1 Samuel 7

1 And the men of Kirjathjearim came, and fetched up the ark of the LORD, and brought it into the house of Abinadab in the hill, and sanctified Eleazar his son to keep the ark of the LORD.

Så kommo det folket af KiriathJearim, och hemtade Herrans ark ditupp, och förde honom i AbiNadabs hus i Gibea; och hans son Eleazar vigde de, att han skulle taga vara på Herrans ark.

2 And it came to pass, while the ark stayed in Kirjathjearim, that the time was long; for it was twenty years: and all the house of Israel lamented after the LORD.

Och ifrå den dagen, då Herrans ark kom till KiriathJearim, fördröjde sig tiden, tilldess tjugu år voro förlupne; och allt Israels hus greto för Herranom.

3 And Samuel spoke to all the house of Israel, saying, If you do return to the LORD with all your hearts, then put away the strange gods and Ashtaroth from among you, and prepare your hearts to the LORD, and serve him only: and he will deliver you out of the hand of the Philistines.

Men Samuel sade till hela Israels hus: Om I omvänden eder med allt hjerta till Herran, så låter ifrån eder de främmande gudar och Astaroth, och bereder edart hjerta till Herran, och tjener honom allena, så varder han eder frälsandes utu de Philisteers hand.

4 Then the children of Israel did put away Baalim and Ashtaroth, and served the LORD only.

Så bortkastade Israels barn ifrå sig Baalim och Astaroth, och tjente Herranom allena.

5 And Samuel said, Gather all Israel to Mizpeh, and I will pray for you to the LORD.

Och Samuel sade: Församler hela Israel till Mizpa, att jag må der bedja Herran för eder.

6 And they gathered together to Mizpeh, and drew water, and poured it out before the LORD, and fasted on that day, and said there, We have sinned against the LORD. And Samuel judged the children of Israel in Mizpeh.

Och de kommo tillhopa i Mizpa, och öste vatten, och göto ut för Herranom, och fastade den dagen, och sade der: Vi hafve syndat för Herranom. Och så dömde Samuel Israels barn i Mizpa.

7 And when the Philistines heard that the children of Israel were gathered together to Mizpeh, the lords of the Philistines went up against Israel. And when the children of Israel heard it, they were afraid of the Philistines.

Då nu de Philisteer hörde, att Israels barn voro tillhopakomne i Mizpa, drogo de Philisteers Förstar upp emot Israel. När Israels barn det hörde, fruktade de sig för de Philisteer;

8 And the children of Israel said to Samuel, Cease not to cry to the LORD our God for us, that he will save us out of the hand of the Philistines.

Och sade till Samuel: Vänd icke igen att ropa för oss till Herran vår Gud, att han hjelper oss utu de Philisteers hand.

9 And Samuel took a sucking lamb, and offered it for a burnt offering wholly to the LORD: and Samuel cried to the LORD for Israel; and the LORD heard him.

Samuel tog ett fett lamb, och offrade Herranom ett helt bränneoffer, och ropade till Herran för Israel; och Herren bönhörde honom.

10 And as Samuel was offering up the burnt offering, the Philistines drew near to battle against Israel: but the LORD thundered with a great thunder on that day on the Philistines, and discomfited them; and they were smitten before Israel.

Och som Samuel offrade bränneoffret, kommo de Philisteer fram till att strida emot Israel. Men Herren lät dundra en stor tordön öfver de Philisteer på den dagen; och förfärade dem, så att de vordo slagne för Israel.

11 And the men of Israel went out of Mizpeh, and pursued the Philistines, and smote them, until they came under Bethcar.

Så drogo Israels män ut ifrå Mizpa, och jagade de Philisteer, och slogo dem allt inunder BethCar.

12 Then Samuel took a stone, and set it between Mizpeh and Shen, and called the name of it Ebenezer, saying, Till now has the LORD helped us.

Då tog Samuel en sten, och satte honom emellan Mizpa och Sen, och kallade honom Hjelposten, och sade: Allt härintill hafver Herren hulpit oss.

13 So the Philistines were subdued, and they came no more into the coast of Israel: and the hand of the LORD was against the Philistines all the days of Samuel.

Så vordo de Philisteer förtryckte, och kommo intet mer i Israels gränso. Och Herrans hand var emot de Philisteer, så länge Samuel lefde.

14 And the cities which the Philistines had taken from Israel were restored to Israel, from Ekron even to Gath; and the coasts thereof did Israel deliver out of the hands of the Philistines. And there was peace between Israel and the Amorites.

Så vordo ock de städer Israel igengifne, som de Philisteer dem ifråtagit hade, ifrån Ekron intill Gath, med deras gränsor; dem friade Israel utu de Philisteers hand; ty Israel hade frid med de Amoreer.

15 And Samuel judged Israel all the days of his life.

Och Samuel dömde Israel, så länge han lefde;

16 And he went from year to year in circuit to Bethel, and Gilgal, and Mizpeh, and judged Israel in all those places.

Och for hvart år omkring till BethEl, och Gilgal, och Mizpa. Och när han hade på all denna rummen dömt Israel,

17 And his return was to Ramah; for there was his house; and there he judged Israel; and there he built an altar to the LORD.

Kom han igen till Ramath, ty der var hans hus; och dömde der Israel, och byggde der Herranom ett altare.