Proverbs 1
1 The proverbs of Solomon, son of David, king of Israel.
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 They are for achieving wisdom and instruction, and to recognize sayings that bring insight.
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 They provide education in what makes sense, living right, judging correctly, and acting fairly.
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 They give discernment to the immature, knowledge and discretion to the young.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Wise people will listen and gain in learning, and those who have good judgment will gain skills in guidance,
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 understanding the proverbs and puzzles, the sayings and questions of the wise.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 Honoring the Lord is where true knowledge begins, but fools treat wisdom and good advice with contempt.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 My son, pay attention to your father's instruction, and don't reject your mother's teaching.
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 They are a wreath of grace to decorate your head; they are pendants for your neck.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 My son, if evil people try to tempt you, don't give into them.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 They may tell you, “Come with us. Let's go and hide, ready to kill someone. Let's ambush someone for fun!
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 We'll take from them all kinds of valuable things and fill our homes with the stuff we steal!
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Come and join us and we'll all share what we get!”
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 My son, don't follow their ways. Don't go in that direction with them.
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 For they rush to do evil; they hurry to commit violence and murder.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 There's no point in trying to lure birds into a net when they can see it.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 However, these evil people hide ready to kill others, but they themselves are the victims. They're only ambushing themselves!
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 This is what happens to you if you try to become rich through crime—it kills you!
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Wisdom calls out in the streets; she shouts aloud in the squares.
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 She cries out at busy corners; she explains her message at the town gates:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 “How long will you stupid people love stupidity? How long will scornful people enjoy their mocking? How long will fools hate knowledge?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Pay attention to my warnings, and I'll pour out my deepest thoughts to you—I'll explain what I know to you.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 For I have called you, but you refused to listen; I reached out my hand to you, but you didn't care.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 You ignored everything I said; you wouldn't accept any of my warnings.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 So I'll laugh at you when you're in trouble; I'll mock you when you're in a panic.
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 When panic rains down on you like a storm, when trouble hits you like a whirlwind, when sorrow and pain come on you,
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 then you'll call out to me for help, but I won't answer; you'll search hard for me, but won't find me.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Why?—because they hated knowledge, and they didn't choose to respect the Lord.
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 They're not willing to accept my advice; they despise all my warnings.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 So they'll have to eat the fruit of their own choices, bloated by their own devious schemes.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Stupid people are killed by their rebellion; foolish people are destroyed by their lack of concern.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 But everyone who listens to me will be kept safe, and will live without worrying about problems.”
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
