Ecclesiastes 1
1 The words of the Preacher, the son of David, king in Jerusalem.
Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.
2 Vanity of vanities, says the Preacher, vanity of vanities; all is vanity.
Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.
3 What profit has a man of all his labor which he takes under the sun?
Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
4 One generation passes away, and another generation comes: but the earth stays for ever.
En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
5 The sun also rises, and the sun goes down, and hastens to his place where he arose.
Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
6 The wind goes toward the south, and turns about to the north; it whirls about continually, and the wind returns again according to his circuits.
Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
7 All the rivers run into the sea; yet the sea is not full; to the place from where the rivers come, thither they return again.
Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
8 All things are full of labor; man cannot utter it: the eye is not satisfied with seeing, nor the ear filled with hearing.
All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
9 The thing that has been, it is that which shall be; and that which is done is that which shall be done: and there is no new thing under the sun.
Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
10 Is there any thing whereof it may be said, See, this is new? it has been already of old time, which was before us.
Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
11 There is no remembrance of former things; neither shall there be any remembrance of things that are to come with those that shall come after.
Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.
12 I the Preacher was king over Israel in Jerusalem.
Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;
13 And I gave my heart to seek and search out by wisdom concerning all things that are done under heaven: this sore travail has God given to the sons of man to be exercised therewith.
Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.
14 I have seen all the works that are done under the sun; and, behold, all is vanity and vexation of spirit.
Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
15 That which is crooked cannot be made straight: and that which is wanting cannot be numbered.
Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
16 I communed with my own heart, saying, See, I am come to great estate, and have gotten more wisdom than all they that have been before me in Jerusalem: yes, my heart had great experience of wisdom and knowledge.
Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
17 And I gave my heart to know wisdom, and to know madness and folly: I perceived that this also is vexation of spirit.
Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.
18 For in much wisdom is much grief: and he that increases knowledge increases sorrow.
Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.
