Psalms 73
1 A Psalme committed to Asaph. Yet God is good to Israel: euen, to the pure in heart.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 As for me, my feete were almost gone: my steps had well neere slipt.
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 For I feared at the foolish, when I sawe the prosperitie of the wicked.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 For there are no bandes in their death, but they are lustie and strong.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 They are not in trouble as other men, neither are they plagued with other men.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Therefore pride is as a chayne vnto them, and crueltie couereth them as a garment.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 Their eyes stande out for fatnesse: they haue more then heart can wish.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 They are licentious, and speake wickedly of their oppression: they talke presumptuously.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 They set their mouth against heauen, and their tongue walketh through the earth.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Therefore his people turne hither: for waters of a full cup are wrung out to them.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 And they say, Howe doeth God know it? or is there knowledge in the most High?
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Lo, these are the wicked, yet prosper they alway, and increase in riches.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Certainely I haue clensed mine heart in vaine, and washed mine hands in innocencie.
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 For dayly haue I bene punished, and chastened euery morning.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 If I say, I will iudge thus, beholde the generation of thy children: I haue trespassed.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 Then thought I to know this, but it was too painefull for me,
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 Vntill I went into the Sanctuarie of God: then vnderstoode I their ende.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Surely thou hast set them in slipperie places, and castest them downe into desolation.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 How suddenly are they destroyed, perished and horribly consumed,
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 As a dreame when one awaketh! O Lord, when thou raisest vs vp, thou shalt make their image despised.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 Certainely mine heart was vexed, and I was pricked in my reines:
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 So foolish was I and ignorant: I was a beast before thee.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Yet I was alway with thee: thou hast holden me by my right hand.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Thou wilt guide me by thy counsell, and afterward receiue me to glory.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Whom haue I in heauen but thee? and I haue desired none in the earth with thee.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 My flesh fayleth and mine heart also: but God is the strength of mine heart, and my portion for euer.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 For loe, they that withdrawe themselues from thee, shall perish: thou destroyest all them that goe a whoring from thee.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 As for me, it is good for me to draw neere to God: therefore I haue put my trust in the Lord God, that I may declare all thy workes.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
