Isaiah 33
1 Woe to you that spoil, and you were not spoiled; and deal treacherously, and they dealt not treacherously with you! when you shall cease to spoil, you shall be spoiled; and when you shall make an end to deal treacherously, they shall deal treacherously with you.
Men ve dig, du förstörare, menar du, att du icke skall förstörd varda; och du föraktare, menar du, att man icke skall förakta, dig? När du hafver fullbordat din förstöring, skall du ock förstörd varda; när du hafver fullkomnat din föraktelse, så skall man förakta dig igen.
2 O LORD, be gracious to us; we have waited for you: be you their arm every morning, our salvation also in the time of trouble.
Herre, var oss nådelig; ty efter dig bide vi. Var deras arm bittida, så ock vår helsa uti bedröfvelsens tid.
3 At the noise of the tumult the people fled; at the lifting up of yourself the nations were scattered.
Låt folken fly för det stora bullret, och Hedningarna förströdde varda, när du uppreser dig.
4 And your spoil shall be gathered like the gathering of the caterpillar: as the running to and fro of locusts shall he run on them.
Då skall man taga eder upp såsom ett rof; såsom man upptager gräshoppor, och såsom man borträddar flogmatkar, då han öfverfaller dem.
5 The LORD is exalted; for he dwells on high: he has filled Zion with judgment and righteousness.
Herren är upphöjd; ty han bor i höjdena. Han hafver gjort Zion full med dom och rättfärdighet.
6 And wisdom and knowledge shall be the stability of your times, and strength of salvation: the fear of the LORD is his treasure.
Och i din tid skall vara trohet och magt; helsa, vishet, klokhet och Herrans fruktan skola vara hans håfvor.
7 Behold, their valiant ones shall cry without: the ambassadors of peace shall weep bitterly.
Si! deras bådskap ropa ute; fridsens Änglar gråta bitterliga ( och säga ):
8 The highways lie waste, the wayfaring man ceases: he has broken the covenant, he has despised the cities, he regards no man.
Stigarna äro öde, ingen går på vägomen mer; han håller intet förbund, han förkastar städerna, och aktar folket intet.
9 The earth mourns and languishes: Lebanon is ashamed and hewn down: Sharon is like a wilderness; and Bashan and Carmel shake off their fruits.
Landet står jämmerliga och ömkeliga; Libanon står skamliga förhuggen; Saron är såsom en slät mark, och Basan och Carmel äro förlagde.
10 Now will I rise, says the LORD; now will I be exalted; now will I lift up myself.
Nu vill jag uppstå, säger Herren; nu vill jag upphöja mig; nu vill jag högt uppkomma.
11 You shall conceive chaff, you shall bring forth stubble: your breath, as fire, shall devour you.
Med halm gån I hafvande, och strå föden I; eld skall uppäta eder med edart mod.
12 And the people shall be as the burnings of lime: as thorns cut up shall they be burned in the fire.
Ty folken skola, till kalk uppbrände varda, såsom man afhugget törne upptänder med eld.
13 Hear, you that are far off, what I have done; and, you that are near, acknowledge my might.
Så hörer nu, I som fjerran åren, hvad jag gjort hafver, och I som när ären, märker mina starkhet.
14 The sinners in Zion are afraid; fearfulness has surprised the hypocrites. Who among us shall dwell with the devouring fire? who among us shall dwell with everlasting burnings?
De syndare i Zion äro förskräckte; bäfvan är kommen de skrymtare uppå, och säga: Ho är ibland oss; som vid en förtärande eld bo kan? Ho är ibland oss, som vid en evig glöd bo kan?
15 He that walks righteously, and speaks uprightly; he that despises the gain of oppressions, that shakes his hands from holding of bribes, that stops his ears from hearing of blood, and shuts his eyes from seeing evil;
Den som vandrar uti rättfärdighet, och talar det rätt är; den som orätt hatar och girighet, och drager sina händer ifrå, att han icke tager mutor; den som stoppar sin öron till, att han icke hörer blodskulder, och håller sin ögon till, att han intet argt ser;
16 He shall dwell on high: his place of defense shall be the munitions of rocks: bread shall be given him; his waters shall be sure.
Han skall bo i höjdene, och klipporna skola vara hans fäste och beskydd; hans bröd skall varda honom gifvet; på sitt vatten skall han vara viss.
17 Your eyes shall see the king in his beauty: they shall behold the land that is very far off.
Din ögon skola få se Konungen i hans härlighet; du skall se landet förvidgadt;
18 Your heart shall meditate terror. Where is the scribe? where is the receiver? where is he that counted the towers?
Så att ditt hjerta skall fast förundra sig, och säga: Hvar äro nu de Skriftlärde? Hvar äro rådgifvarena? Hvar äro cancellererna?
19 You shall not see a fierce people, a people of a deeper speech than you can perceive; of a stammering tongue, that you can not understand.
Dertill skall du intet se det starka folket; det folk af djupt mål, dem man intet förnimma kan, och af outtydeliga tungo, den man icke förstå kan.
20 Look on Zion, the city of our solemnities: your eyes shall see Jerusalem a quiet habitation, a tabernacle that shall not be taken down; not one of the stakes thereof shall ever be removed, neither shall any of the cords thereof be broken.
Se Zion, vår högtids stad; din ögon skola få se Jerusalem, en härlig boning; ett tabernakel, det icke bortfördt varder, hvilkets pålar skola aldrig upptagne varda, och hvilkets tåg aldrig skola sönderslitne varda.
21 But there the glorious LORD will be to us a place of broad rivers and streams; wherein shall go no galley with oars, neither shall gallant ship pass thereby.
Ty Herren skall vara der mägtig när oss, och skola der vara vida vattugrafvar, så att intet roderskepp kan fara deröfver, ej heller några galejer dit skeppa.
22 For the LORD is our judge, the LORD is our lawgiver, the LORD is our king; he will save us.
Ty Herren är vår domare, Herren är vår mästare, Herren är vår Konung; han hjelper oss.
23 Your tacklings are loosed; they could not well strengthen their mast, they could not spread the sail: then is the prey of a great spoil divided; the lame take the prey.
Låt dem sätta på tågen, de skola likväl intet hålla. Alltså skola de ej heller utslå deras fåneko på mastene. Då skall mycket kosteligit byte utdeladt varda, så att de halte ock röfva skola;
24 And the inhabitant shall not say, I am sick: the people that dwell therein shall be forgiven their iniquity.
Och ingen inbyggare skall säga: Jag är svag; ( ty ) folket, som deruti bor, skall hafva syndernas förlåtelse.
