Luke 13
1 NOW there were some present at that time who informed him of the Galileans, whose blood Pilate had mingled with their sacrifices.
På samma tid voro der någre tillstädes, som bådade honom om de Galileer, hvilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
2 And Jesus in reply said to them, Think ye that these Galileans were sinners above all the Galileans, because they suffered such things?
Då svarade Jesus, och sade till dem: Menen I att desse Galileer voro syndare för alla Galileer, efter de sådant ledo?
3 I tell you, No: for except ye repent, ye shall all likewise perish.
Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.
4 Or those eighteen, on whom the tower in Siloam fell, and killed them, think ye that they were debtors to divine justice above all the men who dwell at Jerusalem?
Eller de aderton, som tornet i Siloa föll uppå, och drap dem, menen I att de brottslige voro för alla menniskor, som bo i Jerusalem?
5 I tell you, No: but except ye repent, ye shall all likewise perish.
Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.
6 Then he spake this parable: A certain man had a fig-tree planted in his vineyard; and he came, expecting fruit on it, and found none.
Sade han ock denna liknelsen: En man hade ett fikonaträ planteradt i sin vingård, och han kom och sökte frukt derpå, och fann ingen.
7 Then said he to the vine-dresser, Lo! for three years have I come, expecting fruit on this fig-tree, and find none: cut it down; why doth it render the ground thus useless?
Då sade han till vingårdsmannen: Si, nu i tre år hafver jag kommit, och sökt frukt på detta fikonaträt, och finner ingen; hugg det bort; hvarefter skall det förhindra jordena?
8 He answering said to him, Sir, let it e’en remain this year, until that I dig around it, and spread some manure:
Han svarade, och sade till honom: Herre, låt stå det ännu i detta året, så länge jag grafver omkring det och göder det;
9 perhaps it may then produce fruit: but if it does not, afterwards thou shalt cut it down.
Om det så kunde bära frukt; hvar ock icke, så hugg det sedan bort.
10 And he was teaching in one of the synagogues, on the sabbath.
Och han lärde om Sabbathen i en Synagogo.
11 And, behold, there was a woman who had a spirit of infirmity eighteen years, and was bowed together, and unable to raise herself at all up.
Och si, der var en qvinna, som hade haft krankhetenes anda i aderton år; och var krumpen, och förmådde icke upplyfta hufvudet.
12 But when Jesus saw her, he called out aloud, and said to her, Woman, thou art delivered from thine infirmity.
När Jesus såg henne, kallade han henne till sig, och sade till henne: Qvinna, var fri af dine krankhet.
13 And he laid his hands upon her: and instantly she became erect, and glorified God.
Och han lade händerna på henne: och straxt reste hon sig upp, och prisade Gud.
14 Then the ruler of the synagogue, indignant, that on the sabbath Jesus had performed the cure, addressing himself to the multitude, said, There are six days in which work is to be done: on these therefore come and be cured, and not on the sabbath-day.
Då svarade öfversten för Synagogon, och var vred att Jesus helade på Sabbathen, och sade till folket: Sex dagar äro, der I mågen arbeta på; kommer på dem, och låter hela eder; icke på Sabbathen.
15 Then the Lord answered him, and said, Thou hypocrite, doth not every one of you on the sabbath loose his ox or his ass from the manger, and lead him to water?
Då svarade Herren honom, och sade: Du skrymtare, löser icke hvar och en af eder om Sabbathen sin oxa eller åsna ifrå krubbone, och leder bort att vattna?
16 And ought not this woman, being a daughter of Abraham, whom Satan hath bound, lo, these eighteen years, to be loosed from this bond on the sabbath-day?
Måtte man då icke lösa af detta bandet, på Sabbathen, denna Abrahams dotter, hvilken Satan bundit hafver, si, nu i aderton år?
17 And when he had made this speech, all his opposers were covered with shame: and all the multitude rejoiced in all the glorious things which were done by him.
Och då han detta sade, skämde sig alle som honom emotståndit hade, och allt folket gladde sig af de härliga gerningar, som gjordes af honom.
18 Then said he, To what is the kingdom of God like? and whereunto shall I compare it?
Så sade han då: Hvem är Guds rike likt? Och vid hvad skall jag likna det?
19 It is like a grain of mustard, which a man took and put into his garden; and it grew, and became a great tree; and the fowls of the air lodged on its branches.
Det är likt vid ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin örtagård; och det växte, och blef ett stort trä, och foglarna under himmelen bodde på dess qvistar.
20 And again he said, To what shall I liken the kingdom of God?
Och åter sade han: Vid hvad skall jag likna Guds rike?
21 It is like leaven, which a woman taking, covered up in three measures of meal, till the whole was leavened.
Det är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och lade in uti tre skäppor mjöl, tilldess det surnade alltsammans.
22 And he passed through the cities and villages, teaching, and making his way towards Jerusalem.
Och han gick igenom städer och byar, och lärde, och tog vägen åt Jerusalem.
23 And a person said to him, Lord, are the saved few? And he said unto them,
Och en sade till honom: Herre, äro de ock få, som varda salige? Då sade han till dem:
24 Exert all your powers to enter through the strait gate: for many, I tell you, will seek to enter, but will not be able.
Vinnlägger eder derom, att I kunnen ingå igenom den trånga porten; ty månge, säger jag eder, skola söka derefter, att de må inkomma, och skola dock icke kunna.
25 When the master of the family shall have arisen, and shut the door, and ye shall begin to stand without, and to knock at the door, saying, Master, master, open it for us! and he answering will tell you, I know you not whence ye are:
Sedan husbonden hafver uppståndit, och låtit dörren igen; och I begynnen stå ute, och bulta på dörren, sägande: Herre, Herre, låt upp för oss; och han svarar, och säger till eder: Jag vet intet af eder, hvadan I ären;
26 then shall ye begin to say, We have eaten and drunk in thy presence, and thou hast taught in our streets.
Då skolen I begynna säga: Vi hafvom ätit och druckit med dig, och du hafver lärt på våra gator.
27 And he will say, I tell you, I know you not whence ye are; depart from me, all ye workers of iniquity.
Och han skall säga: Jag säger eder, jag vet intet af eder, hvadan I ären; går ifrå mig, alle I ogerningsmän.
28 There shall be wailing and gnashing of teeth, when ye shall see Abraham, and Isaac, and Jacob, and all the prophets, in the kingdom, and yourselves cast out.
Och der skall vara gråt och tandagnisslan; när I fån se Abraham, Isaac och Jacob, och alla Propheterna, i Guds rike; och eder utdrifvas.
29 And they shall come from the east, and west, and from north, and south, and shall sit down in the kingdom of God.
Och de skola komma ifrån östan och vestan, och nordan och sunnan, och skola sitta till bords i Guds rike.
30 And, behold, there are last who shall be first, and there are first who shall be last.
Och si, det äro någre ytterste, som skola varda de främste; och någre främste, som skola varda de ytterste.
31 The same day came certain Pharisees, saying to him, Depart, and begone from hence: for Herod will kill thee.
Samma dagen gingo någre Phariseer fram, och sade till honom: Skynda dig, och gack hädan; ty Herodes vill dräpa dig.
32 And he said to them, Go tell that fox, Behold, I cast out devils, and perform cures today and to-morrow, and on the third day I shall be perfected.
Då sade han till dem: Går, och säger dem räfvenom: Si, jag utdrifver djeflar, och helar i dag, och i morgon; och tredje dagen varder det ändadt med mig.
33 But I must go on to-day and to-morrow, and the day following: for it is impossible that a prophet perish out of Jerusalem.
Dock likväl måste jag ännu vandra i dag, och i morgon, och öfvermorgon; ty det kan icke vara, att en Prophet förgås annorstädes än i Jerusalem.
34 O Jerusalem! Jerusalem! thou that killest the prophets, and stonest those who are sent unto thee; how often would I have collected thy children unto me, just as a hen gathereth her brood under her wings, and ye would not!
Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som sändas till dig; huru ofta ville jag församla din barn, likavisst som foglen sitt näste under sina vingar; och I villen icke?
35 Behold, your house is left unto you desolate: verily I say unto you, That ye shall see me no more, till the day come when ye shall say, Blessed is he who cometh in the name of the Lord.
Si, edart hus skall varda eder öde; och säger jag eder, att I skolen icke se mig, tilldess tiden kommer, att I varden sägande: Välsignad är han, som kommer i Herrans Namn.
