Job 1
1 There was a man in the land of Uz, whose name was Job; and that man was perfect and upright, and one that feared God, and eschewed evil.
En man var uti det landet Uz, som het Job; han var from och rättfärdig, gudfruktig, och flydde det onda.
2 And there were born to him seven sons and three daughters.
Och honom vordo födde sju söner och tre döttrar.
3 His substance also was seven thousand sheep, and three thousand camels, and five hundred yoke of oxen, and five hundred she asses, and a very great household; so that this man was the greatest of all the men of the east.
Och han ägde sjutusend får, tretusend camelar, femhundrade par oxar, och femhundrade åsninnor, och ganska mycket tjenstefolk; och han var mägtigare än alle de i österlanden bodde.
4 And his sons went and feasted in their houses, every one his day; and sent and called for their three sisters to eat and to drink with them.
Och hans söner gingo bort, och gjorde gästabåd, hvar sin dag i sitt hus; och sände bort, och läto bjuda sina tre systrar, till att äta och dricka med sig.
5 And it was so, when the days of their feasting were gone about, that Job sent and sanctified them, and rose up early in the morning, and offered burnt offerings according to the number of them all: for Job said, It may be that my sons have sinned, and cursed God in their hearts. Thus did Job continually.
Och när en gästabådsdagen ute var, sände Job bort och helgade dem; och stod bittida upp om morgonen, och offrade bränneoffer, efter allas deras tal. Förty Job tänkte: Mine söner kunna hafva syndat, och välsignat Gud i sin hjerta. Så gjorde Job hvar dag.
6 Now there was a day when the sons of God came to present themselves before the LORD, and Satan came also among them.
Men det hände på en dag, då Guds barn kommo, och trädde fram för Herran, kom Satan ock med dem.
7 And the LORD said to Satan, From where come you? Then Satan answered the LORD, and said, From going to and fro in the earth, and from walking up and down in it.
Men Herren sade till Satan: Hvadan kommer du? Satan svarade Herranom, och sade: Jag hafver farit genom landet allt omkring.
8 And the LORD said to Satan, Have you considered my servant Job, that there is none like him in the earth, a perfect and an upright man, one that fears God, and eschews evil?
Då sade Herren till Satan: Hafver du icke gifvit akt uppå min tjenare Job? Ty hans like är icke i landena, from och rättfärdig, gudfruktig, och flyr det onda.
9 Then Satan answered the LORD, and said, Does Job fear God for nothing?
Satan svarade Herranom, och sade: Menar du, att Job fruktar Gud förgäfves?
10 Have not you made an hedge about him, and about his house, and about all that he has on every side? you have blessed the work of his hands, and his substance is increased in the land.
Hafver du dock förvarat honom, hans hus, och allt det han hafver allt omkring. Du hafver välsignat hans handaverk, och hans gods hafver utspridt sig i landena.
11 But put forth your hand now, and touch all that he has, and he will curse you to your face.
Men räck ut dina hand, och kom vid allt det han äger; det gäller, han skall välsigna dig i ansigtet.
12 And the LORD said to Satan, Behold, all that he has is in your power; only on himself put not forth your hand. So Satan went forth from the presence of the LORD.
Herren sade till Satan: Si, allt det han äger vare i dine hand, allena vid honom sjelfvan kom icke dina hand. Då gick Satan ut ifrå Herranom.
13 And there was a day when his sons and his daughters were eating and drinking wine in their oldest brother’s house:
Men den dagen, då hans söner och döttrar åto och drucko vin i deras äldsta broders hus,
14 And there came a messenger to Job, and said, The oxen were plowing, and the asses feeding beside them:
Kom ett båd till Job, och sade: Man plöjde med oxarna, och åsninnorna gingo der när i bet;
15 And the Sabeans fell on them, and took them away; yes, they have slain the servants with the edge of the sword; and I only am escaped alone to tell you.
Då föllo de af rika Arabien till, och togo dem, och slogo drängerna med svärdsegg; och jag undslapp allena, att jag skulle säga dig det.
16 While he was yet speaking, there came also another, and said, The fire of God is fallen from heaven, and has burned up the sheep, and the servants, and consumed them; and I only am escaped alone to tell you.
Medan han ännu talade, kom en annar, och sade: Guds eld föll af himmelen, och brände upp fåren och drängerna, och förtärde dem; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det.
17 While he was yet speaking, there came also another, and said, The Chaldeans made out three bands, and fell on the camels, and have carried them away, yes, and slain the servants with the edge of the sword; and I only am escaped alone to tell you.
Medan han ännu talade, kom en och sade: De Chaldeer gjorde tre spetsar, föllo till camelarna, och togo dem, och slogo drängerna med svärdsegg; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det.
18 While he was yet speaking, there came also another, and said, Your sons and your daughters were eating and drinking wine in their oldest brother’s house:
Medan han ännu talade, kom en och sade: Dine söner och döttrar åto och drucko i deras äldsta broders hus;
19 And, behold, there came a great wind from the wilderness, and smote the four corners of the house, and it fell on the young men, and they are dead; and I only am escaped alone to tell you.
Och si, der kom ett stort väder utaf öknene, och stötte på husens fyra hörn, och kastade det på piltarna, att de blefvo döde; och jag slapp allena undan, att jag skulle säga dig det.
20 Then Job arose, and rent his mantle, and shaved his head, and fell down on the ground, and worshipped,
Då stod Job upp, och ref sönder sin kläder, och ref sig i hufvudet, och föll ned på jordena, och tillbad;
21 And said, Naked came I out of my mother’s womb, and naked shall I return thither: the LORD gave, and the LORD has taken away; blessed be the name of the LORD.
Och sade: Jag är naken kommen af mine moders lif; naken skall jag åter fara dit; Herren gaf, och Herren tog; välsignadt vare Herrans Namn.
22 In all this Job sinned not, nor charged God foolishly.
I allt detta syndade Job intet, och gjorde intet dårligit emot Gud.
