Genesis 38

1 And it came to pass at that time, that Judah went down from his brothers, and turned in to a certain Adullamite, whose name was Hirah.

Det begaf sig på samma tiden, att Juda for neder ifrå sina bröder, och gaf sig till en man i Adullam, som het Hira.

2 And Judah saw there a daughter of a certain Canaanite, whose name was Shuah; and he took her, and went in to her.

Och Juda såg der en Cananeisk mans dotter, han het Sua; och tog henne.

3 And she conceived, and bore a son; and he called his name Er.

Och då han belåg henne, vardt hon hafvande, och födde en son, den kallade hon Er.

4 And she conceived again, and bore a son; and she called his name Onan.

Och hon vardt åter hafvande, och födde en son, den kallade hon Onan.

5 And she yet again conceived, and bore a son; and called his name Shelah: and he was at Chezib, when she bore him.

Åter födde hon en son, honom kallade hon Sela. Och han var i Chesib, när hon den födde.

6 And Judah took a wife for Er his firstborn, whose name was Tamar.

Och Juda gaf sinom första sone Er ena hustru, som het Thamar.

7 And Er, Judah’s firstborn, was wicked in the sight of the LORD; and the LORD slew him.

Men Er Juda förstfödde son var arg för Herranom; derföre dödade Herren honom.

8 And Judah said to Onan, Go in to your brother’s wife, and marry her, and raise up seed to your brother.

Då sade Juda till sin son Onan: Lägg dig när dins broders hustru, och tag henne till ägta, att du uppväcker dinom broder säd.

9 And Onan knew that the seed should not be his; and it came to pass, when he went in to his brother’s wife, that he spilled it on the ground, lest that he should give seed to his brother.

Men då Onan visste, att säden icke skulle vara hans egen, då han låg när sins broders hustru, lät han det falla uppå jordena, och förderfvade det, att han icke skulle gifva sinom broder säd.

10 And the thing which he did displeased the LORD: why he slew him also.

Då misshagade Herranom det onda han gjorde, och dödade honom och.

11 Then said Judah to Tamar his daughter in law, Remain a widow at your father’s house, till Shelah my son be grown: for he said, Lest peradventure he die also, as his brothers did. And Tamar went and dwelled in her father’s house.

Då sade Juda till sina sonahustru Thamar: Blif en enka i dins faders huse, så länge Sela min son varder stor; förty han tänkte, att han tilläfventyrs måtte ock så dö såsom hans broder. Så gick Thamar bort, och blef i sins faders huse.

12 And in process of time the daughter of Shuah Judah’s wife died; and Judah was comforted, and went up to his sheep shearers to Timnath, he and his friend Hirah the Adullamite.

Då nu månge dagar förledne voro, dödde Sua dotter, Judas hustru. Och sedan Juda utsörjt hade, gick han upp till att klippa sin får i Thimnath, med sin herda Hira af Adullam.

13 And it was told Tamar, saying, Behold your father in law goes up to Timnath to shear his sheep.

Då vardt Thamar sagdt: Si, din svär går upp till Thimnath till att klippa sin får.

14 And she put her widow’s garments off from her, and covered her with a veil, and wrapped herself, and sat in an open place, which is by the way to Timnath; for she saw that Shelah was grown, and she was not given to him to wife.

Då lade hon af sin enkokläder, som hon drog, dokade sig, och förhöljde sig, och satte sig ut för porten på vägen emot Thimnath; förty hon såg, att Sela var stor vorden, och hon var icke gifven honom till hustru.

15 When Judah saw her, he thought her to be an harlot; because she had covered her face.

Då nu Juda såg henne, mente han det hade varit en sköka; förty hon hade förhöljt sitt ansigte.

16 And he turned to her by the way, and said, Go to, I pray you, let me come in to you; (for he knew not that she was his daughter in law.) And she said, What will you give me, that you may come in to me?

Och han vek af vägenom till henne, och sade: Käre, låt mig ligga när dig; ty han visste icke, att det var hans sonahustru. Hon svarade: Hvad vill du gifva mig, att du ligger när mig?

17 And he said, I will send you a kid from the flock. And she said, Will you give me a pledge, till you send it?

Han sade: Jag vill sända dig en bock ifrå hjordenom. Hon svarade: Gif mig en pant, så länge du sänder mig honom.

18 And he said, What pledge shall I give you? And she said, Your signet, and your bracelets, and your staff that is in your hand. And he gave it her, and came in to her, and she conceived by him.

Han sade: Hvad vill du jag skall gifva dig för en pant? Hon svarade: Din ring, och din hufvudbonad, och din staf, som du hafver i händerna. Det gaf han henne, och låg när henne, och hon vardt hafvande af honom.

19 And she arose, and went away, and laid by her veil from her, and put on the garments of her widowhood.

Och hon stod upp, och gick dädan, och lade doken af, och tog sin enkokläder uppå igen.

20 And Judah sent the kid by the hand of his friend the Adullamite, to receive his pledge from the woman’s hand: but he found her not.

Men Juda sände bocken med sin herde af Adullam, att han skulle taga igen panten ifrå qvinnone; och han fann henne intet.

21 Then he asked the men of that place, saying, Where is the harlot, that was openly by the way side? And they said, There was no harlot in this place.

Då frågade han folket, som bodde vid det rummet, och sade: Hvarest är den skökan, som satt ute på vägenom? De svarade: Ingen sköka hafver der varit.

22 And he returned to Judah, and said, I cannot find her; and also the men of the place said, that there was no harlot in this place.

Och då han kom åter till Juda, och sade: Jag hafver intet funnit henne; dertill säger folket, som der bor, att der hafver ingen sköka varit.

23 And Judah said, Let her take it to her, lest we be shamed: behold, I sent this kid, and you have not found her.

Juda sade: Hafve sig det, att vi icke tilläfventyrs skulle komma på skam; ty jag hafver sändt bocken, men du hafver icke funnit henne.

24 And it came to pass about three months after, that it was told Judah, saying, Tamar your daughter in law has played the harlot; and also, behold, she is with child by prostitution. And Judah said, Bring her forth, and let her be burnt.

Tre månader derefter vardt det Juda sagdt: Din sonahustru Thamar hafver bolat; och si, i boleri är hon vorden hafvande: Juda sade: Hafver henne här fram, att hon skall brännas.

25 When she was brought forth, she sent to her father in law, saying, By the man, whose these are, am I with child: and she said, Discern, I pray you, whose are these, the signet, and bracelets, and staff.

Och då hon hades fram, sände hon till sin svär och sade: Af denna mannen är jag hafvande, som detta tillhörer. Och sade: Känner du ock, hvem denne ringen och hufvudbonaden och stafven tillhörer?

26 And Judah acknowledged them, and said, She has been more righteous than I; because that I gave her not to Shelah my son. And he knew her again no more.

Juda kände det, och sade: Hon är rättfärdigare än jag; ty jag hafver icke gifvit henne min son Sela. Dock belåg han henne intet mer.

27 And it came to pass in the time of her travail, that, behold, twins were in her womb.

Och då hon skulle föda, funnos tvillingar i hennes lifve.

28 And it came to pass, when she travailed, that the one put out his hand: and the midwife took and bound on his hand a scarlet thread, saying, This came out first.

Och som hon nu födde, gaf sig en hand ut; då tog Jordgumman och band der en rödan tråd om, och sade: Denne skall först utkomma.

29 And it came to pass, as he drew back his hand, that, behold, his brother came out: and she said, How have you broken forth? this breach be on you: therefore his name was called Pharez.

Men då han drog sina hand åter in, kom hans broder ut, och hon sade: Hvi är hinnan för dina skull sönderremnad? Och man kallade honom Perez.

30 And afterward came out his brother, that had the scarlet thread on his hand: and his name was called Zarah.

Derefter kom hans broder ut, som hade den röda tråden om sina hand; och man kallade honom Serah.