Ecclesiastes 1
1 Here are the words of the Teacher, the king of Jerusalem, David's son.
Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.
2 “Everything passes—it's so temporary! It's all so hard to understand!” says the Teacher.
Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.
3 What benefit do you get for slaving away in this life?
Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
4 People come, and people go, but the earth lasts forever!
En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
5 The sun comes up, and the sun goes down, and then rushes to its place to rise again.
Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
6 The wind blows south, and then turns to the north. Round and round it spins, finally coming full circle.
Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
7 Streams all flow into the sea, but the sea never becomes full. The streams return to the place from where they came.
Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
8 Everything just keeps on going. You can't say all there is to say. You can't see all there is to see. You can't hear all there is to hear.
All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
9 Everything that was will continue to be; everything that has been done will be done again. Nothing new ever happens here.
Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
10 There's nothing anyone can point to and say, “Look! Here's something new.” In fact it's been around for ages, long before our time.
Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
11 The problem is we don't remember people from the past, and people in the future won't remember those who came before them.
Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.
12 I am the Teacher, and I was king over Israel, reigning from Jerusalem.
Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;
13 I decided to focus my mind to explore, using wisdom, everything that happens here on earth. This is a tough assignment that God has given people to keep them busy!
Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.
14 I examined everything people do here on earth, and discovered that it's all so temporary—trying to understand it is like trying to pin down the wind!
Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
15 You can't straighten what is twisted, and you can't count what isn't there.
Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
16 I thought to myself, “I've become very wise, wiser than all the kings of Jerusalem before me. My mind has gained a great deal of wisdom and knowledge.”
Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
17 So I decided to use my mind to learn everything about wisdom, and madness and foolishness as well. But I found out that this is as hard as trying to catch hold of the wind.
Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.
18 For with great wisdom comes great frustration. The greater the knowledge, the greater the pain.
Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.
