John 12
1 Then Iesus, sixe dayes before the Passeouer, came to Bethania, where Lazarus was, who died, whom he had raised from the dead.
Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda.
2 There they made him a supper, and Martha serued: but Lazarus was one of them that sate at the table with him.
Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto.
3 Then tooke Mary a pound of oyntment of Spikenarde very costly, and anoynted Iesus feete, and wiped his feete with her heare, and the house was filled with the sauour of the oyntment.
Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen.
4 Then said one of his disciples, euen Iudas Iscariot Simons sonne, which should betray him:
Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle:
5 Why was not this oyntment sold for three hundreth pence, and giuen to the poore?
Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom?
6 Nowe he said this, not that he cared for the poore, but because hee was a theefe, and had the bagge, and bare that which was giuen.
Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.
7 Then said Iesus, Let her alone: against the day of my burying she kept it.
Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag,
8 For the poore alwayes yee haue with you, but me ye shall not haue alwayes.
Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid.
9 Then much people of the Iewes knewe that hee was there: and they came, not for Iesus sake onely, but that they might see Lazarus also, whome he had raysed from the dead.
Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda.
10 The hie Priestes therefore consulted, that they might put Lazarus to death also,
Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum;
11 Because that for his sake many of the Iewes went away, and beleeued in Iesus.
Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum.
12 On the morowe a great multitude that were come to the feast, when they heard that Iesus should come to Hierusalem,
Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem;
13 Tooke branches of palme trees, and went foorth to meete him, and cried, Hosanna, Blessed is the King of Israel that commeth in the Name of the Lord.
Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung.
14 And Iesus found a yong asse, and sate thereon, as it is written,
Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är:
15 Feare not, daughter of Sion: behold, thy King commeth sitting on an asses colte.
Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla.
16 But his disciples vnderstoode not these thinges at the first: but when Iesus was glorified, then remembred they, that these thinges were written of him, and that they had done these things vnto him.
Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom.
17 The people therefore that was with him, bare witnesse that hee called Lazarus out of the graue, and raised him from the dead.
Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda.
18 Therefore mette him the people also, because they heard that he had done this miracle.
Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet.
19 And the Pharises said among themselues, Perceiue ye howe ye preuaile nothing? Beholde, the worlde goeth after him.
Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom.
20 Nowe there were certaine Greekes among them that came vp to worship at the feast.
Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene;
21 And they came to Philippe, which was of Bethsaida in Galile, and desired him, saying, Syr, we would see that Iesus.
De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum.
22 Philippe came and tolde Andrew: and againe Andrew and Philippe tolde Iesus.
Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum.
23 And Iesus answered them, saying, The houre is come, that the Sonne of man must bee glorified.
Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad.
24 Verely, verely I say vnto you, Except the wheate corne fall into the grounde and die, it bideth alone: but if it die, it bringeth foorth much fruite.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt.
25 He that loueth his life, shall lose it, and he that hateth his life in this world, shall keepe it vnto life eternall. (aiōnios g166)
Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif. (aiōnios g166)
26 If any man serue me, let him follow me: for where I am, there shall also my seruant be: and if any man serue me, him will my Father honour.
Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.
27 Now is my soule troubled: and what shall I say? Father, saue me from this houre: but therefore came I vnto this houre.
Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena.
28 Father, glorifie thy Name. Then came there a voyce from heauen, saying, I haue both glorified it, and will glorifie it againe.
Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.
29 Then saide the people that stoode by, and heard, that it was a thunder: other said, An Angel spake to him.
Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.
30 Iesus answered, and said, This voyce came not because of me, but for your sakes.
Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.
31 Now is the iudgement of this world: nowe shall the prince of this world be cast out.
Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas.
32 And I, if I were lift vp from the earth, will drawe all men vnto me.
Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig.
33 Nowe this sayd he, signifying what death he should die.
Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle.
34 The people answered him, We haue heard out of the Law, that that Christ bideth for euer: and howe sayest thou, that that Sonne of man must be lift vp? Who is that Sonne of man? (aiōn g165)
Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son? (aiōn g165)
35 Then Iesus sayd vnto them, Yet a litle while is the light with you: walke while ye haue that light, lest the darkenes come vpon you: for hee that walketh in the darke, knoweth not whither he goeth.
Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går.
36 While ye haue that light, beleeue in that light, that ye may be the children of the light. These things spake Iesus, and departed, and hid himselfe from them.
Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem.
37 And though he had done so many miracles before them, yet beleeued they not on him,
Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom;
38 That the saying of Esaias the Prophete might be fulfilled, that he sayd, Lord, who beleeued our report? and to whome is the arme of the Lord reueiled?
Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad?
39 Therefore could they not beleeue, because that Esaias saith againe,
Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt:
40 He hath blinded their eyes, and hardened their heart, that they shoulde not see with their eyes, nor vnderstand with their heart, and should be conuerted, and I should heale them.
Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.
41 These things sayd Esaias when he sawe his glory, and spake of him.
Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet, och talade om honom.
42 Neuertheles, euen among the chiefe rulers, many beleeued in him: but because of the Pharises they did not confesse him, least they should be cast out of the Synagogue.
Dock likväl trodde ock månge af de öfversta på honom; men de bekände det icke, för de Phariseers skull, att de icke skulle utkastas af Synagogon.
43 For they loued the prayse of men, more then the prayse of God.
Ty de höllo mer af menniskors pris, än af Guds pris.
44 And Iesus cryed, and sayd, He that beleeueth in me, beleeueth not in me, but in him that sent me.
Då ropade Jesus, och sade: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som mig sändt hafver.
45 And he that seeth me, seeth him that sent me.
Och den mig ser, han ser honom som mig sändt hafver.
46 I am come a light into the world, that whosoeuer beleeueth in me, should not abide in darkenes.
Jag är kommen i verldena för ett Ljus, att hvar och en, som tror på mig, skall icke blifva i mörkret.
47 And if any man heare my wordes, and beleeue not, I iudge him not: for I came not to iudge the world, but to saue the world.
Och hvilken som hörer min ord, och icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är icke kommen till att döma verldena; utan att jag skall frälsa verldena.
48 He that refuseth me, and receiueth not my wordes, hath one that iudgeth him: the worde that I haue spoken, it shall iudge him in the last day.
Hvilken mig föraktar, och tager icke min ord, han hafver den honom döma skall; det talet, jag talat hafver, skall döma honom på yttersta dagen.
49 For I haue not spoken of my selfe: but the Father which sent me, hee gaue me a commandement what I should say, and what I should speake.
Ty jag hafver icke talat af mig sjelf; utan Fadren, som mig sändt hafver, han hafver budit mig hvad jag skall säga, och hvad jag skall tala.
