Deuteronomy 32
1 Give ear, O you heavens, and I will speak; and hear, O earth, the words of my mouth.
Akter uppå, I himlar, jag vill tala; och jorden höre mins muns ord.
2 My doctrine shall drop as the rain, my speech shall distil as the dew, as the small rain on the tender herb, and as the showers on the grass:
Min lära drype såsom regn, och mitt tal flyte såsom dagg; såsom regn uppå gräs, och såsom droppar uppå örter.
3 Because I will publish the name of the LORD: ascribe you greatness to our God.
Ty jag vill prisa Herrans Namn; gifvom vårom Gudi allena ärona.
4 He is the Rock, his work is perfect: for all his ways are judgment: a God of truth and without iniquity, just and right is he.
Han är en klippa; hans verk äro ostraffelig; ty allt det han gör, det är rätt. Trofast är Gud, och utan allt argt; rättvis och from är han.
5 They have corrupted themselves, their spot is not the spot of his children: they are a perverse and crooked generation.
Den afvoga och onda slägten är honom ifråfallen; skamfläcker äro de, och icke hans barn.
6 Do you thus requite the LORD, O foolish people and unwise? is not he your father that has bought you? has he not made you, and established you?
Tackar du så Herranom dinom Gud, du galna och ovisa folk? Är han icke din Fader, och din Herre? Hafver han icke allena gjort och beredt dig?
7 Remember the days of old, consider the years of many generations: ask your father, and he will show you; your elders, and they will tell you.
Tänk uppå den förra tiden allt härtill, och betrakta hvad han gjort hafver med de gamla fäder; fråga din fader, han skall förkunnat dig; dina äldsta, och de skola sägat dig.
8 When the Most High divided to the nations their inheritance, when he separated the sons of Adam, he set the bounds of the people according to the number of the children of Israel.
När den Högste utskifte folken, och utströdde menniskors barn, då satte han landamäre till folken, efter Israels barnas tal.
9 For the LORD’s portion is his people; Jacob is the lot of his inheritance.
Ty Herrans lott är hans folk; Jacob är snöret till hans arf.
10 He found him in a desert land, and in the waste howling wilderness; he led him about, he instructed him, he kept him as the apple of his eye.
Han fann honom i vildmarkene; uti torro öknene, der styggeligit är; han förde honom omkring, och gaf honom lag, och bevarade honom såsom sin ögnasten.
11 As an eagle stirs up her nest, flutters over her young, spreads abroad her wings, takes them, bears them on her wings:
Såsom en örn utförer sina ungar, och flyger öfver dem; så räckte han sina vingar ut, tog dem, och bar dem uppå sina vingar.
12 So the LORD alone did lead him, and there was no strange god with him.
Herren allena ledde honom, och ingen främmande gud var med honom.
13 He made him ride on the high places of the earth, that he might eat the increase of the fields; and he made him to suck honey out of the rock, and oil out of the flinty rock;
Han lät honom fara högt uppe på jordene, och födde honom med åkrens frukt; och lät honom suga hannog utu hälleberget, och oljo utu hårda stenen;
14 Butter of cows, and milk of sheep, with fat of lambs, and rams of the breed of Bashan, and goats, with the fat of kidneys of wheat; and you did drink the pure blood of the grape.
Smör af korna, och mjölk af fåren, samt med det feta af lamben, och fetesta vädrar, och bockar med feta njurar, och hvete; och lät honom dricka goda vindrufvos blod.
15 But Jeshurun waxed fat, and kicked: you are waxen fat, you are grown thick, you are covered with fatness; then he forsook God which made him, and lightly esteemed the Rock of his salvation.
Och då han vardt fet och mätt, vardt han kåter; han är fet, tjock och stark vorden; och hafver öfvergifvit Gud, den honom gjort hade; sine helsos klippo aktade han ringa;
16 They provoked him to jealousy with strange gods, with abominations provoked they him to anger.
Och rette honom genom främmande gudar till nit; genom styggelse förtörnade han honom.
17 They sacrificed to devils, not to God; to gods whom they knew not, to new gods that came newly up, whom your fathers feared not.
De offrade djeflom, och icke sinom Gud; dem gudom, som de intet kände; dem nyom, som icke tillförene varit hade, hvilka deras fäder intet dyrkat hade.
18 Of the Rock that begat you you are unmindful, and have forgotten God that formed you.
Dina klippo, den dig födt hafver, den öfvergaf du, och förgat den Gud, som dig skapat hafver.
19 And when the LORD saw it, he abhorred them, because of the provoking of his sons, and of his daughters.
Och då Herren det såg, vardt han vreder öfver sina söner och döttrar;
20 And he said, I will hide my face from them, I will see what their end shall be: for they are a very fraudulent generation, children in whom is no faith.
Och han sade: Jag skall förskyla mitt ansigte för dem, och vill se hvad dem på sistone vederfaras kan; ty det är ett afvogt slägte, och sådana barn, der ingen tro uti är.
21 They have moved me to jealousy with that which is not God; they have provoked me to anger with their vanities: and I will move them to jealousy with those which are not a people; I will provoke them to anger with a foolish nation.
De hafva rett mig på det som icke är Gud; med deras afguderi hafva de förtörnat mig; och jag skall reta dem igen, på det som icke är folk; med ett galet folk skall jag förtörna dem.
22 For a fire is kindled in my anger, and shall burn to the lowest hell, and shall consume the earth with her increase, and set on fire the foundations of the mountains. (Sheol h7585)
Elden är upptänd i mine vrede, och skall brinna intill det nedersta helvetet; och skall förtära landet med sin växt, och skall uppbränna bergsgrunden. (Sheol h7585)
23 I will heap mischiefs on them; I will spend my arrows on them.
Jag skall samka olycko öfver dem; jag skall förskjuta alla mina pilar på dem.
24 They shall be burnt with hunger, and devoured with burning heat, and with bitter destruction: I will also send the teeth of beasts on them, with the poison of serpents of the dust.
För hunger skola de försmäkta, och förtärde varda af skälfvo och ond sår; jag skall låta komma till dem vilddjurs tänder och grymma ormar.
25 The sword without, and terror within, shall destroy both the young man and the virgin, the suckling also with the man of gray hairs.
Utvärtes skall svärdet föröda dem, och invärtes förskräckelse; både dränger och pigor, den som dir med dem gråhårota.
26 I said, I would scatter them into corners, I would make the remembrance of them to cease from among men:
Jag skall säga: Hvar äro de? Jag skall borttaga deras åminnelse ifrå menniskomen;
27 Were it not that I feared the wrath of the enemy, lest their adversaries should behave themselves strangely, and lest they should say, Our hand is high, and the LORD has not done all this.
Om jag icke skydde för fiendernas vrede, att deras fiender icke skola varda stolte, och måtte säga: Vår höga hand hafver allt detta gjort, och icke Herren.
28 For they are a nation void of counsel, neither is there any understanding in them.
Ty det är ett folk, der intet råd uti är, och intet förstånd är i dem.
29 O that they were wise, that they understood this, that they would consider their latter end!
O! att de vise vore, och de måtte besinna, hvad dem framdeles öfvergå skall.
30 How should one chase a thousand, and two put ten thousand to flight, except their Rock had sold them, and the LORD had shut them up?
Huru kommer det till, att en skall jaga tusende af dem, och två skola komma tiotusend på flyktena? Månn icke deras klippa hafva sålt dem, och Herren hafver öfvergifvit dem?
31 For their rock is not as our Rock, even our enemies themselves being judges.
Förty vår klippa är icke såsom deras klippa; våre fiender äro der sjelfve domare om.
32 For their vine is of the vine of Sodom, and of the fields of Gomorrah: their grapes are grapes of gall, their clusters are bitter:
Deras vinträ är Sodoms vinträ, och af Gomorres åker; deras drufvor äro galle, de hafva bitter bär;
33 Their wine is the poison of dragons, and the cruel venom of asps.
Deras vin är drakaetter, och grymma huggormars galle.
34 Is not this laid up in store with me, and sealed up among my treasures?
Är icke sådant fördoldt när mig, och försegladt i minom håfvom?
35 To me belongs vengeance and recompense; their foot shall slide in due time: for the day of their calamity is at hand, and the things that shall come on them make haste.
Hämnden är min; jag skall vedergällat. På sin tid skall deras fot slinta; deras ofärds tid är när, och det dem tillstundar skyndar sig.
36 For the LORD shall judge his people, and repent himself for his servants, when he sees that their power is gone, and there is none shut up, or left.
Ty Herren varder dömandes sitt folk, och öfver sina tjenare skall han förbarma sig; ty han varder anseendes, att de äro slätt förgångne, och hvarken de beslutne, eller någon man är öfverblifven.
37 And he shall say, Where are their gods, their rock in whom they trusted,
Och man varder sägandes: Hvar äro deras gudar; deras klippa, der de förtröste sig uppå?
38 Which did eat the fat of their sacrifices, and drank the wine of their drink offerings? let them rise up and help you, and be your protection.
Af hvilkas offer de åto det feta, och drucko vin af deras drickoffer; lät dem uppstå och hjelpa eder, och beskärma eder.
39 See now that I, even I, am he, and there is no god with me: I kill, and I make alive; I wound, and I heal: neither is there any that can deliver out of my hand.
Sen I nu, att jag allena äret, och ingen Gud är förutan mig; jag kan döda, och lefvande göra; jag kan slå, och kan hela, och ingen är, som utu mine hand kan fria.
40 For I lift up my hand to heaven, and say, I live for ever.
Ty jag vill lyfta mina hand upp i himmelen, och vill säga: Jag lefver evinnerliga.
41 If I whet my glittering sword, and my hand take hold on judgment; I will render vengeance to my enemies, and will reward them that hate me.
När jag mins svärds ljungande hvetter, och min hand tager till straffa; så skall jag hämnas igen på mina fiendar, och vedergälla dem som mig hata.
42 I will make my arrows drunk with blood, and my sword shall devour flesh; and that with the blood of the slain and of the captives, from the beginning of revenges on the enemy.
Jag skall göra mina pilar druckna af blod, och mitt svärd skall äta kött, öfver de slagnas blod, och öfver fängelset, och öfver fiendens blottade hufvud.
43 Rejoice, O you nations, with his people: for he will avenge the blood of his servants, and will render vengeance to his adversaries, and will be merciful to his land, and to his people.
Fröjdens alle I som ären hans folk; ty han varder hämnandes sina tjenares blod; och varder hämnandes öfver sina fiendar; och skall nådelig vara sins folks lande.
44 And Moses came and spoke all the words of this song in the ears of the people, he, and Hoshea the son of Nun.
Och Mose kom, och talade all denna visones ord för folkens öron, han och Josua, Nuns son.
45 And Moses made an end of speaking all these words to all Israel:
Då nu Mose allt detta uttalat hade till hela Israel,
46 And he said to them, Set your hearts to all the words which I testify among you this day, which you shall command your children to observe to do, all the words of this law.
Sade han till dem: Lägger på hjertat all de ord, som jag betygar eder i dag, att I befallen edor barn, att de hålla och göra all dessa lagsens ord.
47 For it is not a vain thing for you; because it is your life: and through this thing you shall prolong your days in the land, where you go over Jordan to possess it.
Förty det är intet fåfängt ord till eder, utan det är edart lif; och det ord skall förlänga edart lif på landena, dit I gån öfver Jordan till att intaga det.
48 And the LORD spoke to Moses that selfsame day, saying,
Och Herren talade till Mose på samma dagen, och sade:
49 Get you up into this mountain Abarim, to mount Nebo, which is in the land of Moab, that is over against Jericho; and behold the land of Canaan, which I give to the children of Israel for a possession:
Gack upp på berget Abarim, uppå Nebo berg som ligger i de Moabiters land, tvärtöfver Jericho, och bese landet Canaan, som jag Israels barnom till eget gifva skall;
50 And die in the mount where you go up, and be gathered to your people; as Aaron your brother died in mount Hor, and was gathered to his people:
Och blif död på bergena, då du dit uppkommen äst, och församla dig till ditt folk; lika som din broder Aaron blef död på de bergena Hor, och församlade sig till sitt folk;
51 Because you trespassed against me among the children of Israel at the waters of MeribahKadesh, in the wilderness of Zin; because you sanctified me not in the middle of the children of Israel.
Derföre, att I hafven brutit emot mig ibland Israels barn, vid trätovattnet i Kades, i den öknene Zin, att I icke helgaden mig ibland Israels barn.
52 Yet you shall see the land before you; but you shall not go thither to the land which I give the children of Israel.
Ty du skall få se landet tvärtifrå dig, det jag Israels barn gifver; men du skall icke komma derin.
