Luke 6
1 Now it happened on a second-first Sabbath that He was passing through the grain fields, and His disciples began to pick and eat the heads of grain, rubbing them in their hands.
Och det begaf sig på en Eftersabbath, att han gick igenom säd; och hans Lärjungar ryckte upp ax, och gnuggade sönder med händerna, och åto.
2 But some of the Pharisees said to them, “Why are you doing that which is not lawful to do on the Sabbath?”
Då sade somlige af de Phariseer till dem: Hvi gören I det som icke är lofligit göra om Sabbatherna?
3 So in answer to them Jesus said: “Have you not even read this, what David did when he was hungry, he and those who were with him:
Svarade Jesus, och sade till dem: Hafven I icke läsit hvad David gjorde, då han hungrade, och de med honom voro?
4 how he went into the house of God, took and ate the showbread, and even gave it to those with him—that which only the priests are allowed to eat?”
Huru han gick in i Guds hus, och tog skådobröden, och åt, och gaf desslikes dem som med honom voro; hvilket ingom lofligit var att äta, utan allenast Prestomen.
5 Then He said to them, “The Son of the Man is Lord even of the Sabbath!”
Och sade han till dem: Menniskones Son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.
6 Now it happened on a different Sabbath that He entered the synagogue and began to teach. Well there was a man there whose right hand was shriveled;
Och det begaf sig på en annan Sabbath, att han gick in uti Synagogon, och lärde; och der var en menniska, hvilkens högra hand var borttvinad.
7 so the scribes and the Pharisees started watching, to see if He would heal on the Sabbath, so that they might find an accusation against Him.
Och de Skriftlärde och Phariseer vaktade på honom, om han någon helbregda gjorde på Sabbathen, att de måtte finna något, der de kunde anklagan före.
8 But He knew their thoughts and said to the man with the shriveled hand, “Get up and stand in the center.” So he got up and stood.
Men han förstod deras tankar, och sade till menniskona, som den tvinada handen hade: Statt upp, och gack fram. Han stod upp, och gick fram.
9 Then Jesus said to them: “I will ask you something: Is it lawful on the Sabbath to do good or to do evil, to save life or to kill?”
Då sade Jesus till dem: Jag skall spörja eder: Må man göra väl om Sabbatherna, eller göra illa; hjelpa lifvet, eller förspillat?
10 And when He had looked around at them all, He said to him, “Stretch out your hand!” So he did that, and his hand was restored, as sound as the other.
Och han såg sig om på dem alla, och sade till menniskona: Räck ut dina hand. Han ock så gjorde. Och hans hand vardt honom färdig, såsom den andra.
11 But they were filled with rage, and began to discuss with one another what they might do to Jesus.
Men de vordo ursinnige, och talades vid emellan sig, hvad de skulle göra åt Jesus.
12 Now it happened in those days that He went out to the mountain to pray, and He continued all night in prayer to God.
Så hände det uti de dagar, att han utgick uppå ett berg till att bedja; och blef der öfver nattena i bönen till Gud.
13 When it was day He called His disciples, and from them He chose twelve, whom He also named apostles:
Och då dager vardt, kallade han sina Lärjungar; och utvalde tolf af dem, hvilka han ock kallade Apostlar.
14 Simon (whom He also named Peter) and Andrew his brother, James and John, Phillip and Bartholomew,
Simon, den han ock kallade Petrus, och Andreas, hans broder, Jacobus och Johannes, Philippus och Bartholomeus,
15 Matthew and Thomas, James (the son of Alphaeus) and Simon (the one called ‘Zealot’),
Mattheus och Thomas, Jacobus, Alphei son, och Simon, som kallas Zelotes,
16 Judas of James and Judas Iscariot (who also became ‘traitor’).
Och Judas, Jacobs ( son ), och Judas Ischariothes, den ock förrädaren var.
17 Then He came down with them and stood on a level place, with a crowd of His disciples and a great multitude of people from all Judea and Jerusalem, also from the seacoast of Tyre and Sidon, who came to hear Him and to be healed of their diseases,
Och han gick neder med dem, och stod på en plats i markene, och hele hopen af hans Lärjungar, och ganska mycket folk utaf allt Judiska landet, och Jerusalem, och ifrå Tyrus och Sidon, som vid hafvet ligga;
18 as well as those who were being harassed by unclean spirits—and they were being healed!
Hvilke komne voro, på det de ville höra honom, och varda botade af sina sjukdomar. Och de, som qvalde voro af de orena andar, vordo helbregda.
19 So the whole crowd kept trying to touch Him, because power was going out from Him and was healing all.
Och allt folket for efter att taga på honom; ty af honom gick kraft, som alla botade.
20 Then He raised His eyes toward His disciples and said: “Blessed are you poor, because the Kingdom of God is yours.
Och han lyfte upp sin ögon öfver sina Lärjungar, och sade: Salige ären I fattige; ty Guds rike hörer eder till.
21 Blessed are you who hunger now, because you will be filled. Blessed are you who weep now, because you will laugh.
Salige ären I, som nu hungren; ty I skolen blifva mättade. Salige ären I, som nu gråten; ty I skolen le.
22 Blessed are you whenever men hate you, and whenever they exclude you and heap insults on you and trash your name as ‘malignant’, for the Son of the Man's sake.
Salige varden I, då menniskorna hata eder, och afskilja eder, och banna eder, och bortkasta edart namn, såsom det ondt vore, för menniskones Sons skull.
23 Rejoice in that day and skip about! Because your reward really is great in Heaven; for that is how their fathers treated the prophets.
Glädjens och fröjdens på den dagen; ty si, edor lön är mycken i himmelen; sammalunda hafva deras fäder ock gjort Prophetomen.
24 “But woe to you who are rich! because you have already received your comfort.
Men ve eder, som rike ären; ty I hafven edar hugnad.
25 Woe to you who are full! because you will go hungry. Woe to you who are presently laughing! because you will mourn and weep.
Ve eder, som mätte ären; ty I skolen hungra. Ve eder, som nu len; ty I skolen gråta och sörja.
26 Woe, when all men speak well of you; for that is how their fathers treated the false prophets!
Ve eder, då alla menniskor lofva eder; ty sammalunda hafva ock deras fäder gjort dem falska Prophetomen.
27 “Further, to you who are listening I say: Love your enemies, do good to those who hate you;
Men eder, som hören, säger jag: Älsker edra ovänner; görer dem godt, som hata eder;
28 bless those who curse you, pray for those who mistreat you.
Välsigner dem som eder banna, och beder för dem som eder orätt göra.
29 To him who strikes you on the cheek, offer also the other; and from him who takes away your cloak, do not withhold the tunic as well.
Den dig slår på det ena kindbenet, dem håll ock det andra till; och den dig tager mantelen ifrå, honom förhåll icke heller kjortelen.
30 Give to everyone who asks of you; and from him who takes away your things, do not demand them back.
Hvarjom och enom, som något begärar af dig, honom gif; och af den, som dina ting tager ifrå dig, beds intet igen.
31 Yes, like you want people to treat you, that is just how you must treat them.
Och såsom I viljen att menniskorna skola göra eder, görer ock I dem sammalunda.
32 Also, if you love those who love you, what credit is that to you? Even ‘sinners’ love those who love them.
Och om I älsken dem, som eder älska, hvad tack hafven I derföre? Ty syndarena älska ock dem, af hvilka de älskade varda.
33 And if you do good to those doing good to you, what credit is that to you? Even ‘sinners’ do the same.
Och om I gören dem godt, som eder godt göra, hvad tack hafven I derföre? Ty syndarena göra det ock.
34 And if you lend to those from whom you expect to get it back, what credit is that to you? Even ‘sinners’ lend to ‘sinners’, to receive an equal value back.
Och om I lånen dem, der I hoppens få något igen, hvad tack hafven I derföre? Ty syndarena låna ock syndarom, på det de skola få lika igen.
35 “So, love your enemies, and do good, and lend, expecting nothing back; and your reward will be great, and you will be sons of the Most High; because He is kind toward the ungrateful and wicked.
Utan heldre älsker edra ovänner, och görer väl, och låner, förhoppandes der intet af; och edor lön skall vara mycken, och I skolen vara dens Högstas barn; ty han är mild emot de otacksamma och onda.
36 So be compassionate, even as your Father is compassionate.
Varer fördenskull barmhertige, såsom edar Fader ock barmhertig är.
37 “Do not judge, and you will not be judged. Do not condemn, and you will not be condemned. Forgive, and you will be forgiven.
Dömer icke så varden I icke dömde; fördömer icke, så varden I icke fördömde; förlåter, så varder eder förlåtet.
38 Give and it will be given to you: a good measure—pressed down and shaken together and running over—will they deposit in your lap. Because with the same measure that you use it will be measured back to you.”
Gifver, så varder eder gifvet; ett godt mått, väl stoppadt, skakadt och öfverflödande, skall man gifva uti edart sköt; ty med samma mått, som I mäten, skola andre mäta eder.
39 Then He told them a parable: “Can a blind man guide a blind man? Will they not both fall into a ditch?
Och han sade till dem en liknelse: Kan ock en blinder leda en blindan? Falla de icke både i gropena?
40 A disciple is not above his teacher, but everyone who is fully trained will be like his teacher.
Lärjungen är icke öfver sin Mästare; men hvar och en är fullkommen, då han är såsom hans Mästare.
41 Why do you look at the speck in your brother's eye, but do not consider the plank that is in your own eye?
Hvad ser du ett grand uti dins broders öga; men en bjelka uti ditt eget öga varder du intet varse?
42 Or how can you say to your brother, ‘Brother, let me remove the speck that is in your eye,’ when you yourself do not see the plank that is in your own eye? Hypocrite! First remove the plank from your own eye, and then you will see clearly to remove the speck that is in your brother's eye.
Eller huru kan du säga till din broder: Broder, håll, jag vill borttaga grandet, som uti ditt öga är; och du ser icke sjelf bjelkan uti ditt öga? Du skrymtare, tag först bort bjelkan utu ditt öga, och sedan se till att du kan uttaga grandet, som är i dins broders öga.
43 “Now no good tree produces rotten fruit, nor does a rotten tree produce good fruit
Ty det är icke godt trä, som gör onda frukt; ej heller ondt trä, som gör goda frukt.
44 —each tree is known by its own fruit: people do not gather figs from thorn bushes, nor do they pick a bunch of grapes from a bramble.
Ty hvart och ett trä varder kändt af sine frukt; ty icke hemtar man heller fikon af törne; ej heller hemtar man vinbär af tistelen.
45 The good man produces the good out of the good treasure in his heart, and the malignant man produces the malignant out of the malignant treasure in his heart; because his mouth speaks out of the abundance of the heart.
En god menniska bär godt fram utaf sins hjertas goda fatabur, och en ond menniska bär ondt fram utaf sins hjertas onda fatabur; ty deraf hjertat fullt är, det talar munnen af.
46 “Why do you call me, ‘Lord, Lord’, and not do what I say?
Hvad kallen I mig Herra, Herra; och gören dock icke hvad jag säger eder?
47 Everyone who comes to me and hears my words and does them—I will show you who he is like:
Hvilken som kommer till mig, och hörer min ord, och gör derefter, jag vill låta eder se, hvem han lik är.
48 he is like a man building a house, who dug down deep and laid the foundation on the bedrock. When a flood occurred, the torrent burst upon that house but could not shake it, because it was founded on the bedrock.
Han är lik enom man, som bygger ett hus; hvilken grof djupt, och lade grundvalen på hälleberget; då floden kom, strömmade hon in på huset, och kunde dock intet röra det; ty det var grundadt på hälleberget.
49 But he who heard and did nothing is like a man who built his house on the ground without a foundation, against which the torrent burst, and immediately it fell; and the ruin of that house was great.”
Men den der hörer, och icke gör, han är lik enom man, som byggde sitt hus på jordena, utan grundval; der strömmade floden in på, och straxt föll det; och dess hus fall var stort.
