Job 17
1 My breath is corrupt: my dayes are cut off, and the graue is readie for me.
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 There are none but mockers with mee, and mine eye continueth in their bitternesse.
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 Lay downe nowe and put me in suretie for thee: who is hee, that will touch mine hand?
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 For thou hast hid their heart from vnderstanding: therefore shalt thou not set them vp on hie.
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 For the eyes of his children shall faile, that speaketh flattery to his friends.
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 Hee hath also made mee a byword of the people, and I am as a Tabret before them.
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 Mine eye therefore is dimme for griefe, and all my strength is like a shadowe.
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 The righteous shalbe astonied at this, and the innocent shalbe moued against ye hypocrite.
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 But the righteous wil holde his way, and he whose hands are pure, shall increase his strength.
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 All you therefore turne you, and come nowe, and I shall not finde one wise among you.
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 My dayes are past, mine enterprises are broken, and the thoughts of mine heart
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 Haue changed the nyght for the day, and the light that approched, for darkenesse.
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
13 Though I hope, yet the graue shall bee mine house, and I shall make my bed in the darke. (Sheol h7585)
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 I shall say to corruption, Thou art my father, and to the worme, Thou art my mother and my sister.
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 Where is then now mine hope? or who shall consider the thing, that I hoped for?
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
