Galatians 3
1 O INFATUATED Galatians, who hath bewitched you that ye should not obey the truth? To whom Jesus Christ has been described, as before your eyes, crucified among you.
O, I oförståndige Galater, ho hafver kjust eder, att I icke skullen lyda sanningene? Hvilkom Jesus Christus för ögonen målad var, och nu ibland eder korsfäst är.
2 This only would I learn of you, Received ye the Spirit by the works of the law, or from hearing of the faith?
Det vill jag allenast veta af eder: Hafven I undfått Andan genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan?
3 Are ye so senseless? having begun in the Spirit, are ye now made perfect in the flesh?
Ären I så oförståndige? I hafven begynt i Andanom; viljen I nu lyktat i köttet?
4 have ye suffered so many things in vain? if it be yet in vain.
Hafven I då så mycket lidit fåfängt? Om det eljest fåfängt är.
5 He therefore who ministereth to you a supply of the Spirit, and powerfully worketh miracles among you, doth he it by the works of the law, or by the hearing of the faith?
Den som nu gifver eder Andan, och gör sådana krafter ibland eder, gör han det genom lagsens gerningar, eller genom trones predikan?
6 as Abraham believed in God, and it was imputed to him for righteousness.
Såsom Abraham hafver trott Gudi, och det är räknadt honom till rättfärdighet;
7 Know then that they who are of faith, these are the children of Abraham.
Så veten I ju nu, att de som äro af trone, de äro Abrahams barn.
8 And the scripture foreseeing that by faith God would justify the Gentiles, preached the gospel before unto Abraham, saying, that “In thee shall all the nations be blessed.”
Men Skriften hafver sett framföre åt, att Gud gör Hedningarna rättfärdiga genom trona; derföre förkunnade hon Abrahe: I dig skola alle Hedningar välsignade varda.
9 Wherefore they who are of faith are blessed with believing Abraham.
Så varda nu de, som af trone äro, välsignade med den trogna Abraham.
10 For as many as are of the works of the law, are under a curse: for it is written, “Cursed is every one who continueth not in all the things written in the book of the law to do them.”
Ty alle de som med lagsens gerningar umgå, de äro under förbannelse; ty det är skrifvet: Förbannad vare hvar och en, som icke blifver vid allt det som skrifvet är i lagboken, så att han det gör.
11 But that by the law no man is justified before God is evident: because “The just by faith shall live.”
Men att ingen varder rättfärdig för Gudi genom lagen, är uppenbart; ty den rättfärdige skall lefva af ( sine ) tro.
12 Now the law is not by faith: but “The man that doeth these things shall live by them.”
Men lagen är icke af trone; utan den menniska som så gör, hon lefver deraf.
13 Christ hath redeemed us from the curse of the law, being made a curse for us: for it is written, “Cursed is every one who is hanged on a tree:”
Christus hafver förlossat oss ifrå lagsens förbannelse, då han vardt en förbannelse för oss; ty det är skrifvet: Förbannad är hvar och en, som hänger på träd;
14 that unto the Gentiles the benediction pronounced on Abraham might come by Jesus Christ, that we might receive the promise of the Spirit by faith.
På det Abrahams välsignelse komma skulle öfver Hedningarna i Christo Jesu, och vi så undfå måtte Andans löfte genom trona.
15 Brethren, I speak humanly; to use a similitude, a man’s testament, if it be passed in legal form, no man can vacate, or add thereunto.
Käre bröder, jag vill tala efter menniskosätt: Man föraktar ju icke ene menniskos testamente, då det gilladt är; man lägger icke heller något dertill.
16 But to Abraham were the promises spoken, and to his seed. He saith not, To seeds, as unto many persons; but as to an individual, and to thy seed, which is Christ.
Nu är ju Abraham och hans säd löftet tillsagdt; han säger icke, uti säderna, såsom i mångom; utan, såsom uti enom, uti dine säd, som är Christus.
17 Now this I say, the covenant confirmed of God to Christ, the law, which was given three hundred and thirty years after, cannot disannul, so as to vacate the promise.
Men det säger jag: Det Testamentet, som tillförene af Gudi fast gjordt var på Christum, varder icke ogilladt, så att löftet skulle omintet varda med lagen, hvilken gifven var fyrahundrade och tretio år derefter.
18 For if the inheritance is of the law, it is no more by promise; but to Abraham God gave it freely by promise.
Ty om arfvet förtjentes genom lagen, så vorde det icke gifvet genom löftet; men Gud hafver det Abraham, genom löftet, fri skänkt.
19 To what end then was the law given? It was given on account of transgressions, until that seed should come to whom the promise was made, being delivered through the ministry of angels into the hand of a mediator.
Hvad skall då lagen? Hon är kommen dertill för öfverträdelsernas skull, till dess säden skulle komma, hvilko löftet skedt var, och är skickad af Änglarna uti Medlarens hand.
20 But the mediator of the one seed he is not, though God is one.
Men Medlaren är icke ens Medlare; men Gud är en.
21 Is the law then contrary to the promises of God? God forbid. For if there had been a law given which was capable of procuring life, verily righteousness would have been by the law.
Är då lagen emot Guds löften? Bort det; men om en lag vore gifven, som kunde lefvande göra, så vore rättfärdigheten sannerliga af lagen;
22 But the scripture hath shut up all things under sin, that the promise by faith in Jesus Christ might be given to those who believe.
Men Skriften hafver allt beslutit under synd, på det löftet skulle komma genom Jesu Christi tro, dem som tro.
23 But before the faith came, we were in ward under the law, shut up together for the faith that should be revealed.
Men förr än tron kom, voro vi förvarade under lagen, och beslutne till den tro som uppenbaras skulle.
24 Wherefore the law was our conductor, as of children, to Christ, that we might be justified by faith.
Sa hafver nu lagen varit vår tuktomästare till Christum, på det vi skole varda rättfärdige af trone.
25 But when faith was come, we were no longer under a paedagogue.
Nu, sedan tron kommen är, äre vi icke länger under tuktomästaren;
26 For ye are all the sons of God through faith in Christ Jesus.
Ty I ären alle Guds barn, genom trona på Christum Jesum.
27 For as many of you as have been baptised into Christ, have been invested with Christ.
Ty I, så månge som döpte ären till Christum, hafven eder iklädt Christum.
28 There is no more Jew or Gentile, there is no more slave or freeman, there is no more male or female: but ye are all one in Christ Jesus.
Här är icke Jude eller Grek; här är icke tjenare eller fri; här är icke man eller qvinna; alle ären I en i Christo Jesu.
29 But if ye are Christ’s, then are ye Abraham’s seed, and heirs according to the promise.
Ären I nu Christi, så ären I ju Abrahams säd, och arfvingar efter löftet.
