< Job 19 >

1 And Job answered and said,
Ket simmungbat ni Job ket kinunana,
2 How long will ye vex my soul, and crush me with words?
“Kasano kabayag ti panangpasagaba ken panangrumekyo kaniak babaen kadagiti sasao?
3 These ten times have ye reproached me; ye are not ashamed to stupefy me.
Kadagitoy a sangapulo a daras ket inumsidak; saankayo a nagbain a trinatodak iti saan a nasayaat.
4 And be it [that] I have erred, mine error remaineth with myself.
No pudno daytoy nagbiddutak, agtalinaed ti biddutko a bukodko a pakaseknan.
5 If indeed ye will magnify yourselves against me, and prove against me my reproach,
No pudno nga agparammagkayo maibusor kaniak ken allukoyenyo ti tunggal maysa a napabainanak,
6 Know now that God hath overthrown me, and hath surrounded me with his net.
ket ammoyo koma a nakaaramid ti Dios iti saan a nasayaat kaniak ket tiniliwnak iti iketna.
7 Behold, I cry out of wrong, and I am not heard; I cry aloud, but there is no judgment.
Adtoy, immawagak tapno ibagak a saan a nasayaat ti naaramid kaniak, ngem saannak nga impangag; agpatpatulongak, ngem awan ti hustisia.
8 He hath hedged up my way that I cannot pass, and he hath set darkness in my paths.
Inaladanna ti pagnaak tapno saanak a makalasat, ken pinasipngetna ti dalanko.
9 He hath stripped me of my glory, and taken the crown from my head.
Inussobna ti dayagko, ken innalana ti balangat manipud iti ulok.
10 He breaketh me down on every side, and I am gone; and my hope hath he torn up as a tree.
Binuraknak iti tunggal sikigan, ket napukawak; pinag-otna dagiti namnamak a kasla maysa a kayo.
11 And he hath kindled his anger against me, and hath counted me unto him as one of his enemies.
Pinasgedanna pay ti pungtotna a maibusor kaniak; imbilangnak a kas maysa kadagiti kabusorna.
12 His troops have come together and cast up their way against me, and have encamped round about my tent.
Immay a sangsangkamaysa dagiti buyotna; nagaramidda kadagiti buntoon iti aglawlaw a maibusor kaniak ken nagkampoda iti aglawlaw ti toldak.
13 He hath put my brethren far from me, and mine acquaintance are quite estranged from me.
Inyadayona kaniak dagiti kakabsatko; dagiti am-ammok ket immadayo ti riknada kaniak.
14 My kinsfolk have failed, and my known friends have forgotten me.
Pinanawandakon dagiti kakabagiak; nalipatandakon dagiti nasinged a gagayyemko.
15 The sojourners in my house and my maids count me as a stranger; I am an alien in their sight.
Imbilangdak a kas ganggannaet dagiti naminsan a nagtalinaed a kas sangaili iti pagtaengak ken imbilangdak a kas ganggannaet dagiti babbai nga adipenko; ganggannaetak iti imatangda.
16 I called my servant, and he answered not; I entreated him with my mouth.
Immawagak iti adipenko, ngem saannak a sinungbatan uray no inayabak isuna babaen iti ngiwatko.
17 My breath is strange to my wife, and my entreaties to the children of my [mother's] womb.
Makarurod ti sang-awko iti asawak; kagura dagiti kakabsatko a lallaki ken babbai ti pakaasik.
18 Even young children despise me; I rise up, and they speak against me.
Uray dagiti ub-ubbing ket lalaisendak; no tumakderak nga agsao, agsaoda a maibusor kaniak.
19 All my intimate friends abhor me, and they whom I loved are turned against me.
Kaguradak dagiti amin a nasinged a gagayyemko; timmallikod a maibusor kaniak dagiti ay-ayatek.
20 My bones cleave to my skin and to my flesh, and I am escaped with the skin of my teeth.
Dimketen dagiti tulangko iti kudilko ken iti lasagko; makalasatak laeng babaen kadagiti kudil ti ngipenko.
21 Have pity upon me, have pity upon me, ye my friends; for the hand of God hath touched me.
Maasikayo kaniak, maasikayo kaniak, gagayyemko, gapu ta sinagidnak ti ima ti Dios.
22 Why do ye persecute me as God, and are not satisfied with my flesh?
Apay nga idaddadanesdak a kasla dakayo ti Dios? Apay a saankayo a mapnek a mangib-ibus iti lasagko?
23 Oh would that my words were written! oh that they were inscribed in a book!
O, a maisurat koman ita dagiti sasaok! O, a mailanad koma dagitoy iti maysa a libro!
24 That with an iron style and lead they were graven in the rock for ever!
O, a babaen iti landok a paet ken iti buli ket maikitikit dagitoy iti bato iti agnanayon!
25 And [as for] me, I know that my Redeemer liveth, and the Last, he shall stand upon the earth;
Ngem maipapan kaniak, ammok a sibibiag ti Mannubbotko, ket agtakderto isuna iti daga iti kamaudiananna;
26 And [if] after my skin this shall be destroyed, yet from out of my flesh shall I see God;
kalpasan a ti kudilko, dayta ket, daytoy a bagi, ket madadael, ket iti lasagko ket makitakto ti Dios.
27 Whom I shall see for myself, and mine eyes shall behold, and not another: — my reins are consumed within me.
Makitakto isuna, siak a mismo ket makitakto isuna iti abayko; makitanto dagiti matak isuna, ken saan a kas maysa a ganggannaet. Napnoanak iti karirikna kas panpanunotek dayta a tiempo.
28 If ye say, How shall we persecute him? when the root of the matter is found in me,
No ibagayo, 'Kasanotayo a parigaten isuna! Adda kenkuana ti ramut dagiti pakariribukanna,'
29 Be ye yourselves afraid of the sword! for the sword is fury against misdeeds, that ye may know there is a judgment.
ket agbutengkayo koma iti kampilan, gapu ta iyeg ti pungtot ti dusa ti kampilan, tapno maammoanyo nga adda iti pannakaukom.”

< Job 19 >