Luke 18
1 And then He told them a parable, the point being that one needs to always pray and not lose heart,
Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
2 saying: “There was a judge in a certain town who did not fear God nor regard man.
Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
3 But there was a widow in that town, and she kept coming to him, saying, ‘Get justice for me from my adversary.’
Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
4 And for a while he refused; but afterward he said to himself, ‘Even though I don't fear God nor regard man,
Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
5 yet because this widow keeps bothering me, I will defend her, so that her endless coming doesn't wear me out!’”
Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
6 Then the Lord said: “Hear what the unjust judge said.
Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
7 And will not God get justice for His elect who are crying out to Him day and night, indeed being patient with them?
Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
8 I tell you that He will get justice for them quickly. However, when the Son of the Man comes, will He actually find the faith on the earth?”
Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
9 Then He told this parable to some who trusted in themselves that they were righteous, and despised the rest:
Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
10 “Two men went up to the temple to pray, one a Pharisee and the other a tax collector.
Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
11 The Pharisee stood and started praying to himself like this: ‘God, I thank you that I am not like all the rest—robbers, unjust, adulterers—or even like this tax collector.
Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
12 I fast twice a week; I tithe all that I get.’
Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
13 The tax collector, staying a good ways off, did not even venture to look up to heaven, but started beating on his chest, saying, ‘God, be merciful to me a sinner!’
Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
14 I say to you that this one went back home justified rather than that one; because everyone who exalts himself will be humbled, but he who humbles himself will be exalted.”
Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
15 Then they even started bringing their babies to Him, that He might touch them; but when the disciples saw it, they rebuked them.
Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
16 But Jesus summoned them and said: “Allow the little children to come to me, and do not hinder them; because the Kingdom of God is of such.
Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
17 I tell you assuredly, whoever does not receive the Kingdom of God the way a little child does will by no means enter it.”
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
18 A certain ruler asked Him, saying, “Good teacher, what must I do to inherit eternal life?” (aiōnios g166)
Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
19 So Jesus said to him: “Why do you call me good? No one is good except one—God.
Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
20 You know the commandments: ‘Do not commit adultery, do not murder, do not steal, do not give false testimony, honor your father and your mother.’”
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
21 And he said, “All these I have kept from my youth.”
Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
22 Well upon hearing these things Jesus said to him, “You still lack one thing: sell all you have and distribute to the poor, and you will have treasure in heaven; and come, follow me.”
Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
23 But when he heard this he became very sad, because he was extremely rich.
Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
24 When Jesus saw that he became sad, He said: “How difficult it is for those who have riches to enter the Kingdom of God!
Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
25 It is actually easier for a camel to go through the eye of a needle than for a rich man to enter the Kingdom of God!”
Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
26 So the hearers said, “Who then can be saved?”
Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
27 And He said, “The things that are impossible with men are possible with God.”
Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
28 Then Peter said, “Notice that we have left all and followed you!”
Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
29 So He said to them, “Assuredly I say to you, there is no one who has left house or parents or brothers or wife or children, for the sake of the Kingdom of God,
Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
31 Then He took the Twelve aside and said to them: “Take note, we are going up to Jerusalem, and all the things that are written by the prophets concerning the Son of the Man will be fulfilled:
Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
32 He will be betrayed to the Gentiles, and will be mocked and insulted and spit upon,
Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
33 and they will scourge and kill Him. And on the third day He will rise again.”
Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
34 But they understood none of these things; this saying was hidden from them, and they did not know what was being said.
Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
35 Then it happened, as He approached Jericho, that a certain blind man was sitting alongside the road begging.
Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
36 Hearing a crowd going by, he asked what it was.
Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
37 So they told him that Jesus the Natsorean was passing by.
Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
38 Well he shouted, saying, “Jesus, Son of David, have mercy on me!”
Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
39 Those who led the way started reproving him, to shut him up; but he kept calling out all the more, “Son of David, have mercy on me!”
Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
40 So Jesus stopped and ordered that he be brought to Him. When he got close He asked him, saying,
Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
41 “What do you want me to do for you?” So he said, “Lord, that I may see again!”
Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
42 Then Jesus said to him: “See again! Your faith has made you well.”
Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
43 And immediately he did! and he followed Him, glorifying God. And all who witnessed it gave praise to God.
Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
