Job 18
1 Then Bildad the Shuhite spoke up and said,
Då svarade Bildad af Suah, och sade:
2 “How long will you go on talking, hunting for the right words to say? Talk sense if you want us to reply!
När viljen I göra en ända på att tala? Akter dock till; sedan vilje vi tala.
3 Do you think we're dumb animals? Do we look stupid to you?
Hvi varde vi aktade ( för dig ) såsom oskälig djur, och äre så orene för edor ögon?
4 You tear yourself apart with your anger. Do you think the earth has to be abandoned, or the mountains moved, just because of you?
Vill du brista för hätskhets skull? Menar du, att för dina skull skall jorden öfvergifven varda, och hälleberget utaf sitt rum försatt varda?
5 It's certain that the life of the wicked will end like a lamp that is snuffed out—their flame will shine no more.
Och skall dens ogudaktigas ljus utslockna, och gnistan af hans eld skall intet lysa.
6 The light in their home goes out, the lamp hanging above is extinguished.
Ljuset i hans hyddo skall varda till mörker, och hans lykta öfver honom skall utsläckt varda.
7 Instead of taking strong strides they stumble, and their own plans cause them to fall.
Hans håfvors tillgångar skola varda trånga, och hans anslag skall fela honom;
8 Their own feet trip them up and they are caught in a net; as they walk along they fall into a pit.
Ty han är med sina fötter förd i snarona, och vandrar i nätet.
9 A trap grabs them by the heel; a snare tightens around them.
En snara skall hålla hans häl, och de törstige skola få fatt på honom.
10 A noose is hidden on the ground for them; a rope is stretched across the path to trip them.
Hans snara är lagd på jordene, och hans gildre på hans stig.
11 Terrors scare the wicked, coming at them from every side, chasing them, biting at their heels.
På alla sidor skola hastig förfärelse förskräcka honom, så att han icke skall veta hvartut han skall.
12 Hunger robs them of strength; disaster waits for them when they fall.
Hunger skall blifva hans håfvor, och uselhet skall blifva honom tillredd, och hänga vid honom.
13 Disease devours their skin; deadly disease consumes their limbs.
Hans huds starkhet skall förtärd varda, och hans starkhet skall dödsens Förste förtära.
14 They are torn from the homes they trusted in and taken to the king of terrors.
Hans tröst skall utrotas utu hans hyddo, och de skola drifva honom till förskräckelsens Konung.
15 People they don't know will live in their homes; sulfur will be scattered where they used to live.
Uti hans hyddo skall intet blifva; öfver hans palats skall svafvel strödt varda.
16 They wither away, roots below and branches above;
Nedantill skola hans rötter förtorkas, och ofvanuppå afskäras hans säd.
17 the memory of them fades from the earth; nobody remembers their names any more.
Hans åminnelse skall förgås i landena, och skall intet namn hafva på gatone.
18 They are thrown out of light into darkness, driven from the world.
Han skall fördrifven varda ifrå ljusena i mörkret, och af jordene bortkastad varda.
19 They have no children or descendants among their people, and no survivors where they used to live.
Han skall ingen barn hafva, och ingen barnabarn i sin folk; honom skall ingen qvar blifva i hans slägt.
20 People of the west are appalled at what happens to them. People of the east are shocked.
De som efter honom komma, skola gifva sig öfver hans dag; och dem, som för honom äro, skall fruktan uppå komma.
21 This is what happens to the homes of the wicked, to the places of those who reject God.”
Detta är dens orättfärdigas boning; och detta är rummet till honom, som intet vet af Gudi.
