1 Samuel 16

1 And the LORD said to Samuel, How long will you mourn for Saul, seeing I have rejected him from reigning over Israel? fill your horn with oil, and go, I will send you to Jesse the Bethlehemite: for I have provided me a king among his sons.

Och Herren sade till Samuel: Huru länge vill du sörja för Sauls skull, den jag förkastat hafver, så att han icke skall vara Konung öfver Israel? Uppfyll ditt horn med oljo, och gack åstad; jag vill sända dig till den BethLehemiten Isai; förty af hans söner hafver jag försett mig en Konung.

2 And Samuel said, How can I go? if Saul hear it, he will kill me. And the LORD said, Take an heifer with you, and say, I am come to sacrifice to the LORD.

Samuel sade: Huru skulle jag gå dit? Saul får det veta, och slår mig ihjäl. Herren sade: Tag en kalf af fät till dig, och säg: Jag är kommen till att offra Herranom;

3 And call Jesse to the sacrifice, and I will show you what you shall do: and you shall anoint to me him whom I name to you.

Och du skall kalla Isai till offret; då vill jag visa dig hvad du göra skall, att du der smörjer den jag dig säger.

4 And Samuel did that which the LORD spoke, and came to Bethlehem. And the elders of the town trembled at his coming, and said, Come you peaceably?

Samuel gjorde såsom Herren honom sagt hade, och kom till BethLehem; då förskräcktes de äldste i stadenom, och gingo emot honom, och sade: Är det frid, medan du kommer?

5 And he said, Peaceably: I am come to sacrifice to the LORD: sanctify yourselves, and come with me to the sacrifice. And he sanctified Jesse and his sons, and called them to the sacrifice.

Han sade: Ja, jag är kommen till att offra Herranom; helger eder, och kommer med mig till offret. Och han helgade Isai och hans söner, och böd dem till offret.

6 And it came to pass, when they were come, that he looked on Eliab, and said, Surely the LORD’s anointed is before him.

Då de nu kommo in, såg han på Eliab, och tänkte: Visst är för Herranom här hans smorde.

7 But the LORD said to Samuel, Look not on his countenance, or on the height of his stature; because I have refused him: for the LORD sees not as man sees; for man looks on the outward appearance, but the LORD looks on the heart.

Men Herren sade till Samuel: Se intet på hans skapnad, eller hans stora person; jag hafver förkastat honom, förty det går icke efter som en menniska ser. En menniska ser det för ögonen är, men Herren ser till hjertat.

8 Then Jesse called Abinadab, and made him pass before Samuel. And he said, Neither has the LORD chosen this.

Då kallade Isai AbiNadab, och lät honom gå fram för Samuel; och han sade: Denna hafver Herren ock intet utvalt.

9 Then Jesse made Shammah to pass by. And he said, Neither has the LORD chosen this.

Då lät Isai gå fram Samma; men han sade: Denna hafver Herren ock intet utvalt.

10 Again, Jesse made seven of his sons to pass before Samuel. And Samuel said to Jesse, The LORD has not chosen these.

Då lät Isai gå sina sju söner fram för Samuel; men Samuel sade till Isai: Herren hafver ingen af dem utvalt.

11 And Samuel said to Jesse, Are here all your children? And he said, There remains yet the youngest, and, behold, he keeps the sheep. And Samuel said to Jesse, Send and fetch him: for we will not sit down till he come here.

Och Samuel sade till Isai: Äro nu här piltarna? Han sade: Det är ännu en den minste igen, och si, han vaktar får. Då sade Samuel till Isai: Sänd bort, och låt hemta honom; ty vi skole icke sätta oss, förra än han kommer.

12 And he sent, and brought him in. Now he was ruddy, and with of a beautiful countenance, and goodly to look to. And the LORD said, Arise, anoint him: for this is he.

Då sände han åstad, och lät hemta honom. Och han var brunaktig, med fager ögon och dägelig skapnad. Och Herren sade: Upp, och smörj honom; den är det.

13 Then Samuel took the horn of oil, and anointed him in the middle of his brothers: and the Spirit of the LORD came on David from that day forward. So Samuel rose up, and went to Ramah.

Då tog Samuel sitt oljohorn, och smorde honom midt ibland hans bröder. Och Herrans Ande kom öfver David, ifrå den dagen, och allt sedan; och Samuel stod upp, och gick till Ramath.

14 But the Spirit of the LORD departed from Saul, and an evil spirit from the LORD troubled him.

Och Herrans Ande vek ifrå Saul, och en ond ande af Herranom qvalde honom.

15 And Saul’s servants said to him, Behold now, an evil spirit from God troubles you.

Då sade Sauls tjenare till honom: Si, en ond ande af Gudi qväl dig.

16 Let our lord now command your servants, which are before you, to seek out a man, who is a cunning player on an harp: and it shall come to pass, when the evil spirit from God is on you, that he shall play with his hand, and you shall be well.

Vår herre säge sina tjenare som för honom stå, att de söka en man, som kan på harpo och strängaspel; på det att, när den onde Guds anden kommer öfver dig, må han spela med sine hand, att det må varda bättre med dig.

17 And Saul said to his servants, Provide me now a man that can play well, and bring him to me.

Då sade Saul till sina tjenare: Ser efter en man, som är god på strängaspel, och hafver honom hit till mig.

18 Then answered one of the servants, and said, Behold, I have seen a son of Jesse the Bethlehemite, that is cunning in playing, and a mighty valiant man, and a man of war, and prudent in matters, and a comely person, and the LORD is with him.

Då svarade en af tjenarena, och sade: Si, jag hafver sett en Isai son, den BethLehemitens; han kan på strängaspel, en dogelig man, och stridsam, och förståndig i saker, och dägelig, och Herren är med honom.

19 Why Saul sent messengers to Jesse, and said, Send me David your son, which is with the sheep.

Då sände Saul båd till Isai, och lät säga honom: Sänd din son David till mig, som är med fåren.

20 And Jesse took an ass laden with bread, and a bottle of wine, and a kid, and sent them by David his son to Saul.

Så tog Isai en åsna, med bröd, och en lägel vin, och ett kid af getterna, och sände till Saul med sinom son David.

21 And David came to Saul, and stood before him: and he loved him greatly; and he became his armor bearer.

Så kom David till Saul, och gick fram för honom; och han vardt honom ganska kär, och blef hans vapnedragare.

22 And Saul sent to Jesse, saying, Let David, I pray you, stand before me; for he has found favor in my sight.

Och Saul sände till Isai, och lät säga honom: Låt David blifva inför mig; ty han hafver funnit ynnest för min ögon.

23 And it came to pass, when the evil spirit from God was on Saul, that David took an harp, and played with his hand: so Saul was refreshed, and was well, and the evil spirit departed from him.

När nu den Guds anden kom öfver Saul, så tog David harpona, och spelade med sine hand; så kom Saul till sig igen, och det vardt bättre med honom, och den onde anden vek ifrå honom.