Luke 13
1 Now at that time there were some present who told Him about the Galileans whose blood Herod had mixed with their sacrifices.
På samma tid voro der någre tillstädes, som bådade honom om de Galileer, hvilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
2 So in answer Jesus said to them: “Do you suppose that those Galileans were worse sinners than all the other Galileans, because they suffered such things?
Då svarade Jesus, och sade till dem: Menen I att desse Galileer voro syndare för alla Galileer, efter de sådant ledo?
3 Not at all, I tell you, but unless you repent you will all likewise perish!
Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.
4 Or those eighteen on whom the tower of Siloam fell and killed them; do you suppose they were worse offenders than all others living in Jerusalem?
Eller de aderton, som tornet i Siloa föll uppå, och drap dem, menen I att de brottslige voro för alla menniskor, som bo i Jerusalem?
5 Not at all, I tell you, but unless you repent you will all likewise perish!”
Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.
6 Then He told this parable: “A certain man had a fig tree planted in his vineyard, and he came looking for fruit on it and found none.
Sade han ock denna liknelsen: En man hade ett fikonaträ planteradt i sin vingård, och han kom och sökte frukt derpå, och fann ingen.
7 So he said to the gardener: ‘Look, for three years I have come looking for fruit on this fig tree and have not found any. Cut it down; just why must it waste the soil?’
Då sade han till vingårdsmannen: Si, nu i tre år hafver jag kommit, och sökt frukt på detta fikonaträt, och finner ingen; hugg det bort; hvarefter skall det förhindra jordena?
8 But in answer he said to him, ‘Sir, let it be this year also, until I dig around it and apply fertilizer,
Han svarade, och sade till honom: Herre, låt stå det ännu i detta året, så länge jag grafver omkring det och göder det;
9 in case it produces fruit—but if not, then cut it down.’”
Om det så kunde bära frukt; hvar ock icke, så hugg det sedan bort.
10 Now as Jesus was teaching in one of the synagogues on the Sabbath,
Och han lärde om Sabbathen i en Synagogo.
11 He saw a woman there who had been crippled by a spirit for eighteen years—she was bent over and could not straighten up.
Och si, der var en qvinna, som hade haft krankhetenes anda i aderton år; och var krumpen, och förmådde icke upplyfta hufvudet.
12 So He called her over and said to her, “Woman, you are loosed from your infirmity!”
När Jesus såg henne, kallade han henne till sig, och sade till henne: Qvinna, var fri af dine krankhet.
13 He placed His hands on her and immediately she was made straight and started glorifying God.
Och han lade händerna på henne: och straxt reste hon sig upp, och prisade Gud.
14 But the ruler of the synagogue reacted with indignation, because Jesus had healed on the Sabbath, and he said to the crowd, “There are six days in which one should work; therefore come and be healed on them, and not on the Sabbath.”
Då svarade öfversten för Synagogon, och var vred att Jesus helade på Sabbathen, och sade till folket: Sex dagar äro, der I mågen arbeta på; kommer på dem, och låter hela eder; icke på Sabbathen.
15 So the Lord answered him and said: “Hypocrites! Does not each one of you on the Sabbath loose his ox or donkey from the stall and lead it away to water?
Då svarade Herren honom, och sade: Du skrymtare, löser icke hvar och en af eder om Sabbathen sin oxa eller åsna ifrå krubbone, och leder bort att vattna?
16 So ought not this woman, being a daughter of Abraham, whom Satan kept bound during eighteen long years, be freed from this bond on the Sabbath day?”
Måtte man då icke lösa af detta bandet, på Sabbathen, denna Abrahams dotter, hvilken Satan bundit hafver, si, nu i aderton år?
17 When He said these things all His adversaries were put to shame, while all the crowd was rejoicing over all the glorious things that were being done by Him.
Och då han detta sade, skämde sig alle som honom emotståndit hade, och allt folket gladde sig af de härliga gerningar, som gjordes af honom.
18 Then He said: “What is the Kingdom of God like, and to what shall I compare it?
Så sade han då: Hvem är Guds rike likt? Och vid hvad skall jag likna det?
19 It is like a mustard seed, which a man took and planted in his garden; and it grew and became a sizable tree, and the birds of the air perched on its branches.”
Det är likt vid ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin örtagård; och det växte, och blef ett stort trä, och foglarna under himmelen bodde på dess qvistar.
20 Again He said: “To what shall I compare the Kingdom of God?
Och åter sade han: Vid hvad skall jag likna Guds rike?
21 It is like yeast that a woman took and mixed into three measures of flour, until it was all leavened.”
Det är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och lade in uti tre skäppor mjöl, tilldess det surnade alltsammans.
22 He was traveling through various towns and villages, teaching and journeying toward Jerusalem.
Och han gick igenom städer och byar, och lärde, och tog vägen åt Jerusalem.
23 Then someone said to Him, “Lord, are the ones being saved few?” So He said to them:
Och en sade till honom: Herre, äro de ock få, som varda salige? Då sade han till dem:
24 “Exert yourselves to enter through the narrow gate, because many, I say to you, will try to enter and not manage it.
Vinnlägger eder derom, att I kunnen ingå igenom den trånga porten; ty månge, säger jag eder, skola söka derefter, att de må inkomma, och skola dock icke kunna.
25 When once the master of the house gets up and shuts the door, and you begin to stand outside and knock on the door saying, ‘Lord, Lord, open to us!’ and in answer he will say to you, ‘I do not know you; where are you from?’
Sedan husbonden hafver uppståndit, och låtit dörren igen; och I begynnen stå ute, och bulta på dörren, sägande: Herre, Herre, låt upp för oss; och han svarar, och säger till eder: Jag vet intet af eder, hvadan I ären;
26 then you will begin by saying, ‘We ate and drank in your presence, and you taught in our streets.’
Då skolen I begynna säga: Vi hafvom ätit och druckit med dig, och du hafver lärt på våra gator.
27 But he will say: ‘I tell you, I do not know where you are from. Depart from me, all you workers of iniquity.’
Och han skall säga: Jag säger eder, jag vet intet af eder, hvadan I ären; går ifrå mig, alle I ogerningsmän.
28 “There will be weeping there, and gnashing of teeth, when you see Abraham and Isaac and Jacob and all the prophets in the Kingdom of God, but you yourselves being thrown out.
Och der skall vara gråt och tandagnisslan; när I fån se Abraham, Isaac och Jacob, och alla Propheterna, i Guds rike; och eder utdrifvas.
29 They will even come from the east, the west, the north and the south, and recline in the Kingdom of God.
Och de skola komma ifrån östan och vestan, och nordan och sunnan, och skola sitta till bords i Guds rike.
30 Yes indeed, there are last who will be first, and there are first who will be last.”
Och si, det äro någre ytterste, som skola varda de främste; och någre främste, som skola varda de ytterste.
31 On that same day some Pharisees approached saying to Him, “Get out of here and go away, because Herod wants to kill you.”
Samma dagen gingo någre Phariseer fram, och sade till honom: Skynda dig, och gack hädan; ty Herodes vill dräpa dig.
32 He said to them: “Go tell that ‘fox’, ‘Take note, I am casting out demons and performing cures today and tomorrow, and on the third I will be perfected.’
Då sade han till dem: Går, och säger dem räfvenom: Si, jag utdrifver djeflar, och helar i dag, och i morgon; och tredje dagen varder det ändadt med mig.
33 Nevertheless I must keep going today and tomorrow and the day following, because it is not credible that a prophet should perish outside of Jerusalem!
Dock likväl måste jag ännu vandra i dag, och i morgon, och öfvermorgon; ty det kan icke vara, att en Prophet förgås annorstädes än i Jerusalem.
34 “Jerusalem, Jerusalem, she who kills the prophets and stones those who are sent to her! How often I wanted to gather your children together, like a hen gathers her brood under her wings, but you were not willing!
Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som sändas till dig; huru ofta ville jag församla din barn, likavisst som foglen sitt näste under sina vingar; och I villen icke?
35 So then, your house is left to you desolate. I tell you that you will definitely not see me until the time comes when you say, ‘Blessed is He who comes in the name of the Lord!’”
Si, edart hus skall varda eder öde; och säger jag eder, att I skolen icke se mig, tilldess tiden kommer, att I varden sägande: Välsignad är han, som kommer i Herrans Namn.
