Luke 7
1 And when he had completed all his words in the hearing of the people, he entered into Capernaum.
När han nu hade talat allt detta till slut inför folket, gick han in i Kapernaum.
2 And a certain centurion's bondman who was dear to him was ill and about to die;
Men där var en hövitsman som hade en tjänare, vilken låg sjuk och var nära döden; och denne var högt skattad av honom.
3 and having heard of Jesus, he sent to him elders of the Jews, begging him that he might come and save his bondman.
Då han nu fick höra om Jesus, sände han till honom några av judarnas äldste och bad honom komma och bota hans tjänare.
4 But they, being come to Jesus, besought him diligently, saying, He is worthy to whom thou shouldest grant this,
När dessa kommo till Jesus, bådo de honom enträget och sade: "Han är värd att du gör honom detta,
5 for he loves our nation, and himself has built the synagogue for us.
ty han har vårt folk kärt, och det är han som har byggt synagogan åt oss."
6 And Jesus went with them. But already, when he was not far from the house, the centurion sent to him friends, saying to him, Lord, do not trouble thyself, for I am not worthy that thou shouldest enter under my roof.
Då gick Jesus med dem. Men när han icke var långt ifrån hövitsmannens hus, sände denne några av sina vänner och lät säga till honom: "Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig att du går in under mitt tak.
7 Wherefore neither did I count myself worthy to come to thee. But say by a word and my servant shall be healed.
Därför har jag ej heller aktat mig själv värdig att komma till dig Men säg ett ord, så bliver min tjänare frisk.
8 For I also am a man placed under authority, having under myself soldiers, and I say to this [one], Go, and he goes; and to another, Come, and he comes; and to my bondman, Do this, and he does [it].
Jag är ju själv en man som står under andras befäl; jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så."
9 And Jesus hearing this wondered at him, and turning to the crowd following him said, I say to you, Not even in Israel have I found so great faith.
När Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: "Jag säger eder: Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro."
10 And they who had been sent returning to the house found the bondman, who was ill, in good health.
Och de som hade blivit utsända gingo hem igen och funno tjänaren vara frisk.
11 And it came to pass afterwards he went into a city called Nain, and many of his disciples and a great crowd went with him.
Därefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med honom gingo hans lärjungar och mycket folk.
12 And as he drew near to the gate of the city, behold, a dead man was carried out, the only son of his mother, and she a widow, and a very considerable crowd of the city [was] with her.
Och se, då han kom nära stadsporten, bars där ut en död, och han var sin moders ende son, och hon var änka; och en ganska stor hop folk ifrån staden gick med henne.
13 And the Lord, seeing her, was moved with compassion for her, and said to her, Weep not;
När Herren fick se henne, ömkade han sig över henne och sade till henne: "Gråt icke."
14 and coming up he touched the bier, and the bearers stopped. And he said, Youth, I say to thee, Wake up.
Och han gick fram och rörde vid båren, och de som buro stannade. Och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp."
15 And the dead sat up and began to speak; and he gave him to his mother.
Då satte sig den döde upp och begynte tala. Och han gav honom åt hans moder.
16 And fear seized on all, and they glorified God, saying, A great prophet has been raised up amongst us; and God has visited his people.
Och alla betogos av häpnad och prisade Gud och sade: Den stor profet har uppstått ibland oss" och: "Gud har sett till sitt folk."
17 And this report went out in all Judaea concerning him, and in all the surrounding country.
Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet däromkring.
18 And the disciples of John brought him word concerning all these things:
Och allt detta fick Johannes höra berättas av sina lärjungar.
19 and John, having called two of his disciples, sent to Jesus, saying, Art thou he that is coming, or are we to wait for another?
Då kallade Johannes till sig två av sina lärjungar och sände dem till Herren med denna fråga: "Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?"
20 But the men having come to him said, John the baptist has sent us to thee, saying, Art thou he that is coming, or are we to wait for another?
När mannen kommo fram till honom, sade de: "Johannes döparen har sänt oss till dig och låter fråga: 'Är du den som skulle komma, eller skola vi förbida någon annan?'"
21 In that hour he healed many of diseases and plagues and evil spirits, and to many blind he granted sight.
Just då höll Jesus på med att bota många som ledo av sjukdomar och plågor, eller som voro besatta av onda andar, och åt många blinda gav han deras syn.
22 And Jesus answering said to them, Go, bring back word to John of what ye have seen and heard: that blind see, lame walk, lepers are cleansed, deaf hear, dead are raised, poor are evangelized;
Och han svarade och sade till männen: "Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I haven sett och hört: blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'.
23 and blessed is whosoever shall not be offended in me.
Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten."
24 And the messengers of John having departed, he began to speak to the crowds concerning John: What went ye out into the wilderness to behold? a reed shaken by the wind?
När sedan Johannes' sändebud hade gått sin väg, begynte han tala till folket om Johannes: "Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden?
25 But what went ye out to see? a man clothed in delicate garments? Behold, those who are in splendid clothing and live luxuriously are in the courts of kings.
Eller varför gingen I ut? Var det för att se en människa klädd i fina kläder? De som bära präktiga kläder och leva i kräslighet, dem finnen I ju i konungapalatsen.
26 But what went ye out to see? a prophet? Yea, I say to you, and [what is] more excellent than a prophet.
Varför gingen I då ut? Var det för att se en profet? Ja, jag säger eder: Ännu mer än en profet är han.
27 This is he concerning whom it is written, Behold, I send my messenger before thy face, who shall prepare thy way before thee;
Han är den om vilken det är skrivet: 'Se, jag sänder ut min ängel framför dig, och han skall bereda vägen för dig.'
28 for I say unto you, Among them that are born of women a greater [prophet] is no one than John [the baptist]; but he who is a little one in the kingdom of God is greater than he.
Jag säger eder: Bland dem som äro födda av kvinnor har ingen varit större än Johannes; men den som är minst i Guds rike är likväl större än han.
29 (And all the people who heard [it], and the tax-gatherers, justified God, having been baptised with the baptism of John;
Så gav ock allt folket som hörde honom Gud rätt, jämväl publikanerna, och läto döpa sig med Johannes' dop.
30 but the Pharisees and the lawyers rendered null as to themselves the counsel of God, not having been baptised by him.)
Men fariséerna och de lagkloke föraktade Guds rådslut i fråga om dem själva och läto icke döpa sig av honom.
31 To whom therefore shall I liken the men of this generation, and to whom are they like?
Vad skall jag då likna detta släktes människor vid? Ja, vad äro de lika?
32 They are like children sitting in the market-place, and calling one to another and saying, We have piped to you, and ye have not danced; we have mourned to you, and ye have not wept.
De äro lika barn som sitta på torget och ropa till varandra och säga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesång, och I haven icke gråtit.'
33 For John the baptist has come neither eating bread nor drinking wine, and ye say, He has a demon.
Ty Johannes döparen har kommit, och han äter icke bröd och dricker ej heller vin, och så sägen I: 'Han är besatt av en ond ande.'
34 The Son of man has come eating and drinking, and ye say, Behold an eater and wine-drinker, a friend of tax-gatherers and sinners;
Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och nu sägen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han är, en publikaners och syndares vän!'
35 and wisdom has been justified of all her children.
Men Visheten har fått rätt av alla sina barn."
36 But one of the Pharisees begged him that he would eat with him. And entering into the house of the Pharisee he took his place at table;
Och en farisé inbjöd honom till en måltid hos sig; och han gick in i fariséens hus och lade sig till bords.
37 and behold, a woman in the city, who was a sinner, and knew that he was sitting at meat in the house of the Pharisee, having taken an alabaster box of myrrh,
Nu fanns där i staden en synderska; och när denna fick veta att han låg till bords i fariséens hus, gick hon dit med en alabasterflaska med smörjelse
38 and standing at his feet behind [him] weeping, began to wash his feet with tears; and she wiped them with the hairs of her head, and kissed his feet, and anointed [them] with the myrrh.
och stannade bakom honom vid hans fötter, gråtande, och begynte väta hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt huvudhår och kysste ivrigt hans fötter och smorde dem med smörjelsen.
39 And the Pharisee who had invited him, seeing it, spoke with himself saying, This [person] if he were a prophet would have known who and what the woman is who touches him, for she is a sinner.
Men när fariséen som hade inbjudit honom såg detta, sade han vid sig själv: "Vore denne en profet, så skulle han känna till, vilken och hurudan denna kvinna är, som rör vid honom; han skulle då veta att hon är en synderska."
40 And Jesus answering said to him, Simon, I have somewhat to say to thee. And he says, Teacher, say [it].
Då tog Jesus till orda och sade till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det.
41 There were two debtors of a certain creditor: one owed five hundred denarii and the other fifty;
"En man som lånade ut penningar hade två gäldenärer. Den ene var skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.
42 but as they had nothing to pay, he forgave both of them [their debt]: [say, ] which of them therefore will love him most?
Men då de icke kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?"
43 And Simon answering said, I suppose he to whom he forgave the most. And he said to him, Thou hast rightly judged.
Simon svarade och sade: "Jag menar den åt vilken han efterskänkte mest." Då sade han till honom: "Rätt dömde du"
44 And turning to the woman he said to Simon, Seest thou this woman? I entered into thy house; thou gavest me not water on my feet, but she has washed my feet with tears, and wiped them with her hair.
Och så vände han sig åt kvinnan och sade till Simon: "Ser du denna kvinna? När jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
45 Thou gavest me not a kiss, but she from the time I came in has not ceased kissing my feet.
Du gav mig ingen hälsningskyss, men ända ifrån den stund då jag kom hitin, har hon icke upphört att ivrigt kyssa mina fötter.
46 My head with oil thou didst not anoint, but she has anointed my feet with myrrh.
Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med smörjelse.
47 For which cause I say to thee, Her many sins are forgiven; for she loved much; but he to whom little is forgiven loves little.
Fördenskull säger jag dig: Hennes många synder äro henne förlåtna; hon har ju ock visat mycken kärlek. Men den som får litet förlåtet, han älskar ock litet."
48 And he said to her, Thy sins are forgiven.
Sedan sade han till henne: "Dina synder äro dig förlåtna."
49 And they that were with [them] at table began to say within themselves, Who is this who forgives also sins?
Då begynte de som voro bordsgäster jämte honom att säga vid sig själva: "Vem är denne, som till och med förlåter synder?"
50 And he said to the woman, Thy faith has saved thee; go in peace.
Men han sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."
