John 4
1 Nowe when the Lord knew, how the Pharises had heard, that Iesus made and baptized moe disciples then Iohn,
Då nu Herren förnam, att Phariseerna hade hört att Jesus gjorde flera Lärjungar, och döpte, än Johannes;
2 (Though Iesus himselfe baptized not: but his disciples)
(Ändock Jesus döpte icke sjelf, utan hans Lärjungar; )
3 Hee left Iudea, and departed againe into Galile.
Öfvergaf han Judeen, och drog åter in i Galileen.
4 And he must needes goe through Samaria.
Så måste han gå genom Samarien.
5 Then came hee to a citie of Samaria called Sychar, neere vnto the possession that Iacob gaue to his sonne Ioseph.
Och när han kom till en stad i Samarien, som kallas Sichar, vid en bolstad, som Jacob gaf sinom son Joseph;
6 And there was Iacobs well. Iesus then wearied in the iourney, sate thus on the well: it was about the sixt houre.
Och der var Jacobs brunn. Och efter det Jesus var trötter af vägen, satte han sig så ned vid brunnen; och det var vid sjette timman.
7 There came a woman of Samaria to drawe water. Iesus sayd vnto her, Giue me drinke.
Då kom en qvinna af Samarien, till att hemta vatten. Sade Jesus till henne: Gif mig dricka;
8 For his disciples were gone away into the citie, to buy meate.
Ty hans Lärjungar voro gångne in i staden, till att köpa mat.
9 Then sayde the woman of Samaria vnto him, Howe is it, that thou being a Iewe, askest drinke of me, which am a woman of Samaria? For the Iewes meddle not with the Samaritans.
Då sade den Samaritiska qvinnan till honom: Huru bedes du, som äst en Jude, dricka af mig, som är en Samaritisk qvinna? Ty Judarna hafva ingen handel med de Samariter.
10 Iesus answered and saide vnto her, If thou knewest that gift of God, and who it is that saieth to thee, Giue mee drinke, thou wouldest haue asked of him, and hee woulde haue giuen thee, water of life.
Jesus svarade, och sade till henne: Förstode du Guds gåfvo, och ho den är, som säger till dig: Gif mig dricka; då beddes du af honom, och han gåfve dig lefvandes vatten.
11 The woman saide vnto him, Sir, thou hast nothing to drawe with, and the well is deepe: from whence then hast thou that water of life?
Sade qvinnan till honom: Herre, icke hafver du det du kan tågat med, och brunnen är djuper; hvadan hafver du då lefvandes vatten?
12 Art thou greater then our father Iacob, which gaue vs the well, and hee himselfe dranke thereof, and his sonnes, and his cattell?
Månn du vara mer än vår fader Jacob, som gaf oss brunnen, och drack af honom, med sin barn och sin boskap?
13 Iesus answered, and said vnto her, Whosoeuer drinketh of this water, shall thirst againe:
Då svarade Jesus, och sade till henne: Hvar och en som dricker af detta vattnet, han varder törstig igen;
15 The woman said vnto him, Syr, giue me of that water, that I may not thirst, neither come hither to drawe.
Då sade qvinnan till honom: Herre, gif mig det vattnet, att jag icke törster, eller behöfver komma hit efter vatten.
16 Iesus said vnto her, Go, call thine husband, and come hither.
Sade Jesus till henne: Gack, kalla din man, och kom hit.
17 The woman answered, and saide, I haue no husband. Iesus said vnto her, Thou hast well said, I haue no husband.
Svarade qvinnan, och sade: Jag hafver ingen man. Sade Jesus till henne: Du sade rätt, jag hafver ingen man;
18 For thou hast had fiue husbands, and he whom thou nowe hast, is not thine husband: that saidest thou truely.
Ty du hafver haft fem män, och den du nu hafver, är icke din man; det sade du sant.
19 The woman saide vnto him, Sir, I see that thou art a Prophet.
Då sade qvinnan till honom: Herre, jag ser, att du äst en Prophet.
20 Our fathers worshipped in this mountaine, and ye say, that in Ierusalem is the place where men ought to worship.
Våre fäder hafva tillbedit på detta berget, och I sägen, att i Jerusalem är det rum, der man tillbedja skall.
21 Iesus saide vnto her, Woman, beleeue me, the houre commeth, when ye shall neither in this mountaine, nor at Hierusalem worship ye Father.
Jesus sade till henne: Qvinna, tro mig; den tid kommer, att hvarken på detta berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja Fadren.
22 Ye worship that which ye knowe not: we worship that which we knowe: for saluation is of the Iewes.
I veten icke hvad I tillbedjen; men vi vete hvad vi tillbedje; ty saligheten är af Judomen.
23 But the houre commeth, and nowe is, when the true worshippers shall worship the Father in spirit, and trueth: for the Father requireth euen such to worship him.
Men den tid kommer, och är nu allaredo, att rätte tillbedjare skola tillbedja Fadren i Andanom och sanningen; ty Fadren vill ock sådana hafva, som honom tillbedja skola.
24 God is a Spirite, and they that worship him, must worship him in spirit and trueth.
Gud är en Ande; och de honom tillbedja, skola tillbedja honom i Andanom, och i sanningen.
25 The woman said vnto him, I knowe well that Messias shall come which is called Christ: when he is come, he will tell vs all things.
Då sade qvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, som kallas Christus; när han kommer, varder han oss all ting undervisandes.
26 Iesus said vnto her, I am he, that speake vnto thee.
Sade Jesus till henne: Jag är den samme, som talar med dig.
27 And vpon that, came his disciples, and marueiled that he talked with a woman: yet no man said vnto him, What askest thou? or why talkest thou with her?
Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade derpå, att han talade med qvinnone; dock sade ingen: Hvad frågar du, eller hvad talar du med henne?
28 The woman then left her waterpot, and went her way into the citie, and said to the men,
Då lät qvinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade till det folket:
29 Come, see a man which hath tolde me all things that euer I did: is not he that Christ?
Kommer, och ser en man, som mig hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn han icke vara Christus?
30 Then they went out of the citie, and came vnto him.
Då gingo de af staden, och kommo till honom.
31 In the meane while, the disciples prayed him, saying, Master, eate.
Deremellan bådo Lärjungarna honom, sägande: Rabbi, ät.
32 But he said vnto them, I haue meate to eate that ye know not of.
Sade han till dem: Jag hafver mat att äta, der I intet af veten.
33 Then said ye disciples betweene themselues, Hath any man brought him meate?
Då sade Lärjungarna emellan sig: Månn någor hafver burit honom äta?
34 Iesus saide vnto them, My meate is that I may doe the will of him that sent me, and finish his worke.
Sade Jesus till dem: Min mat är det, att jag gör hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar hans verk.
35 Say not ye, There are yet foure moneths, and then commeth haruest? Beholde, I say vnto you, Lift vp your eyes, and looke on the regions: for they are white alreadie vnto haruest.
Sägen I icke, fyra månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Si, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markena; ty hon begynner hvitna till skörd.
36 And he that reapeth, receiueth rewarde, and gathereth fruite vnto life eternall, that both he that soweth, and he that reapeth, might reioyce together. (aiōnios g166)
Och den der uppskär, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit lif; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas. (aiōnios g166)
37 For herein is the saying true, that one soweth, and an other reapeth.
Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär.
38 I sent you to reape that, whereon ye bestowed no labour: other men laboured, and ye are entred into their labours.
Jag sände eder ut att uppskära, det I hafven intet arbetat; andre hafva arbetat, och I ären ingångne i deras arbete.
39 Nowe many of the Samaritans of that citie beleeued in him, for the saying of the woman which testified, He hath tolde me all things that euer I did.
Och månge Samariter af den staden trodde på honom, för qvinnones tals skull, som vittnade, att han hade sagt henne allt det hon hade gjort.
40 Then when the Samaritans were come vnto him, they besought him, that he woulde tarie with them: and he abode there two dayes.
När nu de Samariter kommo till honom, bådo de honom att han ville blifva när dem; och han blef der i två dagar.
41 And many moe beleeued because of his owne word.
Och mycket flere trodde för hans ords skull;
42 And they said vnto the woman, Nowe we beleeue, not because of thy saying: for we haue heard him our selues, and knowe that this is in deede that Christ the Sauiour of the world.
Och sade till qvinnona: Nu tro vi icke för ditt tals skull; ty vi hafve sjelfve hört, och vete, att han är visst Christus, verldenes Frälsare.
43 So two dayes after he departed thence, and went into Galile.
Men två dagar derefter gick han dädan, och drog in i Galileen.
44 For Iesus himselfe had testified, that a Prophet hath none honour in his owne countrey.
Ty Jesus vittnade sjelf, att en Prophet varder intet afhållen i sitt fädernesland.
45 Then when he was come into Galile, the Galileans receiued him, which had seene all the things that he did at Hierusalem at the feast: for they went also vnto the feast.
Och när han kom i Galileen, undfingo de Galileer honom, efter de all ting sett hade, som han gjort hade i Jerusalem, på högtidsdagen; ty de hade ock varit till högtidsdagen.
46 And Iesus came againe into Cana a towne of Galile, where he had made of water, wine. And there was a certaine ruler, whose sonne was sicke at Capernaum.
Så kom åter Jesus i Cana i Galileen, der han hade gjort vin af vatten. Och der var en Konungsman, hvilkens son låg sjuk i Capernaum.
47 When he heard that Iesus was come out of Iudea into Galile, he went vnto him, and besought him that he would goe downe, and heale his sonne: for he was euen ready to die.
När han hörde, att Jesus var kommen af Judeen till Galileen, gick han till honom, och bad honom, att han ville komma ned, och göra hans son helbregda; ty han låg för döden.
48 Then saide Iesus vnto him, Except ye see signes and wonders, ye will not beleeue.
Då sade Jesus till honom: Utan I sen tecken och under, tron I icke.
49 The ruler said vnto him, Syr, goe downe before my sonne dye.
Konungsmannen sade till honom: Herre, kom ned, förr än min son dör.
50 Iesus said vnto him, Go thy way, thy sonne liueth: and the man beleeued the worde that Iesus had spoken vnto him, and went his way.
Sade Jesus till honom: Gack, din son lefver. Då trodde mannen ordena, som Jesus sade till honom, och gick.
51 And as he was nowe going downe, his seruants met him, saying, Thy sonne liueth.
Och i det han gick ned, mötte honom hans tjenare, och bebådade honom, sägande: Din son lefver.
52 Then enquired he of them the houre when he began to amend. And they said vnto him, Yesterday the seuenth houre the feuer left him.
Då besporde han med dem, hvad stund det var vordet bättre med honom. Och de sade till honom: I går, på sjunde timman, öfvergaf skälfvan honom.
53 Then the father knew, that it was the same houre in the which Iesus had said vnto him, Thy sonne liueth. And he beleeued, and all his houshold.
Då förstod fadren, att det var den timmen, i hvilkom Jesus hade sagt till honom: Din son lefver. Och han trodde, och allt hans hus.
54 This second miracle did Iesus againe, after he was come out of Iudea into Galile.
Detta är nu det andra tecknet, som Jesus gjorde, när han kom af Judeen i Galileen.
