Luke 18
1 And he made a story for them, the point of which was that men were to go on making prayer and not get tired;
Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
2 Saying, There was a judge in a certain town, who had no fear of God or respect for man:
Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
3 And there was a widow in that town, and she kept on coming to him and saying, Give me my right against the man who has done me wrong.
Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
4 And for a time he would not: but later, he said to himself, Though I have no fear of God or respect for man,
Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
5 Because this widow is a trouble to me, I will give her her right; for if not, I will be completely tired out by her frequent coming.
Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
6 And the Lord said, Give ear to the words of the evil judge.
Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
7 And will not God do right in the cause of his saints, whose cries come day and night to his ears, though he is long in doing it?
Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
8 I say to you that he will quickly do right in their cause. But when the Son of man comes, will there be any faith on earth?
Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
9 And he made this story for some people who were certain that they were good, and had a low opinion of others:
Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
10 Two men went up to the Temple for prayer; one a Pharisee, and the other a tax-farmer.
Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
11 The Pharisee, taking up his position, said to himself these words: God, I give you praise because I am not like other men, who take more than their right, who are evil-doers, who are untrue to their wives, or even like this tax-farmer.
Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
12 Twice in the week I go without food; I give a tenth of all I have.
Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
13 The tax-farmer, on the other hand, keeping far away, and not lifting up even his eyes to heaven, made signs of grief and said, God, have mercy on me, a sinner.
Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
14 I say to you, This man went back to his house with God's approval, and not the other: for everyone who makes himself high will be made low and whoever makes himself low will be made high.
Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
15 And they took their children to him, so that he might put his hands on them: but when the disciples saw it, they said sharp words to them
Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
16 But Jesus sent for them, saying, Let the children come to me, and do not keep them away, for of such is the kingdom of heaven.
Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
17 Truly I say to you, Whoever does not put himself under the kingdom of God like a little child, will not come into it at all.
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
18 And a certain ruler put a question to him, saying, Good Master, what have I to do so that I may have eternal life? (aiōnios g166)
Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
19 And Jesus said to him, Why do you say that I am good? No one is good, but only God.
Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
20 You have knowledge of what the law says: Do not be untrue to your wife, Do not put anyone to death, Do not take what is not yours, Do not give false witness, Give honour to your father and mother.
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
21 And he said, All these things I have done from the time when I was a boy.
Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
22 And Jesus, hearing it, said to him, One thing you still have need of; get money for your goods, and give it away to the poor, and you will have wealth in heaven; and come after me.
Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
23 But at these words he became very sad, for he had great wealth.
Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
24 And Jesus, looking at him, said, How hard it is for those who have wealth to get into the kingdom of God!
Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
25 It is simpler for a camel to go through the eye of a needle, than for a man who has much money to come into the kingdom of God.
Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
26 And those who were present said, Then who may have salvation?
Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
27 But he said, Things which are not possible with man are possible with God.
Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
28 And Peter said, See, we have given up what is ours to come after you.
Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
29 And he said to them, Truly I say to you, There is no man who has given up house or wife or brothers or father or mother or children, because of the kingdom of God,
Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
31 And he took with him the twelve and said to them, Now we are going up to Jerusalem, and all the things which were said by the prophets will be done to the Son of man.
Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
32 For he will be given up to the Gentiles, and will be made sport of and put to shame:
Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
33 And he will be given cruel blows and put to death, and on the third day he will come back to life.
Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
34 But they did not take in the sense of any of these words, and what he said was not clear to them, and their minds were not able to see it.
Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
35 And it came about that when he got near Jericho, a certain blind man was seated by the side of the road, making requests for money from those who went by.
Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
36 And hearing the sound of a great number of people going by, he said, What is this?
Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
37 And they said to him, Jesus of Nazareth is going by.
Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
38 And he said in a loud voice, Jesus, Son of David, have mercy on me.
Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
39 And those who were in front made protests and said to him, Be quiet: but he said all the more, O Son of David, have mercy on me.
Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
40 And Jesus, stopping, gave orders that he was to come to him, and when he came near, he said to him,
Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
41 What would you have me do for you? And he said, Lord, that I may be able to see again.
Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
42 And Jesus said, See again: your faith has made you well.
Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
43 And straight away he was able to see, and he went after him, giving glory to God; and all the people when they saw it gave praise to God.
Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
