggare, och läste igen efter sig, och stego upp på taket af tornet.
52 And Abimelech came to the tower, and fought against it, and went hard to the door of the tower to burn it with fire.
Då kom AbiMelech intill tornet, och stridde deremot, och kom sig intill porten af tornet, på det han skulle tända der eld uppå;
53 And a certain woman cast a piece of a millstone on Abimelech’s head, and all to broke his skull.
Men en qvinna kastade ett stycke af en qvarnsten ned på AbiMelechs hufvud, och slog honom hufvudskålena sönder.
54 Then he called hastily to the young man his armor bearer, and said to him, Draw your sword, and slay me, that men say not of me, A women slew him. And his young man thrust him through, and he died.
Då kallade AbiMelech drängen, som hans värja drog, hasteliga, och sade till honom: Drag ut ditt svärd, och dräp mig, att man icke skall säga: En qvinna slog honom ihjäl. Så stack hans dräng honom igenom, och han blef död,
55 And when the men of Israel saw that Abimelech was dead, they departed every man to his place.
Då nu de Israeliter, som med honom voro, sågo att AbiMelech var död, gick hvar och en hem till sin ort.
56 Thus God rendered the wickedness of Abimelech, which he did to his father, in slaying his seventy brothers:
Alltså betalade Gud AbiMelech det onda, som han emot sin fader gjort hade, då han drap sina sjutio bröder;
57 And all the evil of the men of Shechem did God render on their heads: and on them came the curse of Jotham the son of Jerubbaal.
Desslikes allt det onda, som de män af Sichem gjorde, betalade dem Gud på deras hufvud; och öfver dem kom Jothams förbannelse, JerubBaals sons.
