Psalms 102
1 A prayer of the afflicted, when he shall be in distresse, and pour forth his meditation before the Lord. O Lord, heare my prayer, and let my crye come vnto thee.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
2 Hide not thy face from me in the time of my trouble: incline thine eares vnto me: when I call, make haste to heare me.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
3 For my dayes are consumed like smoke, and my bones are burnt like an herthe.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
4 Mine heart is smitten and withereth like grasse, because I forgate to eate my bread.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
5 For the voyce of my groning my bones doe cleaue to my skinne.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
6 I am like a pelicane of the wildernesse: I am like an owle of the deserts.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
7 I watch and am as a sparrowe alone vpon the house top.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
8 Mine enemies reuile me dayly, and they that rage against me, haue sworne against me.
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
9 Surely I haue eaten asshes as bread, and mingled my drinke with weeping,
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
10 Because of thine indignation and thy wrath: for thou hast heaued me vp, and cast me downe.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 My dayes are like a shadowe that fadeth, and I am withered like grasse.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
12 But thou, O Lord, doest remaine for euer, and thy remembrance from generation to generation.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
13 Thou wilt arise and haue mercy vpon Zion: for the time to haue mercie thereon, for the appointed time is come.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
14 For thy seruants delite in the stones thereof, and haue pitie on the dust thereof.
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
15 Then the heathen shall feare the Name of the Lord, and all the Kings of the earth thy glory,
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
16 When the Lord shall build vp Zion, and shall appeare in his glory,
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
17 And shall turne vnto the prayer of the desolate, and not despise their prayer.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
18 This shall be written for the generation to come: and the people, which shalbe created, shall prayse the Lord.
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
19 For he hath looked downe from the height of his Sanctuarie: out of the heauen did the Lord beholde the earth,
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
20 That he might heare the mourning of the prisoner, and deliuer the children of death:
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
21 That they may declare the Name of the Lord in Zion, and his prayse in Ierusalem,
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
22 When the people shalbe gathered together, and the kingdomes to serue the Lord.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
23 He abated my strength in the way, and shortened my dayes.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
24 And I sayd, O my God, take me not away in the middes of my dayes: thy yeeres endure from generation to generation.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
25 Thou hast aforetime layde the foundation of the earth, and the heauens are the worke of thine hands.
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
26 They shall perish, but thou shalt endure: euen they all shall waxe olde as doeth a garment: as a vesture shalt thou change them, and they shall be changed.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
27 But thou art the same, and thy yeeres shall not fayle.
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
28 The children of thy seruants shall continue, and their seede shall stand fast in thy sight.
Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
