Psalms 88
1 A song or Psalme of Heman the Ezrahite to give instruction, committed to the sonnes of Korah for him that excelleth upon Malath Leannoth. O Lord God of my saluation, I cry day and night before thee.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Let my prayer enter into thy presence: incline thine eare vnto my cry.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 I am counted among them that go downe vnto the pit, and am as a man without strength:
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Free among the dead, like the slaine lying in the graue, whome thou remembrest no more, and they are cut off from thine hand.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Thou hast layde me in the lowest pit, in darkenes, and in the deepe.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Thine indignation lyeth vpon me, and thou hast vexed me with all thy waues. (Selah)
Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Thou hast put away mine acquaintance farre from me, and made mee to be abhorred of them: I am shut vp, and cannot get foorth.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Mine eye is sorowfull through mine affliction: Lord, I call dayly vpon thee: I stretch out mine hands vnto thee.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Wilt thou shewe a miracle to the dead? or shall the dead rise and prayse thee? (Selah)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Shall thy louing kindenes be declared in the graue? or thy faithfulnes in destruction?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Shall thy wonderous workes be knowen in the darke? and thy righteousnes in the land of obliuion?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 But vnto thee haue I cryed, O Lord, and early shall my prayer come before thee.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Lord, why doest thou reiect my soule, and hidest thy face from me?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 I am afflicted and at the point of death: from my youth I suffer thy terrours, doubting of my life.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Thine indignations goe ouer me, and thy feare hath cut me off.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 They came round about me dayly like water, and compassed me together.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 My louers and friends hast thou put away from me, and mine acquaintance hid themselues.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
