1 Chronicles 14

1 Then sent Hiram the King of Tyrus messengers to Dauid, and cedar trees, with masons and carpenters to builde him an house.

Och Hiram, Konungen i Tyro, sände båd till David, och cedreträ, murmästare och timbermän, att de skulle bygga honom ett hus.

2 Therefore Dauid knewe that the Lord had confirmed him King ouer Israel, and that his kingdome was lift vp on hie, because of his people Israel.

Och David förmärkte, att Herren hade stadfäst honom till Konung öfver Israel; ty hans rike steg upp för hans folks Israels skull.

3 Also Dauid tooke moe wiues at Ierusalem, and Dauid begate moe sonnes and daughters.

Och David tog ännu flera hustrur i Jerusalem, och födde ännu flera söner och döttrar.

4 And these are the names of the children which he had at Ierusalem, Shammua, and Shobab, Nathan, and Salomon,

Och de honom födde vordo i Jerusalem, heto alltså: Sammua, Sobab, Nathan, Salomo,

5 And Ibhar, and Elishua, and Elpalet,

Jibhar, Elisua, Elephelet,

6 And Nogah, and Nepheg, and Iaphia,

Noga, Nepheg, Japhia,

7 And Elishama, and Beeliada, and Eliphalet.

Elisama, BelJada, Eliphelet.

8 But when the Philistims heard that Dauid was anointed King ouer Israel, all the Philistims came vp to seeke Dauid. And when Dauid heard, he went out against them.

Och då de Philisteer hörde, att David var smord till Konung öfver hela Israel, drogo de alle upp till att söka David. Då David det hörde, drog han ut emot dem.

9 And the Philistims came, and spred them selues in the valley of Rephaim.

Och de Philisteer kommo, och lade sig neder i Rephaims dal.

10 Then Dauid asked counsel at God, saying, Shall I goe vp against the Philistims, and wilt thou deliuer them into mine hande? And the Lord saide vnto him, Goe vp: for I will deliuer them into thine hande.

Men David frågade Gud, och sade: Skall jag draga upp emot de Philisteer, och vill du gifva dem i mina hand? Herren sade till honom: Drag upp, jag hafver gifvit dem i dina händer.

11 So they came vp to Baal-perazim, and Dauid smote them there: and Dauid said, God hath deuided mine enemies with mine hande, as waters are deuided: therefore they called the name of that place, Baal-perazim.

Och då de drogo upp till BaalPerazim, slog David dem der. Och David sade: Gud hafver förskingrat mina fiendar genom mina hand, såsom vattnet förskingras. Deraf kallade de det rummet BaalPerazim.

12 And there they had left their gods: and Dauid said, Let them euen be burnt with fire.

Och de läto der deras gudar, hvilka David böd uppbränna i eld.

13 Againe the Philistims came and spread them selues in the valley.

Men de Philisteer gjorde åter redo, och lade sig neder i dalenom.

14 And when Dauid asked againe counsell at God, God said to him, Thou shalt not goe vp after them, but turne away from them, that thou mayest come vpon them ouer against the mulberie trees.

Och David frågade åter Gud. Och Gud sade till honom: Du skall icke draga upp efter dem; utan böj ifrå dem, att du må komma emot dem in mot päronaträn.

15 And when thou hearest the noyse of one going in the toppes of the mulberie trees, then goe out to battel: for God is gone foorth before thee, to smite the hoste of the Philistims.

När du då hörer ett ruskande ofvan i päronaträn gångandes, så far ut till stridena; ty Gud är der utdragen för dig, till att slå de Philisteers här.

16 So Dauid did as God had commanded him: and they smote the hoste of the Philistims from Gibeon euen to Gezer.

Och David gjorde såsom Gud honom budit hade. Och de slogo de Philisteers här, allt ifrå Gibeon intill Gaser.

17 And the fame of Dauid went out into all landes, and the Lord brought the feare of him vpon all nations.

Och Davids namn gick ut i all land. Och Herren lät hans räddhåga komma öfver alla Hedningar.