Job 14
1 Man that is born of a woman is of few days and full of trouble.
Menniskan, af qvinno född, lefver en liten tid, och är full med orolighet;
2 He comes forth like a flower, and is cut down: he flees also as a shadow, and continues not.
Växer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugge, och blifver icke.
3 And does you open your eyes on such an one, and bring me into judgment with you?
Och öfver en sådana upplåter du din ögon, och drager mig för dig i rätten.
4 Who can bring a clean thing out of an unclean? not one.
Ho vill finna en renan när dem, der ingen ren är?
5 Seeing his days are determined, the number of his months are with you, you have appointed his bounds that he cannot pass;
Han hafver sin förelagda tid; hans månaders tal är när dig; du hafver satt honom ett mål före, derutöfver varder han icke gångandes.
6 Turn from him, that he may rest, till he shall accomplish, as an hireling, his day.
Gack ifrå honom, att han må hvilas, så länge hans tid kommer, den han såsom en dagakarl bidar efter.
7 For there is hope of a tree, if it be cut down, that it will sprout again, and that the tender branch thereof will not cease.
Ett trä hafver hopp, om det än är afhugget, att det skall åter förvandla sig, och dess telningar vända icke igen.
8 Though the root thereof wax old in the earth, and the stock thereof die in the ground;
Ändock dess rot föråldras i jordene, och stubben dör i mullene;
9 Yet through the scent of water it will bud, and bring forth boughs like a plant.
Så grönskas han dock åter af vattnets lukt, och växer lika som han plantad vore.
10 But man dies, and wastes away: yes, man gives up the ghost, and where is he?
Men hvar är en menniska, då hon död, förgången och borto är?
11 As the waters fail from the sea, and the flood decays and dries up:
Såsom ett vatten löper utur en sjö, och såsom en bäck utlöper och förtorkas;
12 So man lies down, and rises not: till the heavens be no more, they shall not awake, nor be raised out of their sleep.
Så är en menniska, då hon lägges ned, och varder intet uppståndandes, och varder intet uppvaknandes, så länge himmelen varar, och varder icke uppväckt af sinom sömn.
13 O that you would hide me in the grave, that you would keep me secret, until your wrath be past, that you would appoint me a set time, and remember me! (Sheol h7585)
Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede afgår, och satte mig ett mål, att du ville tänka uppå mig. (Sheol h7585)
14 If a man die, shall he live again? all the days of my appointed time will I wait, till my change come.
Menar du, att en död menniska skall åter lefva igen? Jag förbidar dagliga, medan jag strider, tilldess min förvandling kommer;
15 You shall call, and I will answer you: you will have a desire to the work of your hands.
Att du ville kalla mig, och jag måtte svara dig; och du ville icke förkasta ditt handaverk:
16 For now you number my steps: do you not watch over my sin?
Ty du hafver allaredo talt min tren; men akta dock icke uppå mina synd.
17 My transgression is sealed up in a bag, and you sew up my iniquity.
Min öfverträdelse hafver du förseglat uti ett knippe, och sammanfattat mina missgerning.
18 And surely the mountains falling comes to nothing, and the rock is removed out of his place.
Förfaller dock ett berg, och förgås, och en klippa går af sitt rum;
19 The waters wear the stones: you wash away the things which grow out of the dust of the earth; and you destroy the hope of man.
Vattnet sköljer stenarna bort, och floden förer jordena bort; men menniskones hopp är förloradt.
20 You prevail for ever against him, and he passes: you change his countenance, and send him away.
Ty du stöter henne platt omkull, så att hon förgås; du förvandlar hennes väsende, och låter henne fara.
21 His sons come to honor, and he knows it not; and they are brought low, but he perceives it not of them.
Äro hennes barn i äro, det vet hon icke; eller om de äro föraktelige, det förnimmer hon intet.
22 But his flesh on him shall have pain, and his soul within him shall mourn.
Medan hon är i köttena, måste hon hafva sveda; och medan hennes själ är än när henne, måste hon lida vedermödo.
