Luke 18
1 And he spake also a parable vnto them, to this ende, that they ought alwayes to pray, and not to waxe faint,
Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
2 Saying, There was a iudge in a certaine citie, which feared not God, neither reuereced man.
Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
3 And there was a widowe in that citie, which came vnto him, saying, Doe mee iustice against mine aduersarie.
Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
4 And hee would not of a long time: but afterward he said with himselfe, Though I feare not God, nor reuerence man,
Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
5 Yet because this widowe troubleth mee, I will doe her right, lest at the last shee come and make me wearie.
Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
6 And the Lord said, Heare what the vnrighteous iudge saith.
Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
7 Now shall not God auenge his elect, which cry day and night vnto him, yea, though he suffer long for them?
Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
8 I tell you he will auenge them quickly: but when the Sonne of man commeth, shall he finde faith on the earth?
Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
9 He spake also this parable vnto certaine which trusted in themselues that they were iust, and despised other.
Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
10 Two men went vp into the Temple to pray: the one a Pharise, and the other a Publican.
Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
11 The Pharise stoode and prayed thus with himselfe, O God, I thanke thee that I am not as other men, extortioners, vniust, adulterers, or euen as this Publican.
Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
12 I fast twise in the weeke: I giue tithe of all that euer I possesse.
Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
13 But the Publican standing a farre off, woulde not lift vp so much as his eyes to heauen, but smote his brest, saying, O God, be mercifull to me a sinner.
Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
14 I tell you, this man departed to his house iustified, rather then the other: for euery man that exalteth himselfe, shall be brought lowe, and he that humbleth himselfe, shalbe exalted.
Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
15 They brought vnto him also babes that he should touche them. And when his disciples sawe it, they rebuked them.
Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
16 But Iesus called them vnto him, and said, Suffer the babes to come vnto mee, and forbid them not: for of such is the kingdome of God.
Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
17 Verely I say vnto you, whosoeuer receiueth not the kingdome of God as a babe, he shall not enter therein.
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
18 Then a certaine ruler asked him, saying, Good Master, what ought I to doe, to inherite eternall life? (aiōnios g166)
Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
19 And Iesus said vnto him, Why callest thou me good? none is good, saue one, euen God.
Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
20 Thou knowest the comandements, Thou shalt not commit adulterie: Thou shalt not kill: Thou shalt not steale: Thou shalt not beare false witnes: Honour thy father and thy mother.
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
21 And hee saide, All these haue I kept from my youth.
Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
22 Nowe when Iesus heard that, he saide vnto him, Yet lackest thou one thing. Sell all that euer thou hast, and distribute vnto the poore, and thou shalt haue treasure in heauen, and come follow mee.
Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
23 But when he heard those things, he was very heauie: for he was marueilous riche.
Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
24 And when Iesus sawe him very sorowfull, he said, With what difficultie shall they that haue riches, enter into the kingdome of God!
Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
25 Surely it is easier for a camel to go through a needles eye, then for a riche man to enter into the kingdome of God.
Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
26 Then said they that heard it, And who then can be saued?
Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
27 And he said, The things which are vnpossible with men, are possible with God.
Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
28 Then Peter said, Loe, we haue left all, and haue followed thee.
Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
29 And he said vnto them, Verely I say vnto you, there is no man that hath left house, or parents, or brethren, or wife, or children for the kingdome of Gods sake,
Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
31 Then Iesus tooke vnto him ye twelue, and said vnto them, Beholde, we goe vp to Hierusalem, and all things shalbe fulfilled to the Sonne of man, that are writttn by the Prophets.
Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
32 For he shall be deliuered vnto the Gentiles, and shalbe mocked, and shalbe spitefully entreated, and shalbe spitted on.
Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
33 And when they haue scourged him, they will put him to death: but the thirde day hee shall rise againe.
Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
34 But they vnderstood none of these things, and this saying was hidde from them, neither perceiued they the things, which were spoken.
Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
35 And it came to passe, that as he was come neere vnto Iericho, a certaine blinde man sate by the way side, begging.
Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
36 And when he heard the people passe by, he asked what it meant.
Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
37 And they saide vnto him, that Iesus of Nazareth passed by.
Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
38 Then hee cried, saying, Iesus the Sonne of Dauid, haue mercie on me.
Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
39 And they which went before, rebuked him that he shoulde holde his peace, but he cried much more, O Sone of Dauid, haue mercie on me.
Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
40 And Iesus stoode stil, and commanded him to be brought vnto him. And when he was come neere, he asked him,
Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
41 Saying, What wilt thou that I doe vnto thee? And he said, Lord, that I may receiue my sight.
Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
42 And Iesus said vnto him, Receiue thy sight: thy faith hath saued thee.
Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
43 Then immediatly he receiued his sight, and followed him, praysing God: and all the people, when they sawe this, gaue praise to God.
Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
