Luke 8
1 And it came to pass consecutively, that He was going through city and village, proclaiming and preaching the gospel of God, and the twelve along with Him.
Och det begaf sig derefter, att han vandrade i städer och byar, predikade och förkunnade Evangelium om Guds rike; och de tolf med honom;
2 And certain women who had been healed of evil spirits and infirmities, Mary called Magdalene, from whom seven demons had gone out,
Dertill några qvinnor, som han hade helbregda gjort ifrå de onda andar och krankheter, nämliga: Maria, som kallas Magdalena, af hvilka sju djeflar utgångne voro;
3 and Joanna the wife of Chuzas the steward of Herod, and Susanna, and many other women, who were accustomed to minister unto Him from those things belonging to them.
Och Joanna, Chuse hustru, Herodis fogdes, och Susanna, och många andra, som honom tjente af sina ägodelar.
4 A great multitude being with Him, and coming to Him throughout every city, He spoke in a parable:
Då nu mycket folk kom tillhopa, och utaf städerna sökte till honom, talade han genom liknelse:
5 A sower went out to sow his seed. And while he was sowing, some fell by the way, and was trodden under foot, and the birds of the air devoured it.
En sädesman gick ut till att så sina säd; och vid han sådde, föll somt vid vägen, och vardt förtrampadt, och foglarna under himmelen åto det.
6 And other fell on the rock; and springing up, withered away, because it had no moisture.
Och somt föll på hälleberget, och då det uppgick, förtorkades det; ty det hade ingen vätsko.
7 And other fell in the midst of thorns, and the thorns growing together, choked it out.
Och somt föll ibland törne, och törnen gingo med upp, och förqvafde det.
8 And other fell into good ground, and springing up, produced fruit, a hundredfold. Speaking these things, He cried out, Let the one having ears to hear, hear.
Och somt föll i goda jord; och det gick upp, och gjorde hundradefald frukt. Då han detta sade, ropade han: Den der hafver öron till att höra, han höre.
9 And His disciples asked Him saying, What might this parable be?
Då frågade honom hans Lärjungar, hurudana denna liknelsen var.
10 And He said; To you it has been given to know the mysteries of the kingdom of God: but to the rest in parables; in order that seeing they may not see, and hearing they may not understand.
Han sade till dem: Eder är gifvet veta Guds rikes hemlighet, men dem androm genom liknelse; på det att, ändock de se, skola de likväl icke se, och ändock de höra, skola de likväl icke förstå.
11 And this is the parable: The seed is the word of God.
Så är nu denna liknelsen. Säden är Guds ord;
12 And there are those who hear by the wayside; then the devil comes, and takes away the word from their heart, lest they believing may be saved.
Men de som vid vägen, det äro de som höra; sedan kommer djefvulen, och tager bort ordet utu deras hjerta, att de icke tro skola, och blifva frälste.
13 And those on the stones are they who, when they may hear, receive the word with joy; and they have no root in them, who believe for a time, and in time of temptation they fall away.
Men de som på hälleberget, det äro de som, när de höra, anamma de ordet med glädje, och de hafva inga rötter; de der tro till en tid, och då frestelsen påkommer, falla de derifrå.
14 And that which falleth among thorns, there are those who hear, and going forward, by the cares and riches and pleasures are choked out, and bring forth no fruit to perfection.
Men det som föll ibland törnen, äro de som höra; och gå bort, och varda förqvafde af omsorger, och rikedomar, och lifsens vällust; och bära ingen frukt.
15 And that which is in the good ground, are those whosoever hearing the word in a beautiful and good heart, retain it, and bring forth fruit with patience.
Men det uti goda jord, äro de som höra ordet, och behålla det uti ganska godt hjerta; och bära frukt i tålamod.
16 But no one having lighted a candle covers it with a vessel, or puts it under a bed; but he places it on a candlestick, in order that those coming in may see the light.
Men ingen upptänder ett ljus, och skyler det under något kar, eller sätter under bänken; utan sätter det på ljusastakan, att de, som ingå, skola få se ljuset.
17 For there is nothing hidden which shall not be made manifest; neither is there any thing concealed, which may not be made known and come into the light.
Ty det är intet lönligit, som icke skall varda uppenbart; och intet fördoldt, det icke skall kunnigt varda, och uppkomma skall i ljuset.
18 Therefore see how you hear: for whosoever may have, it shall be given unto him; and whosoever may not have, it shall be taken from him, even that which he seems to have.
Ser fördenskull till, huru I hören; ty den der hafver, honom varder gifvet, och den der intet hafver, det han menar sig hafva, det skall ock tagas ifrå honom.
19 And His mother and His brothers came to Him, and were not able to reach Him on account of the crowd.
Så gingo till honom hans moder och hans bröder; och kunde dock icke komma till honom, för folkets skull.
20 And it was told Him, Thy mother and thy brothers stand without, wishing to see thee.
Då vardt honom bådadt, och sagdt: Din moder och dine bröder stå härute, och vilja se dig.
21 And He responding said to them, My mother and my brothers are the ones hearing the word of God, and doing it.
Svarade han, och sade till dem: Min moder och mine bröder äro desse, som höra Guds ord, och görat.
22 And it came to pass on one of the days, He and His disciples went into a ship. And He said to them, Let us go to the other side of the lake. And they were embarked.
Så begaf det sig på en dag, att han steg uti ett skepp, med sina Lärjungar, och sade till dem: Låt oss fara öfver sjön. Och de lade utaf.
23 And they sailing, He was asleep: and a storm of wind came down into the lake; and they were being filled, and imperiled.
Sedan, vid de foro öfver, somnade han; och der reste upp ett stort väder på sjön; och de förfylldes, och voro i stor fara.
24 And they having come to Him, awakened Him, saying, Master, Master, we perish. And He having arisen, rebuked the wind and the wave of the water: and they ceased, and there was a calm.
Så gingo de till, och väckte honom upp, sägande: Mästar, Mästar, vi förgås. Då stod han upp, och näpste vädret och vattnens våg; och så vände det igen, och blef stilla.
25 And He said to them, Where is your faith? And they being afraid were astonished, saying to one another, Who then is this, because He commands the winds and the water, and they obey Him?
Och han sade till dem: Hvar är edar tro? Men de fruktade, och förundrade, sägandes emellan sig: Ho må denne vara? Ty han bjuder både vädrena och vattnena; och de lyda honom.
26 And they sailed into the country of the Gergesenes, which is over against Galilee.
Och de foro till de Gadareners ängd, hvilken är tvärt öfver Galileen.
27 And a certain man from the city, who a long time had demons, and did not wear clothing, and did not remain in the house, but in the tombs; met Him having come to the land.
Och då han utgången var af skeppet på landet, mötte honom en man utaf staden, hvilken hade haft djefvulen i lång tid; och han hade inga kläder på, ej heller blef i husen, utan i grifter.
28 And seeing Jesus, and crying out, he worshiped Him, and said with a loud voice; What is there to me and to thee, O Jesus, Son of the Most High God? I pray thee torment me not.
Då han såg Jesum, ropade han, och föll ned framför honom, och sade med höga röst: Hvad hafver jag göra med dig, Jesu, dens högstas Guds Son? Jag beder dig, att du icke qväl mig.
29 For He commanded the unclean spirit to come out from the man; for since a long time he had possessed him, and he was frequently bound, secured with chains and fetters, and smashing his bonds, was driven by the demons into the desert.
Ty han böd dem orena andanom, att han skulle fara ut af mannenom; ty han hade länge plågat honom; och han vardt bunden i kedjor, och förvarad i fjettrar, och slet sönder banden, och vardt drifven af djefvulen bort i öknen.
30 And Jesus asked him saying, What is thy name? And he said Legion; because many demons entered into him.
Då frågade Jesus honom, och sade: Hvad är ditt namn? Han sade: Legio; ty månge djeflar voro inkomne i honom.
31 And he continued to intreat Him that He should not command them to depart into the abyss. (Abyssos g12)
Och de bådo honom, att han icke skulle bjuda dem fara uti afgrunden. (Abyssos g12)
32 And there was a herd of many swine feeding in the mountain: and they continued to intreat Him that He should permit them to go into them. And He permitted them.
Men der var en stor svinahjord, som der gick och födde sig på berget. Då bådo de honom, att han ville tillstädja dem fara in i svinen; och han tillstadde dem det.
33 And the demons having come out from the man, came into the swine: and the herd rushed down a precipice into the sea, and were strangled.
Då foro djeflarna utu menniskone, och foro in uti svinen; och hjorden brådstörte sig uti sjön, och fördränkte sig.
34 And the herders seeing that which took place, fled, and proclaimed it in the city and in the country.
Men när de, som vaktade svinen, sågo hvad der skedde, flydde de, och båro tidenden i staden, och på bygdena.
35 And they came out to see that which had happened; and came to Jesus, and found the man, out of whom the demons had gone, clothed and in his right mind, at the feet of Jesus: and they were afraid.
Då gingo de ut, till att se hvad der skedt var, och kommo till Jesum; och funno mannen, der djeflarna utaf farne voro, klädd och vid sin sinne, sittandes vid Jesu fötter; och vordo förfärade.
36 And those seeing reported to them how the demonized man was saved.
Och de som det sett hade, förkunnade dem desslikes, huruledes den besatte var helbregda vorden.
37 And all the multitudes of the surrounding country of the Gergesenes, asked Him to depart from them; because they were seized with great fear. And He having come Into the ship, returned.
Och hele hopen af de Gadareners omliggande bådo honom, att han ville fara ifrå dem; ty dem var en stor räddhåge påkommen. Då steg han till skepps, och for tillbaka igen.
38 And the man out of whom the demons had gone prayed to be with Him. And Jesus sent him away, saying,
Men mannen, der djeflarna voro utaf farne, bad honom att han måtte blifva när honom. Men Jesus sände honom ifrå sig, sägandes:
39 Return to thy own house, and relate, how many things God has done unto thee. And he departed throughout the whole city, preaching how many things Jesus did unto him.
Gack uti ditt hus igen, och säg utaf, huru stor ting Gud med dig gjort hafver. Och han gick bort, och förkunnade öfver hela staden, huru stor ting Jesus hade gjort med honom.
40 And it came to pass when Jesus returned, the multitude received Him; for they were all looking for Him.
Och det begaf sig, då Jesus kom igen, undfick honom folket; ty alle vänte efter honom.
41 Behold, a man to whom was the name Jairus, and he was a ruler of the synagogue: and falling at the feet of Jesus, he continued to intreat Him to come into his house;
Och si, der kom en man, som het Jairus, och var en öfverste för Synagogon; han föll ned för Jesu fötter, bedjandes honom, att han ville gå i hans hus;
42 for there was an only daughter to him, of twelve years, and she was dying. And while He was going the multitudes were thronging Him.
Ty han hade ena enda dotter, vid tolf åra gammal, och hon begynte själas; men i vägen, vid han gick dit, trängde honom folket.
43 And a woman being in an issue of blood twelve years, who having expended all her living with physicians, was not able to be healed by any of them,
Och en qvinna, som blodgång hade haft i tolf år, och hade förtärt allt hvad hon ägde på läkare, och kunde dock botas af ingom;
44 and having come to Him behind, she touched the hem of His garment: and immediately the issue of blood ceased.
Hon gick bakefter, och tog på hans klädefåll; och straxt stillades hennes blodgång.
45 And Jesus said, Who is the one having touched me? And all denying, Peter and the disciples with Him said, The multitudes crowd thee and press upon thee, and dost thou say, Who is the one having touched me?
Och Jesus sade: Ho är den, som tog på mig? Då de alle nekade, sade Petrus, och de med honom voro: Mästar, folket tränger dig, och omakar dig, och du säger: Ho tog på mig?
46 And Jesus said, Some one touched me: for I know the power went out from me.
Då sade Jesus: Någor hafver ju tagit på mig; ty jag kände, att kraft gick af mig.
47 And the woman seeing that she was not concealed, came trembling, and falling down before Him, proclaimed on account of what cause she touched Him, in the presence of all the people, and how she was healed immediately.
Då qvinnan såg, att det icke var lönligit, kom hon skälfvandes, och föll ned för hans fötter, och förkunnade för allo folkena, för hvad saks skull hon hade tagit på honom, och huruledes hon blef straxt helbregda.
48 And He said to her, Be of good cheer, daughter; thy faith hath saved thee; go in peace.
Då sade han till henne: Var tröst, min dotter, din tro hafver frälst dig; gack med frid.
49 And He yet speaking, a certain one comes from the house of the chief ruler of the synagogue, saying to him, Thy daughter is dead; trouble not the Teacher:
Vid han ännu talade, kom en utaf öfverstans hus för Synagogon, sägandes till honom: Din dotter är död; gör icke Mästaren omak.
50 and Jesus hearing, responded to him, saying, Fear not: only believe, and she shall be saved.
Då Jesus hörde det ordet, sade han till pigones fader: Räds intet; utan tro allenast, och hon varder helbregda.
51 And having come to the house, He did not suffer any to enter except Peter, John, and James, and the father and mother of the child.
Då han kom i huset, stadde han ingom ingå med sig, utan Petrum, Jacobum och Johannem, och fadren och modren till pigona.
52 And they were all weeping, and wailing over her: and He said, Weep not; she is not dead, but sleepeth.
Men de greto alle, och jämrade sig öfver henne. Då sade han: Gråter icke; pigan är icke död, men hon sofver.
53 And they hooted at Him, knowing that she was dead.
Då gjorde de spe af honom, väl vetande att hon var död.
54 And having put all out, taking her by the hand, He spoke, saying, Child, arise.
Men han dref dem alla ut, och tog henne vid handena, och ropade, sägandes: Piga, statt upp.
55 And her spirit returned, and she stood up immediately. And He commanded that something should be given to her to eat.
Och hennes ande kom igen, och hon stod straxt upp; och han böd gifva henne mat.
56 And her parents were delighted: and He commanded them to tell no one that which had taken place.
Och hennes föräldrar förskräcktes. Men han böd dem, att de ingom säga skulle, hvad der skedt var.
