Zechariah 4

1 And the Angel that talked with mee, came againe and waked mee, as a man that is raysed out of his sleepe,

Och Ängelen, som med mig talade, kom igen, och väckte mig, lika som en af sömn uppväckt varder.

2 And saide vnto me, What seest thou? And I said, I haue looked, and beholde, a candlesticke all of gold with a bowle vpon the toppe of it, and his seuen lampes therein, and seuen pipes to the lampes, which were vpon the toppe thereof.

Och han sade till mig: Hvad ser du? Men jag sade: Jag ser, och si, der stod en ljusastake, allersamman af guld, med en skål ofvanuppå, der sju lampor på voro, och ju sju slefvar vid ena lampo;

3 And two oliue trees ouer it, one vpon the right side of the bowle, and the other vpon the left side thereof.

Och tu oljoträ dernär; ett på högra sidona vid skålena, den andra på den venstra.

4 So I answered, and spake to the Angel that talked with me, saying, What are these, my Lord?

Och jag svarade, och sade till Ängelen, som med mig talade: Min Herre, hvad är detta?

5 Then the Angel that talked with mee, answered and said vnto me, Knowest thou not what these be? And I said, No, my Lord.

Och Ängelen, som med mig talade, svarade, och sade till mig: Vetst du icke hvad detta är? Jag sade: Nej, min Herre.

6 Then he answered and spake vnto me, saying, This is the word of the Lord vnto Zerubbabel, saying, Neither by an armie nor strength, but by my Spirit, saith the Lord of hostes.

Och han svarade, och sade till mig: Det är Herrans ord om Serubbabel: Det skall icke ske igenom någon här, eller magt; utan igenom min Anda, säger Herren Zebaoth.

7 Who art thou, O great mountaine, before Zerubbabel? thou shalt be a plaine, and he shall bring foorth the head stone thereof, with shoutings, crying, Grace, grace vnto it.

Ho äst du, stora berg, som dock for Serubbabel en slättmark varda måste? Och han skall lägga den första stenen, så att man ropa skall: Till lycko, till lycko!

8 Moreouer, the word of the Lord came vnto me, saying,

Och Herrans ord skedde till mig, och sade:

9 The handes of Zerubbabel haue layde the foundation of this house: his handes shall also finish it, and thou shalt knowe that the Lord of hostes hath sent me vnto you.

Serubbabels händer hafva grundat detta huset, hans händer skola ock fullkomnat; på det I förnimma skolen, att Herren Zebaoth mig till eder sändt hafver.

10 For who hath despised the day of the small thinges? but they shall reioyce, and shall see the stone of tinne in the hand of Zerubbabel: these seuen are the eyes of the Lord, which go thorow the whole world.

Ty ho är den, som dessa ringa dagar föraktar; i hvilkom man dock skall glädja sig, och se murlodet uti Serubbabels hand, med de sju, som Herrans ögon äro, de der öfver hela landet löpa?

11 Then answered I, and said vnto him, What are these two oliue trees vpon the right and vpon the left side thereof?

Och jag svarade, och sade till honom: Hvad äro dessa tu oljoträn, på högra och venstra sidone vid ljusastakan?

12 And I spake moreouer, and said vnto him, What bee these two oliue branches, which thorowe the two golden pipes emptie themselues into the golde?

Och jag svarade annan gång, och sade till honom: Hvad äro de två grenarna af oljoträn, som stå vid de två gyldene ljusa näporna, der man med af tager?

13 And hee answered me, and saide, Knowest thou not what these bee? And I sayde, No, my Lord.

Och han sade till mig: Vetst du icke hvad de äro? Jag sade: Nej, min Herre.

14 Then said he, These are the two oliue branches, that stand with the ruler of the whole earth.

Och han sade: Det äro de tu oljobarn, som stå när honom, som råder öfver allt landet.