Job 24
1 Howe should not the times be hid from the Almightie, seeing that they which knowe him, see not his dayes?
Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
2 Some remoue the land marks, that rob the flockes and feede thereof.
De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
3 They leade away the asse of the fatherles: and take the widowes oxe to pledge.
De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
4 They make the poore to turne out of the way, so that the poore of the earth hide themselues together.
De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
5 Behold, others as wilde asses in the wildernesse, goe forth to their businesse, and rise early for a praye: the wildernesse giueth him and his children foode.
Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
6 They reape his prouision in the fielde, but they gather the late vintage of the wicked.
De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
7 They cause the naked to lodge without garment, and without couering in the colde.
De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
8 They are wet with the showres of the moutaines, and they imbrace the rocke for want of a couering.
Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
9 They plucke the fatherles from the breast, and take the pledge of the poore.
De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
10 They cause him to go naked without clothing, and take the glening from the hungrie.
Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
11 They that make oyle betweene their walles, and treade their wine presses, suffer thirst.
De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
12 Men cry out of the citie, and the soules of the slayne cry out: yet God doth not charge them with follie.
De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
13 These are they, that abhorre the light: they know not the wayes thereof, nor continue in the paths thereof.
Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
14 The murtherer riseth earely and killeth the poore and the needie: and in the night he is as a theefe.
I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
15 The eye also of the adulterer waiteth for the twilight, and sayth, None eye shall see me, and disguiseth his face.
Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
16 They digge through houses in the darke, which they marked for themselues in the daye: they knowe not the light.
I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
17 But the morning is euen to them as the shadow of death: if one knowe them, they are in the terrours of the shadowe of death.
Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
18 He is swift vpon the waters: their portion shalbe cursed in the earth: he will not behold the way of the vineyardes.
Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
19 As the dry ground and heate consume the snowe waters, so shall the graue the sinners. (Sheol h7585)
Helvetet tager bort dem som synda, såsom hette och torka förtärer snövattnet bort. (Sheol h7585)
20 The pitifull man shall forget him: the worme shall feele his sweetenes: he shalbe no more remembered, and the wicked shalbe broke like a tree.
De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
21 He doth euil intreat ye barren, that doeth not beare, neither doeth he good to the widowe.
Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
22 He draweth also the mighty by his power, and when he riseth vp, none is sure of life.
Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
23 Though men giue him assurance to be in safetie, yet his eyes are vpon their wayes.
Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
24 They are exalted for a litle, but they are gone, and are brought lowe as all others: they are destroyed, and cut off as the toppe of an eare of corne.
De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
25 But if it be not so, where is he? or who wil proue me a lyer, and make my words of no value?
Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
