Luke 22
1 AND the feast of unleavened bread, which is called the Passover, was at hand.
Det osyrade brödets högtid, som ock kallas påsk, var nu nära.
2 And the chief priests and the scribes sought how they might destroy him; for they were afraid of the people.
Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle att röja honom ur vägen. De fruktade nämligen för folket.
3 Then entered Satan into Judas called Iscariot, though he was of the number of the twelve.
Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.
4 And he went and conversed with the chief priests and the captains, by what means he could betray him unto them.
Denne gick bort och talade med översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten om huru han skulle överlämna honom åt dem.
5 And they were glad, and agreed with him to give him a sum of money.
Då blevo de glada och förklarade sig villiga att giva honom en summa penningar.
6 And he gave them his promise, and sought the favourable opportunity to betray him to them, in the absence of the multitude.
Och han gick in på deras anbud och sökte sedan efter lägligt tillfälle att förråda honom åt dem, utan att någon folkskockning uppstod.
7 Then came the day of unleavened bread, on which the passover must be killed.
Så kom nu den dag i det osyrad brödets högtid, då man skulle slakta påskalammet.
8 And he sent Peter and John, saying, Go, prepare for us the passover, that we may eat it.
Då sände han åstad Petrus och Johannes och sade: "Gån åstad och reden till åt oss, så att vi kunna äta påskalammet."
9 And they said unto him, Where wilt thou that we prepare it?
De frågade honom: Var vill du att vi skola reda till det?"
10 And he said unto them, Lo! as you are at the entrance of the city, there will a man meet you, carrying a pitcher of water; follow him into the house whither he is going.
Han svarade dem: När I kommen in i staden, skolen I möta en man som bär en kruka vatten. Följen honom till det hus där han går in.
11 And say to the master of that family, The teacher saith to thee, Where is the dining-room, in which I can eat the passover with my disciples?
Och sägen till husbonden i det huset: 'Mästaren frågar dig: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med mina lärjungar?'
12 And he will shew you a large upper room furnished: there make ready.
Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, ordnad för måltid; reden till där."
13 And they going away, found it just as he had told them: and they made ready the passover.
Och de gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.
14 And when the hour was come, he sat down, and the twelve apostles with him.
Och när stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna med honom.
15 And he said unto them, With earnest desire have I longed to eat this passover with you before I suffer:
Och han sade till dem: "Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner;
16 for I tell you, that I will no more ever eat of it, until it shall be fulfilled in the kingdom of God.
ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike."
17 And taking the cup, after having given thanks, he said, Take this, and divide among yourselves:
Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: "Tagen detta och delen eder emellan;
18 for I say unto you, that I shall no more drink of the fruit of the vine, until the kingdom of God come.
ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd."
19 And taking a loaf, he gave thanks, and brake, and gave it to them, saying, This is my body which is given for you: do this in remembrance of me.
Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: "Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse."
20 And the cup in like manner, after supper, saying, This cup is the new testament in my blood, which is shed for you.
Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.
21 But lo! the hand of him that betrayeth me is with me at the table.
Men se, den som förråder mig, hans hand är med mig på bordet.
22 And the Son of man indeed goeth, as is decreed: but wo to that man by whom he is betrayed!
Ty Människosonen skall gå bort, såsom förut är bestämt; men ve den människa genom vilken han bliver förrådd!"
23 And they began to question among themselves, who it could possibly be of them who should do this thing.
Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det väl kunde vara som skulle göra detta.
24 Now it came to pass, that there was also a contention among them, even which of them should be accounted to be the greatest.
En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle räknas för den störste.
25 And he said to them, The kings of the Gentiles lord it over them; and they who exercise authority over them are called benefactors.
Då sade han till dem: "Konungarna uppträda mot sina folk såsom härskare, och de som hava myndighet över folken låta kalla sig 'nådige herrar'.
26 But ye shall not act thus: but the superior among you, let him be as the junior; and he that presideth, as he that serveth.
Men så är det icke med eder; utan den som är störst bland eder, han vare såsom den yngste, och den som är den förnämste, han vare såsom en tjänare.
27 For which is the greater, he that sitteth at table, or he that waits? is not he that sitteth at table? but I am in the midst of you as he that serveth.
Ty vilken är större: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det icke den som ligger till bords? Och likväl är jag här ibland eder såsom en tjänare. --
28 Ye are they who have continued with me during my trials.
Men I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar;
29 And I appoint you, as my Father hath appointed me, a kingdom;
och såsom min Fader har överlåtit konungslig makt åt mig, så överlåter jag likadan makt åt eder,
30 that ye may eat and drink at my table in my kingdom, and be seated on thrones, judging the twelve tribes of Israel.
så att I skolen få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner såsom domare över Israels tolv släkter.
31 And the Lord said, Simon, Simon, lo! Satan hath earnestly sought you, that he might sift you as wheat:
Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;
32 but I have prayed for thee, that thy faith may not fail: and when thou art returned, stablish thy brethren.
men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder."
33 Then he said unto him, Lord, I am ready to go with thee, to prison, and to death!
Då sade han till honom: "Herre, jag är redo att med dig både gå i fängelse och gå i döden."
34 And he said, I tell thee, Peter, the cock shall not crow this day, before thou shalt thrice deny having known me.
Men han svarade: "Jag säger dig, Petrus: I dag skall icke hanen gala, förrän du tre gånger har förnekat mig och sagt att du icke känner mig."
35 And he said unto them, When I sent you without purse, or scrip, or sandals, lacked ye any thing? And they said, Nothing.
Ytterligare sade han till dem: "När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?" De svarade: "Intet."
36 Then said he to them, But now, he that hath a purse, let him also take a scrip: and he that hath none, let him sell his cloak, and buy a sword.
Då sade han till dem: "Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.
37 For I tell you, that what hath already been written must be fulfilled in me, namely, “He was numbered with the transgressors:” for the things also concerning me draw to their period.
Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan"
38 Then they said, Lord, behold, here are two swords, and he said to them, It is enough.
Då sade de: "Herre, se här äro två svärd." Han svarade dem: "Det är nog."
39 And going out, he went, according to his custom, to the mount of Olives; and his disciples also followed him.
Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, såsom hans sed var; och hans lärjungar följde honom.
40 And when he came to the spot, he said unto them, Pray that ye enter not into temptation.
Men när han hade kommit till platsen, sade han till dem: "Bedjen att I icke mån komma i frestelse."
41 And he withdrew from them about a stone’s cast, and kneeling down, he prayed,
Sedan gick han bort ifrån dem, vid pass ett stenkast, och föll ned på sina knän och bad
42 saying, Father, if thou wilt, remove this cup from me! nevertheless, not my will, but thine, be done.
och sade: "Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din."
43 And an angel from heaven appeared to him, strengthening him.
Då visade sig för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom.
44 And being in an agony, he prayed with greater intenseness: and his sweat was as clots of blood falling on the ground.
Men han hade kommit i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden.
45 And when he rose up from prayer, on coming to his disciples, he found them sleeping from sorrow.
När han sedan stod upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna, fann han dem insomnade av bedrövelse.
46 And he said unto them, Why sleep ye? rise up, and pray, that ye enter not into temptation.
Då sade han till dem: "Varför soven I? Stån upp, och bedjen att I icke mån komma i frestelse."
47 And while he was yet speaking, behold a multitude, and he who was called Judas, one of the twelve, went before them, and approached Jesus to kiss him.
Och se, medan han ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och han trädde fram till Jesus för att kyssa honom.
48 Then said Jesus unto him, Judas, betrayest thou the Son of man with a kiss?
Men Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?"
49 Then when they who were about him saw what was ready to happen, they said unto him, Lord, shall we strike with the sword?
Då nu de som voro med Jesus sågo vad som var på färde, frågade de: "Herre, skola vi hugga till med svärd?"
50 And one of them struck at a servant of the high-priest, and cut off his right ear.
Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat.
51 Then Jesus, addressing them, said, Permit me thus far: and touching his ear, he healed him.
Då svarade Jesus och sade: "Låten det gå så långt." Och han rörde vid hans öra och helade honom.
52 Then said Jesus to the chief priests and captains of the temple, and to the elders who were come forth against him, Are ye come out as against a robber, with swords and staves?
Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: "Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar.
53 When I was daily with you in the temple, ye stretched out no hands upon me: but this is your hour, and the power of darkness.
Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt."
54 Then seizing upon him, they led him away, and brought him into the palace of the high-priest. But Peter followed at a distance.
Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.
55 And as they had lighted a fire in the middle of the hall, and had seated themselves in a company, Peter sat down in the midst of them.
Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.
56 But a certain maid-servant who sat at the fire, eyeing him, and looking at him stedfastly, said, This man was also with him.
Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: "Också denne var med honom.
57 But he denied him, saying, Woman, I know him not.
Men han nekade och sade: "Kvinna, jag känner honom icke."
58 And after a little while another seeing him, said, Surely thou art one of them. Then said Peter, Man, I am not.
Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: "Också du är en av dem." Men Petrus svarade: "Nej, det är jag icke."
59 And at about an hour’s distance, another person strongly asserted, saying, Of a certainty this fellow was also with him: for he too is a Galilean.
Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: "Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé."
60 And Peter said, Man, I know not what thou sayest. And instantly, while he was yet speaking, the cock crew.
Då svarade Petrus: "Jag förstår icke vad du menar." Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.
61 And the Lord, turning round, looked upon Peter. And Peter remembered the word of the Lord, how he had said to him, That before the cock crow, thou shalt deny me thrice.
Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: "Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig."
62 And Peter going without, wept bitterly.
Och han gick ut och grät bitterligen.
63 And the men who held Jesus insulted him, beating him with rods;
Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.
64 and blindfolding him, smote him on the face, and asked him, saying, Prophesy, who is he that struck thee?
De höljde över honom och frågade honom och sade: "Profetera: vem var det som slog dig?"
65 And many other things, blaspheming, spake they against him.
Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.
66 And when the day broke, the elders of the people and the chief priests and scribes assembled, and brought him into their sanhedrim, saying,
Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd
67 If thou art the Messiah, tell us. And he said unto them, If I tell you, ye will not believe:
och sade: "Är du Messias, så säg oss det." Men han svarade dem: "Om jag säger eder det, så tron I det icke.
68 and if I shall ask you any question, ye will neither answer me, nor let me go free.
Och om jag frågar, så svaren I icke.
69 Hereafter shall the Son of man sit at the right hand of the power of God.
Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida."
70 Then said they all, Art thou then the Son of God? And he said unto them, Yourselves say that I am.
Då sade de alla: "Så är du då Guds Son?" Han svarade dem: "I sägen det själva, att jag är det."
71 Then they said, What further need have we of witness? for we have heard it from his own mouth.
Då sade de: "Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun."
