John 11
1 And a certaine man was sicke, named Lazarus of Bethania, the towne of Marie, and her sister Martha.
Och en man vid namn Lasarus låg sjuk; han var från Betania, den by där Maria och hennes syster Marta bodde.
2 (And it was that Mary which anointed the Lord with oyntment, and wiped his feete with her heare, whose brother Lazarus was sicke.)
Det var den Maria som smorde Herren med smörjelse och torkade hans fötter med sitt hår. Och nu låg hennes broder Lasarus sjuk.
3 Therefore his sisters sent vnto him, saying, Lord, beholde, he whome thou louest, is sicke.
Då sände systrarna bud till Jesus och läto säga: »Herre, se, han som du har så kär ligger sjuk.»
4 When Iesus heard it, he saide, This sickenes is not vnto death, but for the glorie of God, that the Sonne of God might be glorified thereby.
När Jesus hörde detta, sade han: »Den sjukdomen är icke till döds, utan till Guds förhärligande, så att Guds Son genom den bliver förhärligad.»
5 Nowe Iesus loued Martha and her sister, and Lazarus.
Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kära.
6 And after he had heard that he was sicke, yet abode hee two dayes still in the same place where he was.
När han nu hörde att denne låg sjuk, stannade han först två dagar där han var;
7 Then after that, said he to his disciples, Let vs goe into Iudea againe.
men därefter sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.»
8 The disciples saide vnto him, Master, the Iewes lately sought to stone thee, and doest thou goe thither againe?
Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyligen ville judarna stena dig, och åter går du dit?»
9 Iesus answered, Are there not twelue houres in the day? If a man walke in the day, hee stumbleth not, because he seeth the light of this world.
Jesus svarade: »Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om dagen, han stöter sig icke, ty han ser då denna världens ljus.
10 But if a man walke in the night, hee stumbleth, because there is no light in him.
Men den som vandrar om natten, han stöter sig, ty han har då intet som lyser honom.»
11 These things spake he, and after, he said vnto them, Our friend Lazarus sleepeth: but I goe to wake him vp.
Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem: »Lasarus, vår vän, har somnat in; men jag går för att väcka upp honom ur sömnen.»
12 Then said his disciples, Lord, if he sleepe, he shalbe safe.
Då sade hans lärjungar till honom: »Herre, sover han, så bliver han frisk igen.»
13 Howbeit, Iesus spake of his death: but they thought that he had spoken of the naturall sleepe.
Men Jesus hade talat om hans död; de åter menade att han talade om vanlig sömn.
14 Then saide Iesus vnto them plainely, Lazarus is dead.
Då sade Jesus öppet till dem: »Lasarus är död.
15 And I am glad for your sakes, that I was not there, that ye may beleeue: but let vs go vnto him.
Och för eder skull, för att I skolen tro, gläder jag mig över att jag icke var där. Men låt oss nu gå till honom.»
16 Then saide Thomas (which is called Didymus) vnto his felow disciples, Let vs also goe, that we may die with him.
Då sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med, för att vi må dö med honom.»
17 Then came Iesus, and found that he had lien in the graue foure dayes alreadie.
När så Jesus kom dit, fann han att den döde redan hade legat fyra dagar i graven.
18 (Nowe Bethania was neere vnto Hierusalem, about fifteene furlongs off.)
Nu låg Betania nära Jerusalem, vid pass femton stadier därifrån,
19 And many of ye Iewes were come to Martha and Marie to comfort them for their brother.
och många judar hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras broder.
20 Then Martha, when shee heard that Iesus was comming, went to meete him: but Mary sate still in the house.
Då nu Maria fick höra att Jesus kom, gick hon honom till mötes; men Maria satt kvar hemma.
21 Then said Martha vnto Iesus, Lord, if thou hadst bene here, my brother had not bene dead.
Och Marta sade till Jesus: »Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.
22 But now I know also, that whatsoeuer thou askest of God, God will giue it thee.
Men jag vet ändå att allt vad du beder Gud om, det skall Gud giva dig.»
23 Iesus said vnto her, Thy brother shall rise againe.
Jesus sade till henne: »Din broder skall stå upp igen.»
24 Martha said vnto him, I know that he shall rise againe in the resurrection at the last day.
Marta svarade honom: »Jag vet att han skall stå upp, vid uppståndelsen på den yttersta dagen.»
25 Iesus saide vnto her, I am the resurrection and the life: he that beleeueth in me, though he were dead, yet shall he liue.
Jesus svarade till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör;
och var och en som lever och tror på mig, han skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?» (aiōn g165)
27 She said vnto him, Yea, Lord, I beleeue that thou art that Christ that Sonne of God, which should come into the world.
Hon svarade honom: »Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma i världen.»
28 And when she had so saide, she went her way, and called Mary her sister secretly, saying, The Master is come, and calleth for thee.
När hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade på Maria, sin syster, och sade hemligen till henne: »Mästaren är här och kallar dig till sig.»
29 And when she heard it, shee arose quickly, and came vnto him.
När hon hörde detta, stod hon strax upp och gick åstad till honom.
30 For Iesus was not yet come into the towne, but was in the place where Martha met him.
Men Jesus hade ännu icke kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.
31 The Iewes then which were with her in the house, and comforted her, when they sawe Marie, that she rose vp hastily, and went out, folowed her, saying, She goeth vnto the graue, to weepe there.
Då nu de judar, som voro inne i huset hos Maria för att trösta henne, sågo att hon så hastigt stod upp och gick ut, följde de henne, i tanke att hon gick till graven för att gråta där.
32 Then when Mary was come where Iesus was, and sawe him, she fell downe at his feete, saying vnto him, Lord, if thou haddest bene here, my brother had not bene dead.
När så Maria kom till det ställe där Jesus var och fick se honom, föll hon ned för hans fötter och sade till honom: »Herre, hade du varit där, så vore min broder icke död.»
33 When Iesus therefore saw her weepe, and the Iewes also weepe which came with her, hee groned in the spirit, and was troubled in himselfe,
Då nu Jesus såg henne gråta och såg jämväl att de judar, som hade kommit med henne, gräto, upptändes han i sin ande och blev upprörd
34 And saide, Where haue ye layde him? They said vnto him, Lord, come and see.
och frågade: »Var haven I lagt honom?» De svarade honom: »Herre, kom och se.» Och Jesus grät.
35 And Iesus wept.
Då sade judarna: »Se huru kär han hade honom!»
36 Then saide the Iewes, Beholde, how he loued him.
Men somliga av dem sade:
37 And some of them saide, Coulde not he, which opened the eyes of the blinde, haue made also, that this man should not haue died?
»Kunde icke han, som öppnade den blindes ögon, ock hava så gjort att denne icke hade dött?»
38 Iesus therefore againe groned in himselfe, and came to the graue. And it was a caue, and a stone was layde vpon it.
Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
39 Iesus saide, Take ye away the stone. Martha the sister of him that was dead, said vnto him, Lord, he stinketh alreadie: for he hath bene dead foure dayes.
Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
40 Iesus saide vnto her, Saide I not vnto thee, that if thou diddest beleeue, thou shouldest see the glorie of God?
Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?»
41 Then they tooke away the stone from the place where the dead was layde. And Iesus lift vp his eyes, and saide, Father, I thanke thee, because thou hast heard me.
Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
42 I knowe that thou hearest me alwayes, but because of the people that stand by, I said it, that they may beleeue, that thou hast sent me.
Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.»
43 As hee had spoken these things, hee cried with a loude voyce, Lazarus, come foorth.
När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
44 Then he that was dead, came forth, bound hande and foote with bandes, and his face was bound with a napkin. Iesus said vnto them, Loose him, and let him goe.
Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.»
45 Then many of the Iewes, which came to Mary, and had seene the thinges, which Iesus did, beleeued in him.
Många judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.
46 But some of them went their way to the Pharises, and told them what things Iesus had done.
Men några av dem gingo bort till fariséerna och omtalade för dem vad Jesus hade gjort.
47 Then gathered the hie Priests, and the Pharises a councill, and said, What shall we doe? For this man doeth many miracles.
Då sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och sade: »Vad skola vi taga oss till? Denne man gör ju många tecken.
48 If we let him thus alone, all men will beleeue in him, and the Romanes will come and take away both our place, and the nation.
Om vi skola låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då att taga ifrån oss både land och folk.»
49 Then one of them named Caiaphas, which was the hie Priest that same yere, said vnto them, Ye perceiue nothing at all,
Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,
50 Nor yet doe you consider that it is expedient for vs, that one man die for the people, and that the whole nation perish not.
och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»
51 This spake hee not of himselfe: but being hie Priest that same yere, he prophecied that Iesus should die for that nation:
Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket.
52 And not for that nation onely, but that he shoulde gather together in one the children of God, which were scattered.
Ja, icke allenast »för folket»; han skulle dö också för att samla och förena Guds förskingrade barn.
53 Then from that day foorth they consulted together, to put him to death.
Från den dagen var deras beslut fattat att döda honom.
54 Iesus therefore walked no more openly among the Iewes, but went thence vnto a countrey neere to the wildernes, into a citie called Ephraim, and there continued with his disciples.
Så vandrade då Jesus icke längre öppet bland judarna, utan drog sig undan till en stad som hette Efraim, på landsbygden, i närheten av öknen; där stannade han kvar med sina lärjungar.
55 And the Iewes Passeouer was at hande, and many went out of the countrey vp to Hierusalem before the Passeouer, to purifie themselues.
Men judarnas påsk var nära, och många begåvo sig då, före påsken, från landsbygden upp till Jerusalem för att helga sig.
56 Then sought they for Iesus, and spake among themselues, as they stoode in the Temple, What thinke ye, that he cometh not to the feast?
Och de sökte efter Jesus och sade till varandra, där de stodo i helgedom: »Vad menen I? Skall han då alls icke komma till högtiden?»
57 Now both the high Priestes and the Pharises had giuen a commandement, that if any man knew where he were, he should shew it, that they might take him.
Och översteprästerna och fariséerna hade utfärdat påbud om att den som finge veta var han fanns skulle giva det till känna, för att de måtte kunna gripa honom.
