Lamentations 5

1 Remember, O Lord, what is come vpon vs: consider, and behold our reproche.

Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

2 Our inheritance is turned to the strangers, our houses to the aliants.

Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

3 We are fatherles, euen without father, and our mothers are as widowes.

Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

4 Wee haue drunke our water for money, and our wood is solde vnto vs.

Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

5 Our neckes are vnder persecution: we are wearie, and haue no rest.

Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

6 We haue giuen our handes to the Egyptians, and to Asshur, to be satisfied with bread.

Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

7 Our fathers haue sinned, and are not, and we haue borne their iniquities.

Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

8 Seruants haue ruled ouer vs, none would deliuer vs out of their hands.

Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

9 Wee gate our bread with the perill of our liues, because of the sword of the wildernesse.

Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

10 Our skinne was blacke like as an ouen because of the terrible famine.

Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

11 They defiled the women in Zion, and the maydes in the cities of Iudah.

Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

12 The princes are hanged vp by their hande: the faces of the elders were not had in honour.

Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

13 They tooke the yong men to grinde, and the children fell vnder the wood.

Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

14 The Elders haue ceased from the gate and the yong men from their songs.

De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

15 The ioy of our heart is gone, our daunce is turned into mourning.

Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

16 The crowne of our head is fallen: wo nowe vnto vs, that we haue sinned.

Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

17 Therefore our heart is heauy for these things, our eyes are dimme,

Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

18 Because of the mountaine of Zion which is desolate: the foxes runne vpon it.

för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

19 But thou, O Lord, remainest for euer: thy throne is from generation to generation.

Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

20 Wherefore doest thou forget vs for euer, and forsake vs so long time?

Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

21 Turne thou vs vnto thee, O Lord, and we shalbe turned: renue our dayes as of olde.

Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

22 But thou hast vtterly reiected vs: thou art exceedingly angry against vs.

Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?