Luke 19
1 And he went into Jericho, and when he was going through it,
Och han drog in, och gick igenom Jericho.
2 A man, named Zacchaeus, who was the chief tax-farmer, and a man of wealth,
Och si, der var en man, benämnd Zacheus; han var en öfverste för de Publicaner, och var rik;
3 Made an attempt to get a view of Jesus, and was not able to do so, because of the people, for he was a small man.
Och sökte efter att han skulle få se Jesum, ho han var; men han kom icke dess vid, för folkets skull; ty han var liten till växt.
4 And he went quickly in front of them and got up into a tree to see him, for he was going that way.
Så lopp han framföre, och steg upp uti ett mulbärträ, på det han skulle få se honom; ty han skulle gå der fram.
5 And when Jesus came to the place, looking up, he said to him, Zacchaeus, be quick and come down, for I am coming to your house today.
Och när Jesus kom till den platsen, såg han upp, och fick se honom, och sade till honom: Zachee, stig snarliga ned; ty i dag måste jag gästa i ditt hus.
6 And he came down quickly, and took him into his house with joy.
Han steg snarliga ned, och undfick honom gladeliga.
7 And when they saw it, they were all angry, saying, He has gone into the house of a sinner.
Och när de det sågo, knorrade de alle, att han ingången var till att gästa när en syndare.
8 And Zacchaeus, waiting before him, said to the Lord, See, Lord, half of my goods I give to the poor, and if I have taken anything from anyone wrongly, I give him back four times as much.
Men Zacheus steg fram, och sade till Herran: Si, Herre, hälftena af mina ägodelar gifver jag de fattiga; och om jag hafver någon bedragit, det gifver jag fyradubbelt igen.
9 And Jesus said to him, Today salvation has come to this house, for even he is a son of Abraham.
Då sade Jesus till honom: I dag är desso huse salighet vederfaren; efter han är ock Abrahams son.
10 For the Son of man came to make search for those who are wandering from the way, and to be their Saviour.
Ty menniskones Son är kommen till att uppsöka och frälsa det som förtappadt var.
11 And while they were giving ear to these words, he made another story for them, because he was near Jerusalem, and because they were of the opinion that the kingdom of God was coming straight away.
När de nu detta hörde, sade han ändå en liknelse, efter han var hardt när vid Jerusalem, och de mente att Guds rike skulle straxt uppenbaradt varda.
12 So he said, A certain man of high birth went into a far-away country to get a kingdom for himself, and to come back.
Så sade han då: En ädla man for långt bort i främmande land, till att intaga sig ett rike, och komma igen.
13 And he sent for ten of his servants and gave them ten pounds and said to them, Do business with this till I come.
Då kallade han till sig tio sina tjenare, och fick dem tio pund, och sade till dem: Handler härmed, tilldess jag igen kommer.
14 But his people had no love for him, and sent representatives after him, saying, We will not have this man for our ruler.
Men hans borgare hatade honom, och sände bådskap efter honom, sägande: Vi vilje icke, att denne skall råda öfver oss.
15 And when he came back again, having got his kingdom, he gave orders for those servants to whom he had given the money to come to him, so that he might have an account of what business they had done.
Och det begaf sig, att han kom igen, och hade fått riket. Då böd han kalla de tjenare till sig, som han hade fått penningarna, att han måtte veta, huru hvar och en af dem handlat hade.
16 And the first came before him, saying, Lord, your pound has made ten pounds.
Så kom den förste, och sade: Herre, ditt pund hafver förvärfvat tio pund.
17 And he said to him, You have done well, O good servant: because you have done well in a small thing you will have authority over ten towns.
Och han sade till honom: Ack! du gode tjenare, uti en liten ting hafver du varit trogen; du skall hafva magt öfver tio städer.
18 And another came, saying, Your pound has made five pounds.
Och den andre kom, och sade: Herre, ditt pund hafver vunnit fem pund.
19 And he said, You will be ruler over five towns.
Och han sade till honom: Var ock du satter öfver fem städer.
20 And another came, saying, Lord, here is your pound, which I put away in a cloth;
Och den tredje kom, och sade: Herre, se här ditt pund, som jag hade bevarat uti en svetteduk.
21 Because I was in fear of you, for you are a hard man: you take up what you have not put down, and get in grain where you have not put seed.
Jag var rädder för dig; ty du äst en sträng man; du tager det upp, som du icke hafver nederlagt, och uppskär det du icke hafver sått.
22 He said to him, By the words of your mouth you will be judged, you bad servant. You had knowledge that I am a hard man, taking up what I have not put down and getting in grain where I have not put seed;
Sade han till honom: Af din egen mun dömer jag dig, du onde tjenare; visste du att jag är en sträng man, upptager det jag intet nederlade, och uppskär det jag intet sådde;
23 Why then did you not put my money in a bank, so that when I came I would get it back with interest?
Hvi fick du då icke mina penningar in i vexlobänken; att, när jag komme, måtte jag ju kraft dem igen med ocker?
24 And he said to the others who were near, Take the pound away from him, and give it to the man who has ten.
Och han sade till dem som der stodo: Tager det pundet ifrå honom och får honom, som hafver tio pund.
25 And they say to him, Lord, he has ten pounds.
Då sade de till honom: Herre, han hafver tio pund.
26 And I say to you that to everyone who has, more will be given, but from him who has not, even what he has will be taken away.
Ty jag säger eder, att den som hafver, honom skall varda gifvet; och den som icke hafver, honom skall ock varda ifråtaget det han hafver.
27 And as for those who were against me, who would not have me for their ruler, let them come here, and be put to death before me.
Dock de mina ovänner, som icke ville att jag skulle råda öfver dem, leder hit, och dräper dem här för mig.
28 And when he had said this, he went on in front of them, going up to Jerusalem.
Och då han detta sagt hade, gick han dädan, och reste upp åt Jerusalem.
29 And it came about that when he got near Beth-phage and Bethany by the mountain which is named the Mountain of Olives, he sent two of the disciples,
Och det begaf sig att, när han kom till Bethphage och Bethanien, vid det berget, som kallas Oljoberget, sände han två sina Lärjungar,
30 Saying, Go into the little town in front of you, and on going in you will see a young ass fixed with a cord, on which no man has ever been seated; let him loose and take him.
Sägandes: Går in i byn, som för eder ligger; när I kommen derin, skolen I finna en åsnafåla bunden, der ännu ingen menniska på suttit hafver; löser honom, och hafver honom hit.
31 And if anyone says to you, Why are you taking him? say, The Lord has need of him.
Och om någor frågar eder, hvi I lösen honom; så säger till honom: Ty Herren behöfver honom.
32 And those whom he sent went away, and it was as he said.
Så gingo de åstad, som sände voro, och funno, som han hade sagt dem.
33 And when they were getting the young ass, the owners of it said to them, Why are you taking the young ass?
Och när de löste fålan, sade hans herrar till dem: Hvi lösen I fålan?
34 And they said, The Lord has need of him.
Då sade de: Ty Herren behöfver honom.
35 And they took him to Jesus, and they put their clothing on the ass, and Jesus got on to him.
Och de ledde honom till Jesum; lade sin kläder på fålan, och satte Jesum deruppå.
36 And while he went on his way they put their clothing down on the road in front of him.
Och der han framfor, bredde de sin kläder på vägen.
37 And when he came near the foot of the Mountain of Olives, all the disciples with loud voices gave praise to God with joy, because of all the great works which they had seen;
Och då han när kom, och drog ned för Oljoberget, begynte hele hopen af hans Lärjungar med fröjd och höga röst lofva Gud, öfver alla de krafter som de sett hade,
38 Saying, A blessing on the King who comes in the name of the Lord; peace in heaven and glory in the highest.
Sägandes: Välsignad vare han, som kommer, en Konung i Herrans Namn; frid vare i himmelen, och ära i höjden.
39 And some of the Pharisees among the people said to him, Master, make your disciples be quiet.
Och någre ibland folket, som voro af de Phariseer, sade till honom: Mästar, näps dina Lärjungar.
40 And he said in answer, I say to you, if these men keep quiet, the very stones will be crying out.
Men han svarade, och sade till dem: Jag säger eder: Om de tigde, skulle stenarna ropa.
41 And when he got near and saw the town, he was overcome with weeping for it,
Och då han kom fram, och fick se staden, gret han öfver honom.
42 Saying, If you, even you, had knowledge today, of the things which give peace! but you are not able to see them.
Och han sade: Om du ock visste, hvad din frid tillhörer, så vorde du det visserliga i denna dinom dag betänkandes; men nu är det fördoldt för din ögon.
43 For the time will come when your attackers will put a wall round you, and come all round you and keep you in on every side,
Ty den tid skall komma öfver dig, att dine ovänner skola dig belägga, och skansa kringom dig, och tränga dig på alla sidor.
44 And will make you level with the earth, and your children with you; and there will not be one stone resting on another in you, because you did not see that it was your day of mercy.
Och de skola nederslå dig till jorden, och din barn som i dig äro; och de skola icke låta igen i dig sten på sten; derföre, att du icke känna kunde den tiden, der du uti sökt var.
45 And he went into the Temple and put out those who were trading there,
Så gick han in i templet, och begynte utdrifva dem, som derinne sålde och köpte,
46 Saying to them, It has been said, My house is to be a house of prayer, but you have made it a hole of thieves.
Sägandes till dem: Det är skrifvet: Mitt hus är ett bönehus; men I hafven det gjort till en röfvarekulo.
47 And every day he was teaching in the Temple. But the chief priests and the scribes and the rulers of the people were attempting to put him to death;
Och han lärde hvar dag i templet. Men de öfverste Presterna, och de ypperste ibland folket, sökte efter att de kunde förgöra honom;
48 But they were not able to do anything, because the people all kept near him, being greatly interested in his words.
Och de kunde icke finna, hvad de skulle göra; ty allt folket höll sig intill honom, och hörde honom.
