Psalms 109
1 To him that excelleth. A Psalme of David. Holde not thy tongue, O God of my praise.
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 For the mouth of the wicked, and the mouth full of deceite are opened vpon me: they haue spoken to me with a lying tongue.
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 They compassed me about also with words of hatred, and fought against me without a cause.
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 For my friendship they were mine aduersaries, but I gaue my selfe to praier.
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 And they haue rewarded me euil for good, and hatred for my friendship.
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 Set thou the wicked ouer him, and let the aduersarie stand at his right hand.
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 Whe he shalbe iudged, let him be condemned, and let his praier be turned into sinne.
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 Let his daies be fewe, and let another take his charge.
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 Let his children be fatherlesse, and his wife a widowe.
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 Let his children be vagabonds and beg and seeke bread, comming out of their places destroyed.
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 Let the extortioner catch al that he hath, and let the strangers spoile his labour.
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 Let there be none to extend mercie vnto him: neither let there be any to shewe mercie vpon his fatherlesse children.
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 Let his posteritie be destroied, and in the generation following let their name be put out.
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 Let the iniquitie of his fathers bee had in remembrance with the Lord: and let not the sinne of his mother be done away.
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 But let them alway be before the Lord, that he may cut off their memorial from ye earth.
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 Because he remembred not to shew mercie, but persecuted the afflicted and poore man, and the sorowfull hearted to slay him.
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 As he loued cursing, so shall it come vnto him, and as he loued not blessing, so shall it be farre from him.
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 As he clothed himselfe with cursing like a rayment, so shall it come into his bowels like water, and like oyle into his bones.
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 Let it be vnto him as a garment to couer him, and for a girdle, wherewith he shalbe alway girded.
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 Let this be the rewarde of mine aduersarie from the Lord, and of them, that speake euill against my soule.
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 But thou, O Lord my God, deale with me according vnto thy Name: deliuer me, (for thy mercie is good)
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 Because I am poore and needie, and mine heart is wounded within me.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 I depart like the shadowe that declineth, and am shaken off as the grashopper.
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 My knees are weake through fasting, and my flesh hath lost all fatnes.
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 I became also a rebuke vnto them: they that looked vpon me, shaked their heads.
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Helpe me, O Lord my God: saue me according to thy mercie.
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 And they shall know, that this is thine hand, and that thou, Lord, hast done it.
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 Though they curse, yet thou wilt blesse: they shall arise and be confounded, but thy seruant shall reioyce.
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Let mine aduersaries be clothed with shame, and let them couer themselues with their confusion, as with a cloke.
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 I will giue thankes vnto the Lord greatly with my mouth and praise him among ye multitude.
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 For he will stand at the right hand of the poore, to saue him from them that woulde condemne his soule.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
