Isaiah 53

1 Has anyone believed our news? Who has the Lord shown his power to?

Men ho tror vår predikan, och hvem varder Herrans arm uppenbarad?

2 Like a young shoot he grew up before him, like a root growing up from dry ground. He had no beauty or glory to make us look at him; nothing about his appearance attracted us to him.

Ty han rinner upp för honom såsom en vidja, och såsom en rot utu torro jord; han hafver ingen skapnad eller dägelighet. Vi såge honom; men der var ingen den skapnad, som oss kunde behaga.

3 People despised him and rejected him. He was a man who really suffered and who experienced the deepest pain. We treated him like someone you turn away from in disgust—we despised him and had no respect for him.

Han var den aldraföraktadaste och vanvördaste, full med värk och krankhet; han var så föraktad, att man gömde bort ansigtet för honom; derföre aktade vi honom intet.

4 However, he was the one who carried our weaknesses, he was loaded down with our pain—but we assumed he was being hit, beaten, and humiliated by God.

Sannerliga han bar våra krankhet, och lade uppå sig vår sveda; men vi hölle honom för den som plågad och af Gudi slagen och pinter var.

5 But he was wounded because of our rebellious acts, he was crushed because of our guilt. He experienced the discipline that brings us peace, and his wounds heal us.

Men han är sargad för våra missgerningars skull, och slagen för våra synders skull; näpsten ligger uppå honom, på det att vi skulle frid hafva, och genom hans sår äre vi helade.

6 All of us have wandered off, just like sheep. Each of us has gone our own way, and the Lord allowed all our guilt to fall on him.

Vi ginge alle uti villfarelse, såsom får; hvar och en såg uppå sin väg; men Herren kastade allas våra synder uppå honom.

7 He was persecuted and mistreated, but he didn't say anything. He was led like a lamb to be killed, and in the same way that a sheep about to be sheared is silent, he didn't say a word.

Då han näpst och plågad vardt, lät han icke upp sin mun; såsom ett lamb, det till slagtning ledes, och såsom ett får, det stilla tiger för sinom klippare, och låter icke upp sin mun.

8 Through force and a death sentence he was killed—who cared what happened to him? He was executed, removed from the land of the living; he was killed because of my people's wickedness.

Men han är tagen utur ångest och dom. Ho kan uttala hans lifslängd? Ty han är bortryckt utaf de lefvandes land, då han för mins folks missgerningar plågad var.

9 They buried him as if he was someone evil, giving him a grave among the rich, even though he hadn't done anything wrong, and he hadn't told any lies.

Och han är begrafven såsom de ogudaktige, och döder såsom en rik; ändock han ingom orätt gjort hade, ej heller något svek uti hans mun var.

10 However, it was the Lord's will for him to be crushed and to suffer, for when he gives his life as a guilt offering he will see his descendants, he will have a long life, and what the Lord wants will be achieved through him.

Men Herren ville alltså slå honom med krankhet. När han sitt lif till skuldoffer gifvit hafver, så skall han få säd, och länge lefva, och Herrans uppsåt skall uti hans hand framgång hafva.

11 After his suffering, he will see the results and be satisfied. Through his knowledge my servant who does what is right will set many right, and he will bear their sins.

Derföre, att hans själ arbetat hafver, skall han få se sina lust, och nog hafva, och genom sin kunskap skall han, min tjenare, den rättfärdige, många rättfärdiga göra; ty han bär deras synder.

12 That's why I'm going to grant him a place among the great, and give him the prize of the victorious, because he poured out his life in death and was counted as one of the rebels. He took on himself the sins of many and asked forgiveness for the rebels.

Derföre vill jag gifva honom ganska mycket till byte, och han skall hafva de starka till rof; derföre att han gifvit sitt lif i döden, och vardt ogerningsmannom lik räknad, och mångas synder bar, och bad för öfverträdarena.