1 Corinthians 8
1 And as touching things sacrificed vnto idols, wee knowe that wee all haue knowledge: knowledge puffeth vp, but loue edifieth.
Men om afgudaoffer vete vi; ty vi hafve alle förstånd. Förståndet uppblås; men kärleken förbättrar.
2 Nowe, if any man thinke that hee knoweth any thing, hee knoweth nothing yet as hee ought to knowe.
Om någor låter sig tycka, att han vet något; han vet ännu intet, huru honom bör veta.
3 But if any man loue God, the same is knowen of him.
Men den som älskar Gud, han är känd af honom.
4 Concerning therefore the eating of things sacrificed vnto idoles, we knowe that an idole is nothing in the worlde, and that there is none other God but one.
Så vete vi nu om den mat, som offras afgudar; att afguden är intet i verldene, och att ingen Gud är, utan en.
5 For though there bee that are called gods, whether in heauen, or in earth (as there be many gods, and many lords)
Och ändock någre äro, som kallas gudar, hvad det är i himmelen, eller på jordene; såsom månge gudar, och månge herrar äro;
6 Yet vnto vs there is but one God, which is that Father, of whome are all things, and we in him: and one Lord Iesus Christ, by whome are all things, and we by him.
Så hafve vi dock allenast en Gud, Fadren; af hvilkom all ting äro, och vi uti honom; och en Herra, Jesum Christum, genom hvilken all ting äro, och vi genom honom.
7 But euery man hath not that knowledge: for many hauing conscience of the idole, vntill this houre, eate as a thing sacrificed vnto the idole, and so their conscience being weake, is defiled.
Men hvar man hafver icke förståndet; ty somlige göra sig ännu samvet om afgudarna, ätande det för afgudaoffer; och efter deras samvet är svagt, varder det dermed befläckadt.
8 But meate maketh not vs acceptable to God, for neither if we eate, haue we the more: neither if we eate not, haue we the lesse.
Men maten främjar oss intet för Gudi; äte vi, så varde vi intet bättre dermed; äte vi icke, så varde vi ock icke dess sämre.
9 But take heede lest by any meanes this power of yours be an occasion of falling, to them that are weake.
Ser till likväl, att denna edor frihet icke kommer dem till förargelse, som svage äro.
10 For if any man see thee which hast knowledge, sit at table in the idoles temple, shall not the conscience of him which is weake, be boldened to eate those things which are sacrificed to idoles?
Ty om någor får se dig, du som förståndet hafver, sitta och äta i afgudahus, varder då icke hans samvet, som svag är, draget dermed till att äta afgudaoffer?
11 And through thy knowledge shall the weake brother perish, for whome Christ died.
Och så varder den svage brodren öfver ditt förstånd förtappad, den Christus hafver lidit döden före.
12 Nowe when ye sinne so against the brethren, and wound their weake conscience, ye sinne against Christ.
När I således synden på bröderna, och sargen deras svaga samvet, då synden I på Christum.
