Luke 18
1 And He spoke a parable to them that it behooves them to pray always, and not to faint;
Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
2 saying, There was a certain judge in a certain city, fearing not God, and regarding not man.
Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
3 And there was a widow in that city; and she continued to come to him, saying, Avenge me of mine adversary.
Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
4 And he was not willing for a time: but after these things he said in himself, Though I fear not God nor regard man,
Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
5 yet because this widow causes me trouble, I will avenge her, lest coming forever she may smite me in the face.
Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
6 But the Lord said, I fear what the unjust judge says.
Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
7 And shall not God avenge His elect, crying to Him day and night, and He is long-suffering over them?
Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
8 I say unto you, that He will avenge them speedily. Moreover the Son of man having come, will He then find faith upon the earth?
Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
9 And He spoke this parable to certain ones having confidence in themselves that they are righteous, and despising the rest.
Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
10 Two men went up into the temple to pray; the one a Pharisee, and the other a publican.
Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
11 The Pharisee standing was praying in these words, God, I thank thee because I am not like the rest of the men, extortioners, unjust, adulterous, or even as this publican:
Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
12 I fast twice per week; I give tithes of all things so many as I possess.
Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
13 But the publican, standing a great way off, did not wish even to lift up his eyes to the heaven, but smote upon his breast, saying, God, be merciful to me the sinner.
Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
14 I say unto you, He went down to his house justified rather than the other: because every one exalting himself shall be abased; and the one humbling himself shall be exalted.
Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
15 And they were indeed bringing the infants to Him, that He should touch them: but the disciples seeing rebuked them.
Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
16 And Jesus calling them to Him, said, Suffer the little children to come unto me, and forbid them not: for of such is the kingdom of God.
Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
17 Truly I say unto you, whosoever may not receive the kingdom of God as a little child, can not enter into it.
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
18 And a certain ruler asked Him, saying, Good Teacher, having done what, shall I inherit eternal life? (aiōnios g166)
Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
19 And Jesus said to him, Why do you call me good? No one is good, except One, God.
Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
20 You know the commandments, thou must not commit adultery, thou must not murder, thou must not steal, thou must not bear false witness, honor thy father and mother.
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
21 And he said, All these things have I kept from my youth.
Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
22 And Jesus hearing these things, said to him, Still one thing is lacking to thee: Sell all things whatsoever you have, and give to the poor, and you shall have treasure in heaven: and come, follow me.
Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
23 And hearing these things, he went away very sorrowful; for he was exceedingly rich.
Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
24 Jesus seeing him said, How hardly will those having riches enter into the kingdom of God!
Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
25 For it is easier for a camel to go through the eye of a needle, than for a rich man to go into the kingdom of God.
Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
26 And those hearing said, And who is able to be saved?
Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
27 And He said, Those things which are impossible with men are possible with God.
Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
28 And Peter said, Behold, we have left all things, and followed thee.
Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
29 And He said to them, Truly I say unto you, that there is no one who has left house, or parents, or brothers, or wife, or children, for the sake of the kingdom of God,
Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
31 And taking the twelve aside, He said to them, Behold, we go up to Jerusalem, and all things which have been written by the prophets shall be perfected to the Son of man.
Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
32 For He will be delivered to the Gentiles; and be mocked, and insulted, and spat upon:
Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
33 and having scourged Him, they will kill Him; and He will arise the third day.
Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
34 And they understood none of these things; and this word was hidden from them, and they did not know the things spoken.
Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
35 And it came to pass, while He was drawing nigh to Jericho, a certain blind man was sitting by the wayside begging.
Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
36 And hearing the multitude passing by, he inquired what it might be.
Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
37 And they told him that Jesus the Nazarene is going along.
Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
38 And he cried out saying, Jesus, thou son of David, have mercy on me.
Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
39 And the passersby continued to rebuke him, that he should keep silent: but he continued to cry out much more, O thou son of David, have mercy on me.
Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
40 And Jesus standing, commanded him to be led to Him; and he drawing nigh, He asked him,
Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
41 What do you wish that I shall do to you? And he said, Lord, that I may look up.
Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
42 And Jesus said to him, Look up: thy faith hath saved thee.
Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
43 And immediately he looked up, and followed Him, glorifying God: and all the people, seeing, gave praise to God.
Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
