Song of Solomon 2
1 I am a rose of Sharon, a flower of the valleys.
"Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen."
2 As the lily-flower among the thorns of the waste, so is my love among the daughters.
"Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur."
3 As the apple-tree among the trees of the wood, so is my loved one among the sons. I took my rest under his shade with great delight, and his fruit was sweet to my taste.
"Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
4 He took me to the house of wine, and his flag over me was love.
I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
5 Make me strong with wine-cakes, let me be comforted with apples; I am overcome with love.
Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek." ----
6 His left hand is under my head, and his right hand is round about me.
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
7 I say to you, O daughters of Jerusalem, by the roes of the field, do not let love be moved till it is ready.
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----
8 The voice of my loved one! See, he comes dancing on the mountains, stepping quickly on the hills.
Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
9 My loved one is like a roe; see, he is on the other side of our wall, he is looking in at the windows, letting himself be seen through the spaces.
Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
10 My loved one said to me, Get up, my love, my fair one, and come away.
Min vän begynner tala, han säger till mig: "Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
11 For, see, the winter is past, the rain is over and gone;
Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
12 The flowers are come on the earth; the time of cutting the vines is come, and the voice of the dove is sounding in our land;
Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
13 The fig-tree puts out her green fruit and the vines with their young fruit give a good smell. Get up from your bed, my beautiful one, and come away.
Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
14 O my dove, you are in the holes of the mountain sides, in the cracks of the high hills; let me see your face, let your voice come to my ears; for sweet is your voice, and your face is fair.
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt." ----
15 Take for us the foxes, the little foxes, which do damage to the vines; our vines have young grapes.
Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----
16 My loved one is mine, and I am his: he takes his food among the flowers.
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
17 Till the evening comes, and the sky slowly becomes dark, come, my loved one, and be like a roe on the mountains of Bether.
Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
