Psalms 35
1 A Psalme of Dauid. Pleade thou my cause, O Lord, with them that striue with me: fight thou against them, that fight against me.
Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2 Lay hand vpon the shielde and buckler, and stand vp for mine helpe.
Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
3 Bring out also the speare and stop the way against them, that persecute me: say vnto my soule, I am thy saluation.
drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
4 Let them be confounded and put to shame, that seeke after my soule: let them be turned backe, and brought to confusion, that imagine mine hurt.
Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
5 Let them be as chaffe before the winde, and let the Angel of the Lord scatter them.
Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
6 Let their way be darke and slipperie: and let the Angel of the Lord persecute them.
Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
7 For without cause they haue hid the pit and their net for me: without cause haue they digged a pit for my soule.
Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
8 Let destruction come vpon him at vnwares, and let his net, that he hath laid priuilie, take him: let him fall into the same destruction.
Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
9 Then my soule shalbe ioyfull in the Lord: it shall reioyce in his saluation.
Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10 All my bones shall say, Lord, who is like vnto thee, which deliuerest the poore from him, that is too strong for him! yea, the poore and him that is in miserie, from him that spoyleth him!
Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
11 Cruell witnesses did rise vp: they asked of me things that I knewe not.
Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
12 They rewarded me euill for good, to haue spoyled my soule.
De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
13 Yet I, when they were sicke, I was clothed with a sacke: I humbled my soule with fasting: and my praier was turned vpon my bosome.
Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
14 I behaued my selfe as to my friend, or as to my brother: I humbled my selfe, mourning as one that bewaileth his mother.
såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15 But in mine aduersitie they reioyced, and gathered them selues together: the abiects assembled themselues against me, and knewe not: they tare me and ceased not,
Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16 With the false skoffers at bankets, gnashing their teeth against me.
Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17 Lord, how long wilt thou beholde this? deliuer my soule from their tumult, euen my desolate soule from the lions.
Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18 So will I giue thee thankes in a great Congregation: I will praise thee among much people.
Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19 Let not them that are mine enemies, vniustly reioyce ouer mee, neyther let them winke with the eye, that hate mee without a cause.
Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20 For they speake not as friendes: but they imagine deceitfull woordes against the quiet of the lande.
Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21 And they gaped on mee with their mouthes, saying, Aha, aha, our eye hath seene.
De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
22 Thou hast seene it, O Lord: keepe not silence: be not farre from me, O Lord.
Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23 Arise and wake to my iudgement, euen to my cause, my God, and my Lord.
Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24 Iudge me, O Lord my God, according to thy righteousnesse, and let them not reioyce ouer mee.
Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25 Let them not say in their hearts, O our soule reioyce: neither let them say, We haue deuoured him.
Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
26 Let them bee confounded, and put to shame together, that reioyce at mine hurt: let them bee clothed with confusion and shame, that lift vp themselues against me.
Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27 But let them be ioyful and glad, that loue my righteousnesse: yea, let them say alway, Let the Lord be magnified, which loueth the prosperitie of his seruant.
Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
28 And my tongue shall vtter thy righteousnesse, and thy praise euery day.
Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
