Song of Solomon 1
Salomos Höga Visa.
2 Let him kisse me with the kisses of his mouth: for thy loue is better then wine.
Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
3 Because of the sauour of thy good ointments thy name is as an ointment powred out: therefore the virgins loue thee.
Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
4 Drawe me: we will runne after thee: the King hath brought me into his chabers: we will reioyce and be glad in thee: we will remember thy loue more then wine: the righteous do loue thee.
Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
5 I am blacke, O daughters of Ierusalem, but comely, as the tentes of Kedar, and as the curtaines of Salomon.
Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
6 Regard ye me not because I am blacke: for the sunne hath looked vpon mee. The sonnes of my mother were angry against mee: they made me the keeper of ye vines: but I kept not mine owne vine.
Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
7 Shewe me, O thou, whome my soule loueth, where thou feedest, where thou liest at noone: for why should I be as she that turneth aside to the flockes of thy companions?
Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
8 If thou knowe not, O thou the fairest among women, get thee foorth by the steps of the flocke, and feede thy kiddes by the tents of the shepheards.
Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
9 I haue compared thee, O my loue, to the troupe of horses in the charets of Pharaoh.
Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
10 Thy cheekes are comely with rowes of stones, and thy necke with chaines.
Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
11 We will make thee borders of golde with studdes of siluer.
Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
12 Whiles the King was at his repast, my spikenard gaue the smelll thereof.
Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
13 My welbeloued is as a bundle of myrrhe vnto me: he shall lie betweene my breasts.
Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
14 My welbeloued is as a cluster of camphire vnto me in the vines of Engedi.
Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
15 My loue, beholde, thou art faire: beholde, thou art faire: thine eyes are like the doues.
Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
16 My welbeloued, beholde, thou art faire and pleasant: also our bed is greene:
Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
17 The beames of our house are cedars, our rafters are of firre.
Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
