Exodus 2
1 And there went a man of the house of Levi, and took to wife a daughter of Levi.
Och en man gick bort af Levi hus, och tog ena Levi dotter.
2 And the woman conceived, and bore a son: and when she saw him that he was a goodly child, she hid him three months.
Och qvinnan aflade, och födde en son. Och då hon såg att det var ett dägeligt barn, fördolde hon det i tre månader.
3 And when she could not longer hide him, she took for him an ark of bulrushes, and daubed it with slime and with pitch, and put the child therein; and she laid it in the flags by the river’s brink.
Och då hon icke längre kunde fördölja det, tog hon ena kisto af rör, och beströk henne med ler och beck, och lade barnet deruti, och hof henne ut i vassen vid strandena af älfvene.
4 And his sister stood afar off, to wit what would be done to him.
Och hans syster stod långt ifrå, på det hon skulle se huru honom skulle varda gångandes.
5 And the daughter of Pharaoh came down to wash herself at the river; and her maidens walked along by the river’s side; and when she saw the ark among the flags, she sent her maid to fetch it.
Och Pharaos dotter kom ned, och skulle två sig i älfvene, och hennes jungfrur gingo utmed bräddene af älfvene; och då hon fick se kistona i vassenom, sände hon sina pigo dit, och lät hemta henne;
6 And when she had opened it, she saw the child: and, behold, the babe wept. And she had compassion on him, and said, This is one of the Hebrews’ children.
Och då hon upplyckte henne, fick hon se barnet, och si, barnet gret. Då ömkade hon sig deröfver, och sade: Detta är ett af de Ebreiska barnen.
7 Then said his sister to Pharaoh’s daughter, Shall I go and call to you a nurse of the Hebrew women, that she may nurse the child for you?
Då sade hans syster till Pharaos dotter: Vill du, att jag går och kallar till dig ena Ebreiska qvinno, som dia gifver, att hon ammar dig barnet upp?
8 And Pharaoh’s daughter said to her, Go. And the maid went and called the child’s mother.
Pharaos dotter sade till henne: Gack. Pigan gick, och kallade barnsens moder.
9 And Pharaoh’s daughter said to her, Take this child away, and nurse it for me, and I will give you your wages. And the woman took the child, and nursed it.
Då sade Pharaos dotter till henne: Tag detta barnet, och amma mig det upp, jag vill löna dig. Qvinnan tog barnet, och ammade det.
10 And the child grew, and she brought him to Pharaoh’s daughter, and he became her son. And she called his name Moses: and she said, Because I drew him out of the water.
Och då barnet var stort vordet, antvardade hon det Pharaos dotter, och hon anammade honom för sin son, och kallade honom Mose, ty hon sade: Utu vattnet hafver jag tagit honom.
11 And it came to pass in those days, when Moses was grown, that he went out to his brothers, and looked on their burdens: and he spied an Egyptian smiting an Hebrew, one of his brothers.
På den tiden, när Mose var stor vorden, gick han ut till sina bröder, och såg deras tunga; och vardt varse, att en Egyptisk man slog hans broder, en af de Ebreiska.
12 And he looked this way and that way, and when he saw that there was no man, he slew the Egyptian, and hid him in the sand.
Och han vände sig hit och dit, och då han såg, att der ingen menniska var, slog han den Egyptiska, och begrof honom uti sandenom.
13 And when he went out the second day, behold, two men of the Hebrews strove together: and he said to him that did the wrong, Why smite you your fellow?
I den andra dagen gick han ock ut, och såg två Ebreiska män träta sinsemellan, och sade till den som orätt gjorde: Hvi slår du din nästa?
14 And he said, Who made you a prince and a judge over us? intend you to kill me, as you killed the Egyptian? And Moses feared, and said, Surely this thing is known.
Han svarade: Ho hafver gjort dig till höfvitsman eller domare öfver oss? Vill du ock slå mig ihjäl, såsom du hafver slagit den Egyptiska mannen? Då fruktade Mose, och sade: Huru är detta uppkommet?
15 Now when Pharaoh heard this thing, he sought to slay Moses. But Moses fled from the face of Pharaoh, and dwelled in the land of Midian: and he sat down by a well.
Och det kom för Pharao, och han sökte efter att dräpa Mose. Men Mose flydde för Pharao, och blef i Midians lande, och bodde vid en brunn.
16 Now the priest of Midian had seven daughters: and they came and drew water, and filled the troughs to water their father’s flock.
Men Presten i Midian hade sju döttrar; de kommo till att vinda vatten, och de uppfyllde hoar till att vattna sins faders får.
17 And the shepherds came and drove them away: but Moses stood up and helped them, and watered their flock.
Då kommo någre herdar, och drefvo dem ifrå; men Mose gaf sig upp, och halp dem, och vattnade deras får.
18 And when they came to Reuel their father, he said, How is it that you are come so soon to day?
Och då de kommo till sin fader Reguel, sade han: Hvi kommen I i dag snarare än I plägen?
19 And they said, An Egyptian delivered us out of the hand of the shepherds, and also drew water enough for us, and watered the flock.
De sade: En Egyptisk man halp oss för herdarna, och vand med oss vatten, och vattnade fåren.
20 And he said to his daughters, And where is he? why is it that you have left the man? call him, that he may eat bread.
Han sade till sina döttrar: Hvar är han? Hvi läten I så blifva mannen, och icke båden honom komma och äta med oss?
21 And Moses was content to dwell with the man: and he gave Moses Zipporah his daughter.
Och Mose belefvade att blifva när den mannenom; och han gaf Mose sina dotter Zipora.
22 And she bore him a son, and he called his name Gershom: for he said, I have been a stranger in a strange land.
Hon födde honom en son, och han kallade honom Gerson; ty han sade: Jag är en utländning vorden i främmande lande. Och hon födde ännu en son, den kallade han Elieser, och sade: Mins faders Gud är min hjelpare, och hafver frälst mig utu Pharaos händer.
23 And it came to pass in process of time, that the king of Egypt died: and the children of Israel sighed by reason of the bondage, and they cried, and their cry came up to God by reason of the bondage.
Någon tid derefter blef Konungen i Egypten död. Och Israels barn suckade öfver deras arbete, och ropade, och deras rop kom till Gud öfver deras släpan.
24 And God heard their groaning, and God remembered his covenant with Abraham, with Isaac, and with Jacob.
Och Gud hörde deras klagan, och tänkte på sitt förbund med Abraham, Isaac och Jacob.
25 And God looked on the children of Israel, and God had respect to them.
Och han såg dertill, och lät sig vårda om dem.
