Mark 11
1 And when they came neere to Hierusalem, to Bethphage and Bethania vnto the mount of Oliues, he sent forth two of his disciples,
Och då de kommo in mot Jerusalem, till Bethphage och Bethanien, vid Oljoberget, utsände han två af sina Lärjungar;
2 And sayd vnto them, Goe your wayes into that towne that is ouer against you, and assoone as ye shall enter into it, ye shall finde a colte tied, whereon neuer man sate: loose him, and bring him.
Och han sade till dem: Går i byn, som för eder är; och straxt I kommen derin, varden I finnande en fåla bunden, der ännu ingen menniska på sutit hafver; löser honom, och hafver honom hit.
3 And if any man say vnto you, Why doe ye this? Say that the Lord hath neede of him, and straightway he will send him hither.
Och om någor säger till eder: Hvi gören I detta? säger: Herren behöfver honom; och då skall han straxt sända honom hit.
4 And they went their way, and found a colt tyed by the doore without, in a place where two wayes met, and they loosed him.
Så gingo de bort, och funno fålan bunden för dörrene, vid vägamotet, och löste honom.
5 Then certaine of them, that stoode there, sayd vnto them, What doe ye loosing the colt?
Och somlige, som der stodo, sade till dem: Hvad gören I, att I lösen fålan?
6 And they sayde vnto them, as Iesus had commanded them: So they let them goe.
Då sade de till dem, såsom Jesus hade budit dem; så läto de betämma dem.
7 And they brought the colte to Iesus, and cast their garments on him, and he sate vpon him.
Och de hade fålan till Jesum, och kastade sin kläder på honom; och han satte sig deruppå.
8 And many spred their garments in the way: other cut downe branches off the trees, and strawed them in the way.
Och månge bredde sin kläder på vägen; och somlige skåro qvistar af trän, och strödde på vägen.
9 And they that went before, and they that folowed, cryed, saying, Hosanna: blessed be hee that commeth in the Name of the Lord.
Och de der föregingo, och der efterföljde, ropade, och sade: Hosianna! välsignad vare den, som kommer i Herrans Namn.
10 Blessed be the kingdome that commeth in the Name of the Lord of our father Dauid: Hosanna, O thou which art in the highest heauens.
Välsignad vare vårs faders Davids rike, som kommer i Herrans Namn; Hosianna i höjdene!
11 So Iesus entred into Hierusalem, and into the Temple: and when he had looked about on all things, and now it was euening, he went forth vnto Bethania with the twelue.
Och Herren gick in i Jerusalem, och i templet, och besåg all ting. Och när det led åt aftonen, gick han ut till Bethanien, med de tolf.
12 And on the morowe when they were come out from Bethania, he was hungry.
Och dagen derefter, då de gingo ut ifrå Bethanien, hungrade honom.
13 And seeing a fig tree afarre off, that had leaues, he went to see if he might finde any thing thereon: but when he came vnto it, hee found nothing but leaues: for the time of figges was not yet.
Och han fick se ett fikonaträ der långt ifrå, som löf hade; dit kom han, om han tilläfventyrs måtte finna der något uppå; och då han kom dit, fann han der intet annat än löf; ty det var icke då tid till fikon.
14 Then Iesus answered, and sayd to it, Neuer man eate fruite of thee hereafter while the world standeth: and his disciples heard it. (aiōn g165)
Och Jesus svarade, och sade till det: Äte aldrig någor härefter frukt af dig till evig tid. Och hans Lärjungar hörde det. (aiōn g165)
15 And they came to Hierusalem, and Iesus went into the Temple, and began to cast out them that solde and bought in the Temple, and ouerthrewe the tables of the money changers, and the seates of them that solde doues.
Och de kommo till Jerusalem. Och Jesus gick in i templet, och begynte utdrifva dem som sålde och köpte i templet; och förstörte de vexlares bord, och deras stolar som dufvor sålde;
16 Neither would hee suffer that any man should cary a vessell through the Temple.
Och stadde icke till, att någor bar något genom templet.
17 And he taught, saying vnto them, Is it not written, Mine house shalbe called the house of prayer vnto all nations? but you haue made it a denne of theeues.
Och han lärde, och sade till dem: Är icke skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus allom folkom? Men I hafven gjort det till en röfvarekulo.
18 And the Scribes and hie Priestes heard it, and sought howe to destroy him: for they feared him, because the whole multitude was astonied at his doctrine.
Och de Skriftlärde och öfverste Presterne fingo det höra; och begynte söka efter, huru de kunde förgöra honom, men de fruktade för honom; ty allt folket förundrade sig på hans lärdom.
19 But when euen was come, Iesus went out of the citie.
Och då aftonen kom, gick han utu staden.
20 And in the morning as they iourneyed together, they saw the figge tree dried vp from the rootes.
Och om morgonen gingo de der framom, och sågo fikonaträt förtorkadt vara intill roten.
21 Then Peter remembred, and said vnto him, Master, beholde, the figge tree which thou cursedst, is withered.
Då kom Petrus det ihåg, och sade till honom: Rabbi, si, det fikonaträt, som du bannade, är förtorkadt.
22 And Iesus answered, and said vnto them, Haue the faith of God.
Jesus svarade, och sade till dem: Hafver trona till Gud.
23 For verely I say vnto you, that whosoeuer shall say vnto this mountaine, Be thou taken away, and cast into the sea, and shall not wauer in his heart, but shall beleeue that those things which he saieth, shall come to passe, whatsoeuer he saieth, shall be done to him.
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som helst sade till detta berg: Häf dig upp, och kasta dig i hafvet; och han tviflade intet i sitt hjerta, utan trodde så ske skola som han sade; honom skall ske allt det han säger.
24 Therefore I say vnto you, Whatsoeuer ye desire when ye pray, beleeue that ye shall haue it, and it shalbe done vnto you.
Derföre säger jag eder: Allt det I bedjen i edra böner, tror att I fån det, så skall det ske eder.
25 But when ye shall stand, and pray, forgiue, if ye haue any thing against any man, that your Father also which is in heauen, may forgiue you your trespasses.
Och när I stån och bedjen, så förlåter, om I något hafven emot någon; på det edar Fader, som i himmelen är, skall ock förlåta eder edra brister.
26 For if you will not forgiue, your Father which is in heauen, will not pardon you your trespasses.
Men om I icke förlåten, så skall icke heller edar Fader, som är i himmelen, förlåta det I bryten.
27 Then they came againe to Hierusalem: and as he walked in the Temple, there came to him ye hie Priestes, and the Scribes, and the Elders,
Och som de kommo åter till Jerusalem, och han gick i templet, kommo till honom de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och de äldste;
28 And said vnto him, By what authoritie doest thou these things? and who gaue thee this authoritie, that thou shouldest doe these things?
Och de sade till honom: Af hvad magt gör du detta? Och hvilken hafver gifvit dig denna magten, att du detta göra skall?
29 Then Iesus answered, and saide vnto them, I will also aske of you a certaine thing, and answere ye me, and I will tell you by what authoritie I do these things.
Jesus svarade, och sade till dem: Jag vill ock något spörja eder; svarer mig, så vill jag säga eder, af hvad magt jag detta gör.
30 The baptisme of Iohn, was it from heauen, or of men? answere me.
Johannis döpelse, var den af himmelen, eller af menniskor? Svarer mig.
31 And they thought with themselues, saying, If we shall say, From heauen, he will say, Why then did ye not beleeue him?
Och de tänkte vid sig, och sade: Säge vi, af himmelen; då säger han: Hvi trodden I honom icke då?
32 But if we say, Of men, we feare the people: for all men counted Iohn, that he was a Prophet in deede.
Men säge vi, att den var af menniskom, rädes vi för folket; ty alle höllo Johannes för en sann Prophet.
33 Then they answered, and saide vnto Iesus, We cannot tell. And Iesus answered, and said vnto them, Neither will I tell you by what authoritie I doe these things.
Och så svarade de, sägande till Jesum: Vi vete det icke. Svarade Jesus, och sade till dem: Icke heller säger jag eder, af hvad magt jag detta gör.
