1 Chronicles 14
1 And Hiram king of Tyre sent messengers to David, and timber of cedars, with masons and carpenters, to build him a house.
Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle bygga honom ett hus.
2 And David perceived that Jehovah had established him king over Israel, for his kingdom was highly exalted, because of his people Israel.
Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt, för sitt folk Israels skull.
3 And David took more wives at Jerusalem: and David begot more sons and daughters.
Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David födde ännu flera söner och döttrar.
4 And these are the names of the children which he had in Jerusalem: Shammua, and Shobab, Nathan, and Solomon,
Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
5 and Ibhar, and Elishua, and Elpelet,
Jibhar, Elisua, Elpelet,
6 and Nogah, and Nepheg, and Japhia,
Noga, Nefeg, Jafia,
7 and Elishama, and Beeliada, and Eliphelet.
Elisama, Beeljada och Elifelet.
8 And the Philistines heard that David was anointed king over all Israel, and all the Philistines went up to seek David; and David heard [of it], and went out against them.
Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.
9 And the Philistines came and spread themselves in the valley of Rephaim.
Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo plundringståg,
10 And David inquired of God saying, Shall I go up against the Philistines, and wilt thou give them into my hand? And Jehovah said to him, Go up; and I will give them into thy hand.
frågade David Gud: "Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?" HERREN svarade honom: "Drag upp; jag vill giva dem i din hand."
11 And they came up to Baal-perazim, and David smote them there; and David said, God has broken in upon mine enemies by my hand, as the breaking forth of waters. Therefore they called the name of that place Baal-perazim.
Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade David: "Gud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned." Därav fick det stället namnet Baal-Perasim.
12 And they left their gods there; and David commanded, and they were burned with fire.
De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.
13 And the Philistines yet again spread themselves in the valley.
Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.
14 And David inquired again of God; and God said to him, Go not up after them; turn round them and come upon them opposite the mulberry-trees.
När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: "Du skall icke draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå.
15 And it shall be, when thou hearest the sound of marching in the tops of the mulberry-trees, that then thou shalt go out to battle; for God will have gone forth before thee to smite the army of the Philistines.
Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att slå filistéernas här."
16 And David did as God commanded him; and they smote the army of the Philistines from Gibeon even to Gezer.
David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser.
17 And the fame of David went out into all lands; and Jehovah brought the fear of him upon all the nations.
Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät fruktan för honom komma över alla folk.
